Kapitel 7 EVANGELIETS FÖRSTA PRINCIPER

Man kan inte ta en mördare, en självmördare, en äktenskapsbrytare, en lögnare eller någon som i sitt liv här varit fullständigt fördärvad och helt enkelt genom att utföra en evangelieförordning rena honom från synd och visa honom fram till Guds närhet. Gud har aldrig instiftat någon sådan plan och det kan inte ske. Han har sagt att ni ska]] omvända er från era synder. De ogudaktiga måste omvända sig från sin ogudaktighet. De som dör utan kunskap om evangeliet måste komma till kunskap därom, och de som syndar mot ljuset måste betala priset till den yttersta skärmen för sin överträdelse och sin avvikelse från evangeliet innan de någonsin kan komma tillbaka Glöm inte detta. Glöm inte detta, ni äldster i Israel. och inte heller ni mödrar i Israel. Och då ni söker frälsa antingen levande eller döda, håll då i minnet att ni endast kan göra det på villkor att de omvänder sig och accepterar livets plan. Detta är det enda sätt på vilket ni kan lyckas. -- CR, okt 1907. s 6-7.

Jag tror inte på de tankar vi ibland hör framföras i världen att det spelar liten roll vad människor gör i detta liv om de endast vill bekänna Kristus vid slutet av sin jordevandring, och att detta är helt tillräckligt, att de genom att göra så får sitt pass tillhimmelen. Jag tar avstånd från denna lära. Den är icke skriftenlig. Den är orimlig. Den är osann och kan inte hjälpa någon människa, oavsett vem som förespråkar tanken. Den kommer att visa sig vara en fullständig villfarelse. Som tänkande varelser, som intelligenta män och kvinnor, måste vi beundra och hedra Jesu Kristi lära, vilken är Guds lära, och vilken av varje man och kvinna kräver rättfärdighet i deras liv, renhet i deras tankar, uppriktighet i deras dagliga handel och vandel, hängivenhet tilI Herren, kärlek till sanningen, kärlek till nästan och över allt annat i världen kärlek tilI Gud. Dessa var de bud som Guds Son inskärpte då han vandrade bland sina bröder i tidens mitt. Han undervisade om dessa bud. Han exemplifierade dem i sitt liv och försökte ständigt få oss att göra dens vilja som sänt honom. -- CR, okt 1907, s 3.

Denna förändring kommer idag till alla Guds söner och döttrar som omvänder sig från sina synder, som ödmjukar sig inför Herren och som söker förlåtelse och återlösning från synden genom nedsänkningsdop av någon som bemyndigats att utföra denna heliga förordning, tillhörande Jesu Kristi evangelium. Ty det var om denna nya födelse som Kristus sade tilI Nikodemus att den var absolut nödvändig för att människor skall få se Guds rike och att utan den kunde ingen människa inträda i riket. Var och en av oss minns kanske den förändring som skedde i våra hjärtan då vi döptes till våra synders förlåtelse. Det kanske anses olämpligt att tala om sig själv eller sina egna erfarenheter. Det kan finnas människor som hör mig tala nu som inte vill att man skall tala om sig själv, och särskilt då man säger någonting gott om sig själv. Dock talar jag inte om mig själv, utan jag talar om den Helige Andens inflytande och kraft som jag erfor då jag döpts till mina synders förlåtelse. Den känsla som kom över mig var en känsla av ren frid, av kärlek och av ljus. Jag kände i mig själv att om jag syndat och förvisso var jag inte utan synd hade detta förlåtits mig. Jag var förvisso renad från synd. Mitt hjärta vidrördes och jag kände att jag inte skulle vilja skada den minsta Insekt under mina fötter. Det kändes som om jag ville göra gott över allt mot alla och mot allting. Jag kände ett nytt liv, en ny önskan att göra det som var rätt. Det fanns inte den minsta önskan till ont kvar i min själ. Jag var visserligen endast en liten gosse då jag döptes. Men detta var det inflytande som kom över mig, och jag vet att det kom från Gud och det var då och har alltid varit ett levande vittnesbörd för mig om att Herren antagit mig.
Ack, att jag kunde ha behållit samma ande och samma uppriktiga önskan i mitt hjärta under varje ögonblick av mitt liv från den dagen fram till denna. Många av oss som mottagit detta vittnesbörd, denna nya födelse, denna hjärtats förändring, har kanske gjort felbedömningar eller gjort många misstag och ofta har vi kanske kommit tillkorta när det gäller den sanna normen i vårt liv. Men vi har omvänt oss från det onda och vi har då och då sökt förlåtelse ur Herrens hand. På så sätt är samma önskan och avsikt som genomträngde vår själ då vi döptes och mottog våra synders förlåtelse ännu intill denna dag i besittning av våra hjärtan och är fortfarande den känsla som styr och leder våra själar. Även om vi ibland kan uppröras till vrede och vår vrede får oss att säga sådant som inte är behagligt inför Gud, så känner vi oss ödmjuka, omvända och vill be om förlåtelse för det felaktiga vi gjort mot oss själva och kanske mot andra, omedelbart sedan vi kommit till besinning och återhämtat oss från vårt återfalltillmörkrets makter. Den stora, uppriktiga, överväldigande önskan, vilken framkommit av sanningen och av den Helige Andens vittnesbörd i de människors hjärtan vilka lyder sanningen, tar då makten och tar återigen våra själar i besittning och leder oss på pliktens stig. Detta är mitt vittnesbörd och jag vet att det är sant. -- CR, apr 1898, s 65--66.

”Ljuset har kommit i världen, och den som icke vill se det skall bli fördömd.” Sanningen är här, och skallmänniskor som nu lever härefter höras klaga att de inte har sanningen i sina hjärtan? Förvisso icke. Den finns här för alla som vill söka den, och den blir till deras förbannelse om de inte mottagen den Frälsaren sade ti]] Nikodemus: ”Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.” Detta gäller också idag. En människa måste födas från okunnighet till sanning idag innan hon kan vänta sig att se skillnad mellan en sista dagars helig och någon av en annan tro Om hon inte fötts på detta sätt, är hon mer blind än den som Kristus botade, ty hon har ögon men ser icke och har öron men hör intet.
Finns det någon skillnad mellan den döpta och den odöpta människan? All världens skillnad säger jag, men den kan endast urskiljas genom Anden. Skillnaden är allt för väldig för att förstås av den som inte besitter Anden. Ta två män, de må vara varandras likar när det gäller godhet, de kan vara lika moraliska, kärleksfulla, hederliga och rättvisa, men den ene är döpt och den andre är inte döpt. Det finns mellan dem en väldig skillnad, ty den ene är Guds Son, återlöst genom lydnad till hans lagar, och den andre förblir i mörkret.
Skrifterna säger att det för en rik man är svårt att inträda i himmelriket, men detta innebär inte att rikedomar fördömer en människa, inte alls Gud gläds åt att se oss samla rikedomar, ty han avser att ti1lsist ge oss hela jorden som evig arvedel, men det är kärleken tillrikedomar som dödar. Ett väldigt svalg skiljer dem som inträder i Herrens hus och tar sig hustrur från dem som icke vigs på detta sätt ett oerhört svalg, men för det icke andliga ögat är ingen skillnad uppenbar.
Jag tackar Gud för den så kallade ”mormonismen". Den är Guds kraft till frälsning. Det är varje sista dagars heligs plikt att känna till dess sanningar och vara exempel därpå. Dess bestämmelse är att vinna seger över villfarelse och ersätta villfarelse med rättfärdighet och frid. – Ur predikan, hållen i Logan, 2 feb 1909.

Vi erkänner att vi blev åtskilligt förvånade då vi vid en av de senaste söndagsskolkonferenserna fick veta att det i vissa ward i kyrkan ges endast ett eller två tillfällen om året till de heligas barn att döpas. Vi hyser den åsikten att i varje stav i Sion bör det ges tillfälle till dop varje dag i månaden varje månad, varje år, ty vi tror att det är en god sed då föräldrarna, i enlighet med Guds uppenbarade ord, undervisat sina barn om evangeliets första principer tro, omvändelse och dop -- låter dem döpas på sin födelsedag då de uppnår 8 års ålder. Denna sed har många fördelar. För det första har barnet, då det döpts på sin födelsedag, inga svårigheter att komma ihåg vilken dag denna heliga förordning ägde rum i just hans fall. Dessutom förhindras den tendens som finns hos många att uppskjuta och försena de plikter som alltid bäst utförs i rätt tid. När ett barn en gång passerat åtta års ålder, känns inte behovet av att omedelbart utföra förordningen särskilt stort, och föräldrarna blir benägna att skjuta upp den från dag till dag, från vecka till vecka, till månader gått och det hela glöms bort Skulle så ske att barnet under denna period tas bort från jorden av Herren, måste denna förordning utföras å barnets vägnar emedan det lämnat vår krets. Hur mycket bättre är det inte att barnet får tillfälle att utföra denna ytterst viktiga förordning för egen del! Juvenile Instructor, 1 jun 1905, s 337.

Då vi begår synd är det nödvändigt att vi omvänder oss från den och gottgör den så långt det står i vår makt. När vi inte kan gottgöra det felaktiga vi gjort, måste vi vädja om Guds nåd och barmhärtighet för att rena oss från denna ogärning.
Människor kan inte förlåta sina egna synder. De kan inte rena sig själva från följderna av sina synder. Människor kan upphöra att synda, handla rätt i framtiden, och så långt är deras handlingar antagliga inför Herren och värda att beakta. Men vem skallreparera de skador de åsamkat sig själva och andra, som det verkar omöjligt för dem själva att gottgöra? Genom Jesu Kristi försoning skall de omvändas synder borttagas. Om de än är röda som scharlakan kan de bli vita som ull. Detta är det ni fått. Om vi inte betalt vårt tionde i det förgångna och därför står i sådan skuld till Herren som vi inte kan fullgöra, så kräver Herren inte längre detta av våra händer, men förlåter oss för det förgångna om vi uppriktigt lyder denna lag i framtiden. Detta är generöst och välvilligt, och jag känner mig tacksam därför. -- CR, okt 1899, s 42.

Ingen kan bli vederbörligen döpt med mindre han har tro på Herren Jesus Kristus och har omvänt sig från sina synder, med en omvändelse som han inte behöver ångra. Men tro kommer genom att man hör Guds ord. Detta antyder att dopkandidaten måste undervisas. Effektiv undervisning och förberedelse måste föregå förordningen, så att dopkandidaten får en rätt uppskattning av och uppfattning om dess syfte. Kallelsen till dop under vår Frälsares mission föregicks alltid av undervisning i hans lära. Improvement Era, årg 14, s 266.

Som sista dagars heliga har vi alla skäl att glädjas åt evangeliet och åt det vittnesbörd vi erhållit beträffande dess sanning. Jag upprepar att vi har skälatt glädjas och fröjdas övermåttan, ty vi äger vittnesbördet om Jesus, profetians ande, om vilken världens människor ingenting vet, och ingenting kan veta, utan lydnad mot evangeliet.
Jesus förstod denna fråga helt och fullt och förklarade det tydligt då han sade: ”Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.” Vid närmare eftertanke tycks det som om någonting så klart: rimligt och påtagligt lätt kunde klargöras för alla människors förstånd.
Härav kommer den känsla som drivit många sista dagars heliga att tro, att sedan deras sinnen upplysts av Guds ande allting står så klart och tydligt för dem de endast behövde berätta för sina vänner och släktingar vad de har fått veta. så skulle dessa med glädje ta emot det Vilken missräkning då, sedan de för dem framlagt himmelens sanningar enkelhet och tydlighet, att få höra dem säga: ”Vi förstår det inte!” eller Vi tror inte på det!” eller kanske bittert kämpa emot, vilket är världens allra vanligaste sätt att ta emot det. Vi kan inte förstå det. Varför? Emedan som Jesus sade ingen människa kan se riket som inte är född på nytt. Ni kan predika evangeliet för folk, men så vida de inte ödmjukar sig som små barn inför Herren och erkänner att de är beroende av honom för att få ljus och visdom, kan de inte förstå eller känna det, även om vi predikar för dem så klart och enkelt som det är möjligt för sanningen att överföras från en person till en annan. Och om någon skulle tro ert vittnesbörd. skulle det endast vara tro. De skulle inte se som ni ser inte heller förstå det som ni gör förrän de efterkommer evangeliets krav och genom sina synders förlåtelse mottar den Helige Anden. Då kan också de se som ni ser, ty de har samma ande. Då älskar de sanningen som ni gör, och undrar kanske varför de inte kunde förstå det tidigare eller hur det kommer sig att det finns någon med vanlig intelligens som inte kan förstå sanning som är så enkel och kraftfull.
Först är det alltså nödvändigt att ha tro på Gud. Denna tro är den första principen i uppenbarad religion och grunden till all rättfärdighet.
Tro på Gud är att tro att han finns och att han är den ende upphöjde härskare och det enda självständiga väsen i vilken all fullhet och fullkomlighet och varje god gåva och princip dväljes fritt, och i vilken alla andra förnuftiga varelsers tro måste samlas för liv och frälsning. Vidare är tro på Gud, att tro att han är alla tings store skapare, att han är allsmäktig, allvetande och genom sitt verk och sin Andes kraft allestädes är närvarande.
Det är inte endast nödvändigt att ha tro på Gud utan också på Jesus Kristus, hans Son, människosläktets Frälsare och det nya förbundets medlare. Dessutom behövs tro på den Helige Anden, vilken bär vittne om Fadern och Sonen, ”den samme i alla tider och i all evighet”.
Då man fått denna tro blir det nödvändigt att omvända sig. Omvända sig från vad? Från varje synd vi kan ha gjort oss skyldiga till. Hur skall vi omvända oss från dessa synder? Består omvändelsen av sorg över den felaktiga handlingen? Ja, men är det allt? Inte alls. Endast sann omvändelse är antaglig inför Gud. Ingenting mindre än detta räcker. Vad är då sann omvändelse? Sann omvändelse är inte endast sorg över synden och ödmjuk botgöring och förkrosselse inför Gud. Den omfattar också nödvändigheten att vända sig bort från synden, upphöra att göra ont, en fullständig omvälvning av livet, en vitalförändring från ont till gott, från last tilldygd, från mörker till ljus. Detta är inte heller nog. Vi måste också gottgöra, så långt som möjligt, allt felaktigt vi gjort, betala våra skulder och återge tilI Gud och människor vad dem tillkommer det som de skall ha av oss. Detta är sann omvändelse och det krävs vår vilja och hela vår kropps och sinnes alla krafter för att fullgöra detta härliga omvändelsearbete. Då kommer Gud att anta det.
Då vi sålunda omvänt oss, är nästa ting som behövs dopet, vilket är en väsentlig princip i evangeliet: Ingen kan inträda i evangeliets förbund förutan detta. Det är dörren till Kristi kyrka, vi kan inte komma in på något annat sätt, ty det har Kristus sagt. Att ”bestänka” eller ”begjuta” är inget dop. Dop innebär nedsänkning i vatten och skall utföras av någon som är bemyndigad, i Faderns och i Sonens och i den Helige Andens namn. Dop utan gudomlig auktoritet är inte gällande. Dopet är en symbol på Jesu Kristi begravning och uppståndelse, och måste ske som en avbild därav, genom någon som bemyndigats av Gud, på det sätt som föreskrivits. På annat sätt är det inte lagligen giltigt och kommer inte att antas av honom. Inte heller åstadkommer det syndernas förlåtelse, den avsikt för vilket det instiftats, men vemhelst som har tro, verkligen omvänder sig och begravs ”med Kristus i dopet” av någon som har gudomlig myndighet, skall få sina synders förlåtelse och berättigad till den Helige Andens gåva genom händers påläggning.
Endast de som är bemyndigade av Jesus Kristus har auktoritet eller makt att förläna denna gåva. Den Helige Andens ämbete är att bära vittne om Kristus eller vittna om honom och bekräfta sanningen för den troende genom att låta honom minnas det som ägt rum, och genom att visa eller uppenbara för hans sinne det närvarande och det tillkommande. ”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag har sagt eder.” ”Han skall leda eder fram till hela sanningen.” Följaktligen kan ingen människa utan hjälp av den Helige Anden känna till Guds vilja, eller att Jesus är Kristus, världens Återlösare, eller att den kurs han följer, det arbete han utför eller hans tro är antaglig inför Gud och är sådan att han tillförsäkras det eviga livets gåva, den största av alla gåvor. (Joh 14:26; 16:13) 'Men”. invänder någon, ”har vi inte Bibeln, och kan inte de heliga skrifterna ge oss visdom till frälsning?” Ja, förutsatt att vi lyder dem. ”All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, tillfostran i rättfärdighet, så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, välskickad till allt gott verk.” Det ”goda verket” är det som saknas. Bibeln är i sig själv endast död bokstav, det är Anden som gör levande. Sättet att erhålla Anden är det som utstakad så tydligt i skrifterna. Det finns inget annat sätt. Lydnad till dessa principer är därför absolut nödvändig om vi skall få den hälsning och upphöjelse som bringas fram i ljuset genom evangeliet.
Beträffande frågan om auktoritet, så är nästan allting beroende därav. Ingen förordning kan utföras tilI Guds behag utan gudomlig auktoritet. Hur brinnande människors tro eller böner än är. så kan de endast handla i sitt eget namn såvida de inte begåvas med gudomlig auktoritet. Det de gör är inte lagenligt eller godtagbart i Jesu Kristi namn. I hans namn måste alla dessa ting göras. Vissa har antagit att denna auktoritet kan erhållas ur Bibeln, men ingenting kunde vara mera orimligt. Bibeln är blott en bok som innehåller inspirerade mäns skrifter, ”nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet”, och som sådan håller vi den helig. Men Anden, makten och auktoriteten genom vilken den är skriven kan inte återfinnas inom dess pärmar, ej heller erhållas därifrån. ”Ty ingen profetia har någonsin framkommit av en människas vilja, utan därigenom att människor, drivna av den helige Ande, talade vad som gavs dem från Gud.” Om den auktoriteten kunde erhållas genom att man läste och trodde på Bibeln, skulle alla som läste Bibeln och trodde på den ha auktoritet den ene lika mycket som den andre. Jag har läst Bibeln och jag har lika goda skäl till att tro på den som någon annan, och jag tror på den av allt mitt hjärta. Men detta ger mig inte myndighet att undervisa människor i Herrens namn och inte heller att officiera i evangeliets heliga förordningar. Om skrifterna vore den enda källan tillkunskap, skulle vi stå utan egen kunskap och skulle få grunda vårt hopp om frälsning på enkel tro på andras vittnesbörd och utsagor. Detta räcker inte för mig. Jag måste veta själv, och om jag skall undervisa om dessa ting, måste jag iklädas samma ljus, kunskap och auktoritet som de hade som fordom fungerade i en liknande kallelse. Hur kunde jag annars förkunna sanningen och bära vittne som de gjorde? Vilken rätt skulle jag ha att säga ”Så säger Herren” och kalla människor till omvändelse och till att döpas i Herrens namn? Eller: ”Denne Jesus har nu Gud låtit uppstå (från de döda); därom kunna vi alla (apostlarna) vittna.” Och låt därför alla människor ”veta och vara (förvissade) om att denne Jesus” som blev korsfäst ”honom har Gud gjort både tilI Herre och till Messias”. Ingen kan känna till dessa ting utan den Helige Anden som de forna apostlarna åtnjöt, och kan därför inte förkunna dem med auktoritet, ej heller undervisa och förbereda människosläktet för Guds frälsning. Gud allsmäktig är den enda källa varifrån denna kunskap, makt och auktoritet kan erhållas, och detta genom den Helige Andens verkningar. De heliga skrifterna kan hjälpa till att leda oss tilI Gud och därigenom till allt som behövs för liv och frälsning men de kan inte göra mer än så.
Efter att ha dragit nytta av detta exempel och gjort de gärningar som så väl Kristus som hans apostlar befallt både i forna tider och i vår tid, är jag glad över att ha förmånen att förkunna för jordens invånare att jag har mottagit detta vittnesbörd för egen del. Jag vet verkligen att dessa ting är sanna. Jesus, min Förlossare lever, och Gud har gjort honom tilI Herre och Kristus. Att känna och dyrka den sanne Guden, i Jesu namn -- i anda och i sanning -- är människans plikt. Den Helige Andens uppgift och ämbete är att hjälpa människan och kvalificera henne för detta tjänande. Människor kan misslyckas genom vacklan och trolöshet, men Guds ande misslyckas aldrig och överger ej heller den trofaste lärjungen Jag kan säga såsom en som gjort detta experiment ty det kan kallas ett experiment för nybörjaren att alla som vill följa den kurs och acceptera den lära som sålunda utstakats, kommer, genom trofasthet, att bli förtrogen med sanningen och skall veta om denna lära är av Gud eller av människor, och de kan glädjas däri såsom alla goda, trofasta sista dagars heliga gör.
Här är en förordning som vi nu utför: Herrens nattvards sakrament. Det är en förordning i evangeliet, en som det är lika nödvändigt att alla troende ger akt på som vilken annan förordning i evangeliet som helst. Vad är dess syfte? Det är att vi ständigt skall minnas Guds Son som återlöst oss från den eviga döden och bringat oss till liv igen genom evangeliets kraft. Före Kristi ankomst till jorden påmindes jordens invånare, till vilka evangeliet predikats, om detta med hjälp av en annan förordning som var symbolför det stora offer som skulle äga rum i tidens mitt. Därför befalldes Adam, sedan han drivits ut ur lustgården, att offra offer till Gud. Genom den handlingen påmindes han och alla som deltog i dessa offerhandlingar, om Frälsaren vilken skulle komma och återlösa dem från döden. Om det inte vore för Frälsarens försoning, skulle döden för alltid utesluta dem från att åter vistas i Guds närhet. Men genom hans ankomst och död uppfylldes denna befallning. Han instiftade då nattvarden och befallde sina efterföljare att ta del av den i all framtid, för att de skulle minnas honom och minnas att han återlöst dem. Likaså skulle de minnas att de slutit förbund att hålla hans befallningar och vandra med honom i pånyttfödelsen. Därför är det nödvändigt att ta del av sakramentet, som ett vittnesbörd för honom att vi minns honom, är villiga att hålla de befallningar han givit oss, så att vi alltid må ha hans Ande hos oss -- ända till änden, samt kan fortsätta att få förlåtelse för våra synder. I olika tidsutdelningar finns vissa olikheter vad beträffar vissa av evangeliets fordringar. Noa fick till exempel på sin tid, då han predikade evangeliet för världen före syndafloden, en speciellbefallning att bygga en ark så att om folket skulle förkasta honom och det budskap som givits honom, skulle han själv och alla som trodde på honom kunna räddas ur förgörelsen som väntade dem. Vi har nu en befallning eller en princip som är unik för denna tidsutdelning. Vilken är den? Den är insamlingen av folket ullen plats. Insamlingen av detta folk är lika nödvändig för troende som tro, omvändelse, dop eller någon annan förordning. Detta är en väsentlig del av denna tidsutdelnings evangelium, liksom nödvändigheten för Noa att bygga en ark, så att han skulle räddas, var en del av evangeliet i hans tidsutdelning. Då ödelades världen av en flod, nu skall den ödeläggas genom krig, farsoter, hungersnöd, jordbävning, rasande stormar, havet som överskrider sina gränser, giftiga gaser, ohyra, sjukdomar och eld samt Guds vredes blixtar vilka går ut för att förgöra Babylon. Ängelns rop till de rättfärdiga i denna utdelning är: ”Dragen ut ifrån henne, l mitt folk, så att l icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” (Upp 18:4)
Vi tror också på principen om direkt uppenbarelse från Gud till människan.
Detta är en del av evangeliet, men är inte unik för vår tidsutdelning. Den är gemensam för alla tidsåldrar och evangelieutdelningar. Evangeliet kan inte ges till människor, ej heller kan Guds kyrka existera, utan denna princip. Kristus och inte människor är denna kyrkas överhuvud, och förbindelsen kan endast upprätthållas med principen om direkt och fortlöpande uppenbarelser. Det är ingen ärftlig princip. Den kan inte ges från far till son eller från generation tillgeneration. Den är en levande, vital princip som skall åtnjutas på vissa villkor, nämligen absolut tro på Gud och lydnad till hans lagar och befallningar. I samma ögonblick som denna princip tas bort är kyrkan lämnad vind för våg, avskild från sin evige ledare. Den kan inte fortsätta i detta tillstånd, utan måste upphöra att vara Guds kyrka och bli som ett skepp tillhavs utan kapten, kompass eller rader, utlämnad åt stridiga mänskliga känslors och världsliga intressens storm och vågor, stolthet och dårskap för att slutligen gå i kvav mot prästlistens och vidskepelsens strand. Den religiösa världen är idag i detta tillstånd. Den mognar för den stora förförelsen som väntar den, men det finns en ark beredd för dem som är värdiga evigt liv, i insamlingen av de heliga till den Allsmäktiges salar. Där skall de bevaras tills Guds vrede gått över världen.
Också äktenskap är en evangelieprincip, ytterst viktig för människosläktets lycka, hur oviktig den än må tyckas och hur lätt många än tar på den. Det finns ingen överflödig eller onödig princip i livets plan. Men det finns ingen princip av större vikt eller betydelse för människans lycka inte endast här, utan än mer härefter, än äktenskapet. Ändå är alla nödvändiga. Vad skulle det gagna en människa att döpas och sedan inte motta den Helige Anden? Antag att han gick en smula längre och erhöll den Helige Anden, varigenom han erhöll vittnesbördet om Jesus, och sedan stannade, vilken nytta skulle det göra honom? Ingen alls. Istället skulle det vara till hans fördömelse, ty det vore samma sak som att begrava sitt pund i jorden. För att vinna alla välsignelserna måste vi motta evangeliet i dess fullhet. Dock kommer människorna att dömas och belönas enligt sina gärningar. ”Den som förstår att göra vad gott är, men icke gör det, för honom bliver detta till synd.” De som erhåller en del av evangeliet, med ljus och sanning att förstå andra principer, och ändå inte åtlyder dem, kommer under denna lag. Sålunda ådrar sig sådana fördömelse, och det de mottagit kan tas ifrån dem och ges till dem som är mer värdiga. Lydnad är ett himmelens krav och är därför en princip i evangeliet. Krävs det att alla är lydiga? Ja, alla. Vad? Mot deras vilja? O nej, på intet sätt Ingen makt har givits människan, ej heller finns det lagliga medel som kan användas, till att tvinga människor att lyda Guds vilja mot sin önskan, utom genom överbevisning och goda råd. Men det finns ett straff som åtföljer olydnad, vilket alla måste lida som inte lyder himmelens uppenbara sanningar eller lagar. Jag tror på det som uttrycks i hymnen:

”Sin egen vilja har var själ att välja fritt sitt ve och väl,
ty evig sanning given är: ’Ej någon drivs till himlens sfär’.

Gud kallar, leder; rättar dock, med ljus och visdom signar ock
Han bjuder oss tillhimlen in men tvingar aldrig mänskans sinn’.”

Är det svårt att åtlyda evangeliet? Nej. Det är lätt för alla som besitter dess ande. De flesta i denna församling kan vittna om att evangeliets ”ok är milt, och dess börda lätt”. De som omfattat det blir dömda enligt sina gärningar däri. vare sig de är goda eller onda. Till dem som inte är trofasta mot sina förbund kanske det kommer att sägas så småningom: ”Gån bort ifrån mig!” Förgäves kommer de att åberopa sina tidigare goda gärningar och tro. Varför? Emedan loppet inte vinns av den snabbe, ej heller striden alltid av den starke. utan av honom som uthärdar trofast intill änden. Vi måste frälsa oss själva från denna motspänstiga generation. Det är en ständig strävan, men den rättfärdigas styrka kommer att räcka för deras dag. Jesus sade: ”l min Faders hus äro många boningar.” Det finns en härlighet, eller en boning, vilken symboliseras av solen, en annan som symboliseras av månen och ytterligare en som är som stjärnorna. l den senare kommer invånarnas tillstånd att skilja sig från varandra liksom stjärnorna är olika i utseende. Varje människa kommer att få enligt sina gärningar och sin kunskap. ”De äro de som hålla sig till Paulus, tilI Apollos och till Cefas. De äro de som säga, att somliga hålla sig ullen, somliga ullen annan somliga till Kristus, somliga tilI Johannes, somliga tilI Moses, somliga till Elias, somliga tilI Esaias, somliga tilI Jesaja och somliga till Enok, men de mottogo icke evangeliet, ej heller Jesu vittnesbörd." (L&F 76:99 101) Sålunda kommer opartisk rättvisa att utmätas åt alla och ingen kommer att gå förlorad utom förtappelsens söner. – Journal of Discourses, vo1 14, s 26.