Kapitel 6 KYRKANS AVSIGT OCH MISSION

Vad jag menar med Guds rike är organisationen Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, över vilken Guds Son, och inte människan, presiderar. Jag menar det rike över vilket Kristus och inte människan är konung. Om någon människa har invändningar mot att Kristus, Guds Son, är konung över Israel, låt henne opponera sig och bege sig till helvetet så snabbt hon önskar. -- CR, okt 1906, s 9.

Jag önskar säga att den så kallade ''Mormonismen'' nu såsom alltid är ingenting mer och ingenting mindre än Guds kraft tillfrälsning för varje själ som mottar den uppriktigt och åtlyder den. Jag säger killer, bröder, systrar och vänner, att alla sista dagars heliga, var ni än finner dem, förutsatt att de är trogna sitt namn, sin kallelse och sin insikt i evangeliet, är människor som står för sanning och heder, för dygd och för rent liv, för hederlighet i affärer och religion. De är människor som står för Gud och för hans rättfärdighet, för Guds sanning och hans verk på jorden, vilket åsyftar människobarnens frälsning, deras frälsning från världens ondska, från onda människors skadliga vanor och från allt det som förnedrar, vanärar och fördärvar eller tenderar att förminska livskraften, hedern och gudaktigheten bland jordens folk. -- CR, apr 1910, s 5.

Vår mission har varit att frälsa människor. Vi har arbetat under de några och åttio år som kyrkan existerat med att leda
människor tillkunskap om Jesu Kristi evangelium, att leda dem till omvändelse, till att åtlyda Guds lags fordringar. Vi har strävat att frälsa människor från villfarelse, att övertala dem att omvända sig från det onda och lära sig göra gott. Om nu våra fiender anklagar oss endast för detta, är allt gott och väl. Och om de önskar bekämpa oss för att vi gjort detta så är det deras sak. Men då de anklagar oss för att göra sådant vi inte gjort, tro sådant vi inte tror, utöva sådant vi aldrig utövat, så hyser jag medkänsla med dem. Jag hyser medkänsla med dem eftersom de gör det i okunnighet eller är uppsåtligt benägna att förvränga sanningen. -- CR, apr 1912, s 3-4.

.Det är livets plan som den Allsmäktige återställt till människan i de sista dagarna för människosjälarnas frälsning, inte endast i den tillkommande världen utan också i vårt nuvarande liv. Herren har nämligen instiftat sitt verk för att hans folk i största möjliga utsträckning skall kunna åtnjuta detta livs välsignelse. Han har instiftat det för att de skall frälsas i detta liv, lika väl som i det tillkommande, för att de här skulle lägga grunden tillmotståndskraft mot synd och alla dess verkningar och följder, för att de skall kunna få ett arv i Guds rike bortom denna tårarnas dal. Jesu Kristi evangelium är Guds kraft till frälsning, och det är absolut nödvändigt för varje man och kvinna i Kristi kyrka att verka för rättfärdighet, att lyda Guds lagar samt hålla de bud som han givit, så att de kan få del av Guds kraft tillfrälsning i detta liv. -- CR. okt 1907. s 2.

.Vår mission är att frälsa. att bevara från ondska, att upphöja människor, att föra ljus och sanning in i världen, att förmå jordens folk att vandra rättfärdigt inför Gud och att ära honom i sitt liv och med de första frukterna av all sin egendom och skörd, så att deras lador kan fyllas tillöverflöd och för att bildligt talat” av vinmust deras pressar skola flöda över”. -- CR, apr 1907, s 118.

Jag gläds storlagen i sanningen. Jag tackar Gud varje dag i mitt liv för hans vård och godhet, hans kärleksfulla vård och beskydd som utsträcks till hela hans folk och för de många yttringar av hans särskilda nåd och välsignelser som kommit oss till del över hela landet och under alla år sedan kyrkan organiserades den 6 april 1830.
Herren utfärdade ungefär vid den tiden eller strax därefter ett påbud vilket han sade att hans folk skulle sätta i verket, att de från den stunden skulle börja vinna seger över alla sina fiender och för såvitt de fortsatte att vara trofasta i att hålla de lagar han givit dem, kungjordes det att de skulle vinna seger tills alla fiender var underkuvade. De skulle inte underkuvas genom våld och inte genom stridens ande eller av krig, utan underkuvade genom evig sannings kraft, genom den allsmäktige Gudens majestät och kraft och genom de rättfärdigas och Guds uppriktiga förbundsfolks ökade makt. De skulle förhärligas och tillväxa tills världen skulle ödmjuka sig och erkänna att Jesus är Kristus och att det finns ett folk som förberett sig för hans ankomst i makt och härlighet till jorden igen.
Vi för tillvärlden fredens olivkvist. Vi framlägger inför världen Guds lag, Herrens ord, sanningen, som den uppenbarats i de sista dagarna för de dödas återlösning och för de levandes frälsning. Vi hyser varken illvilja eller onda känslor mot människors barn. Förlåtelsens ande genomtränger Guds heligas hjärtan, och de ger inte hjärtat näring åt en önskan om hämnd mot deras fiender eller dem som skadar eller angriper dem eller söker skrämma dem. Tvärtom: Herrens ande besitter deras andar, deras själar och deras tankar. De förlåter alla människor och de hyser ingen illvilja i sina hjärtan mot någon, oavsett vad den gjort. De säger i sina hjärtan: Låt Gud döma mellan oss och våra fiender. Vi för vår del förlåter dem, och vi hyser ingen illvilja mot någon. -- CR, apr 1902, s 2.

Även om det kan sägas, och det med en viss rätt, att vi blott är en handfull i jämförelse med våra medmänniskor i världen, kan vi dock jämföras med den surdeg om vilken Frälsaren sade att den till slut skulle genomsyra hela världen. Vi får starkt stöd åt hoppet om denna tankas uppfyllelse i kyrkans tillväxt och utveckling från dess början fram tillnuvarande tid, ty den har stadigt och i ökande takt tillväxt och utvecklats på jorden, från endast ett halvt dussin män för 79 år sedan tills idag då kyrkans medlemmar kan räknas i hundratusental. -- CR, apr 1909, s 2.

Vi lär oss den stora sanningen att människans personliga önskningar är av ringa betydelse jämförda med det mäktiga verk som omfattar frälsning för människorna, levande och döda och för dem som ännu skall leva på jorden. Människor måste lägga åt sidan sina egna fördomar, sina egna önskningar och strävanden samt underkasta sig det stora sanningsverk som sprider sig över världen. -- CR, apr 1909, s 2.

Evangeliets anda leder människor tillrättfärdighet, till att älska sina medmänniskor och arbeta för deras frälsning och upphöjelse. Den inspirerar dem att göra gott och inte ont, att undvika till och med åsynen av synden och än mer synden själv. Detta är i sanning evangeliets anda, vilken är andan i detta sista dagars verk, samt även den anda som besitter dem som omfattat det. Och detta verks syfte och avsikt är hälsning, upphöjelse och evig lycka för människan, så vän detta liv som i det tillkommande. -- CR, apr 1909, s 4.

Frukten av Guds ande -- den sanna religionens frukter är frid och kärlek, dygd och ärlighet, rättskaffenhet och trofasthet mot alla dygder som finns i Guds lag medan däremot världens ande är ond. Läs 5:e kapitlet av brevet tillgalaterna, så upptäcker ni där skillnaden mellan Guds andes frukter och frukterna av världens ande. Detta är en av de stora och viktiga skillnaderna mellan ”mormonismen”, som den kallas, och världens teologi. Om ”mormonismen” på något sätt är mer än andra religioner, så är det för att den är praktisk, att resultaten av att följa den är praktiska, att den gör goda män bättre och att den tar till och med onda män och gör dem till goda. Detta är vad ”mormonismen” gör, om vi endast låter den göra det. Om vi underkastar oss dess myndighet och gör dess bud till en del av våra liv, så gör den oss tilI Guds söner och döttrar, värdiga att till sist dväljas i den Allsmäktiges närhet i himlarna. -- CR, apr 1905, s 86.

De sista dagars heliga besitter frälsningens ande och inte förgörelsens ande, livets ande och inte dödens ande, fridens ande och inte splittringens ande, den medmänskliga kärlekens ande och inte hatets ande. Den Allrahögstes heliga åtnjuter denna ande och vi har alla stor anledning att ge pris och tack till honom som så förordnat och som givit oss ödmjukhet att motta hans Ande i sådant mått att våra hjärtan är benägna till gott och inte till ont. -- CR, okt 1905. s 2.

Må Israel blomstra på kullarna och glädjas på bergen och samlas till den plats som Gud utsett och där ha framgång, föröka sig och uppfylla jorden, och därifrån sprida sig ut över hela landet. Ty den tid kommer då vi finner det nödvändigt att uppfylla den Allsmäktiges avsikter genom att bosätta oss i alla delar av landet Sion. Vår bestämmelse är inte att vara begränsade tillbergens dalar. Sion är bestämt att tillväxa, och den tid kommer då vi ropar högt, mer än idag: ”Giv oss plats, där vi må dväljas!” -- CR, apr 1907, s 118.

Guds rike och Herrens verk kommer att spridas mer och mer. Det skall utvecklas snabbare i världen i framtiden än det gjort i det förgångna. Herren har sagt så, och Anden bär vittne därom. Och jag bär vittne om detta ty jag vet att det är sant. -- CR, apr 1909, s 7.

Guds rike är här för att tillväxa, för att spridas vida omkring, för att slå rot på jorden och kvarbliva där Herren planterat det genom sin egen kraft och genom sitt eget ord på jorden, för att aldrig mer förgöras eller upphöra utan fortsätta tills den Allsmäktiges avsikter är uppnådda, ja, varje ord därom som uttalats av heliga profeters mun sedan världens begynnelse. -- CR, apr 1902, s 2.

Sion har upprättats på jordens mitt för att kvarstanna. Det är Gud allsmäktigs verk, vilket han själv, genom sin egen visdom och inte genom människors visdom, upprättat på jorden i de sista dagarna. Han har grundat det på sanningens och rättfärdighetens principer, på livets renhet och uppenbarelse från Gud så att det inte mer kan förgöras eller överlämnas till ett annat folk så länge som huvuddelen av medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga håller sina förbund med Herren och hå]]er sig rena och obefläckade ax världen, såsom alla medlemmar av kyrkan bör hålla sig. Då kommer det att ske som Gud förkunnat, tills hans vilja uppnåtts och hans avsikter uppfyllts bland människors barn. Inget folk kan någonsin blomstra och ha framgång under någon längre tid såvida de inte håller sig tilI Guds sanningar. Det finns ingenting, ingen person, inget förenat inflytande bland människor, som kan segra över sanningen. Sanningen är mäktig och den skall vinna seger. Den må vara långsam att uppfylla sina avsikter, i att utföra det verk den har att göra, men den är och förblir osviklig. Ty sanningen kan inte och kommer inte att svika, ty Herren allsmäktig står bakom den. Den är hans verk, och han ser till att den fullbordar. Riket är Herrens, och Herren är förmögen att ta hand om det. Han har alltid dragit försorg om det. Jag vill säga er att det aldrig funnits en tid sedan Jesu Kristi Kyrka BV Sista Dagars Heliga organiserades, då en människa lett kyrkan, inte ett ögonblick. Så var det inte i Josephs dagar. Så var det inte i Brigham Youngs dagar. Så har det inte varit sedan dess och det kommer aldrig att vara så. Ledningen av detta verk bland människor på jorden kommer aldrig att överlämnas åt människor. Det är Guds verk, låt mig säga er, och jag hoppas att ni skriver ned det i er minnesbok och inte glömmer, att det är den Allsmäktige som utför detta verk och fullbordar det och inte människan. Ingen människa skall få äran att utföra detta, ej heller har någon människa någonsin haft makt att göra det av sig själv. Det är Guds verk. Om det varit människors verk, skulle vi ha varit lika resten av världen. Man skulle då inte ha kunnat säga om oss att Gud utvalt oss ur världen, utan vi skulle då vara en del av den och ”du och bror” med den. Det är dock sant att Gud har utvalt oss från världen och därför är vi inte av den. Därför hatar de oss och säger sanningslöst allt ont om oss, som de gjort alltsedan begynnelsen. De kommer att fortsätta att söka förgöra de sista dagars heliga och hysa samma känsla mot oss i framtiden som de gjort i det förgångna. Glöm nu inte detta mina bröder och systrar. Ge er själva följande befallning om ni inte har för vana att göra det eller om ni har försummat er plikt när ni går hem idag eller reser till ett hem i avlägsna områden: Gå in i er hemliga kammare -- gå in i ert bönerum -- och knäböj där, ensamma eller med er familj omkring er, böj knä inför Gud allsmäktig i pris och tacksägelse till honom för hans nådiga försyn som vilat över er och över hela hans folk från detta verks begynnelse fram tillnuvarande tid. Kom ihåg att det är Guds gåva till människan, att det är hans makt och hans vägledande inflytande som uppnått det som vi ser åstadkommet. Det har inte skett genom människors visdom. Det är tillbörligt att vi hedrar dem som varit redskapen till att åstadkomma mycken rättfärdighet. De är redskap i Guds hand, och vi bör inte förbise att de är sådana redskap. Vi bör hedra dem som sådana. Men då vi ger dem äran att ha utfört detta verk och tar äran från Gud som gjorde det möjligt för dessa män att utföra verket gör vi Gud orätt. Vi berövar honom den ära som rätteligen tillhör honom och ger den tillmänniskor vilka endast är redskap i Guds händer för att utföra hans avsikter. -- CR, apr 1905, s 5-6.

Vi är tacksamma mot Herren att vi räknas värdiga att uppmärksammas av djävulen. Jag skulle i hög grad frukta för vår säkerhet om vi fallit till ett tillstånd där djävulen upphörde att bekymra sig om oss. Så länge vi har Herrens ande, så länge vi lever efter vår religion och håller Herrens bud samt vandrar uppriktigt inför honom, försäkrar jag er att själarnas vedersakare inte får någon ro. Han är missnöjd med er, finner fel hos er och ställer upp er i sitt domarskrank. Men detta kommer inte att skada er i högre grad om ni endast fortsätter att göra det rätta. Ni behöver inte oroa er det minsta, Herren tar hand om er och välsignar er. Han tar också hand om sina tjänare och välsignar dem och hjälper dem att utföra hans avsikter.
Och alla mörkrets krafter, förenade på jorden och i helvetet, kan inte förhindra detta. De må ta människors liv. De må dräpa och förgöra om de vill. Men de kan inte förgöra Guds avsikter, ej heller hejda hans framgång. Han har sträckt ut sin hand för att utföra sina avsikter, och köttslig arm kan inte hejda det. Han kommer att i rättfärdighet förkorta sitt verk och påskynda sina egna avsikter i sin egen tid. Det enda vi behöver göra är att försöka hålla takten med Herrens verks framåtskridande. Då kommer Gud att bevara och beskydda oss, han kommer att bereda vägen framför oss så att vi må leva, föröka oss och uppfylla jorden och alltid göra hans vilja vilket Gud må förläna oss. -- CR, okt 1905, s 5, 6.

Jag har något oväntat kallats att stå inför er, men jag gör det med glädje, då jag har ett vittnesbörd att bära om det verk vi är engagerade i. Jag känner glädje då jag ges tillfälle att uttrycka mina känslor beträffande detta verk. Vi har evangeliet och har åtnjutit dess välsignelser, och evangeliets förordningar har utförts bland oss som sista dagars heliga. Om detta kan tusentals vittnen i detta område och på många platser i världen vittna. Vittnesbördet om detta verks sanning begränsas inte ullen eller några få. Det finns tusentals som kan förkunna att de vet att det är sant, emedan det uppenbarats för dem. Vårt antal som ett folk tillväxer och Herren allsmäktig ger oss allt större välsignelser. Folkets insikt och kunskap om sanningen är tilltagande. Jag känner mig tacksam mot min himmelske Fader för att jag tillåtits leva i denna generation och tillåtits bli bekant, i någon mån, med evangeliets principer. Jag är tacksam att jag haft privilegiet att få ett vittnesbörd om dess sanning och att jag kan stå här och på andra platser för att bära vittnesbörd om sanningen att evangeliet återgivits till människan.
Jag har rest en del bland nationerna och predikat evangelium och har sett en del av tillståndet i världen, samt i viss utsträckning blivit förtrogen med människors åsikter och med världens religioner. Jag är medveten om att evangeliet såsom det uppenbarats i Bibeln inte finns i världen. Detta evangeliums förordningar utförs inte i någon kyrka utom i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Om vi gör oss förtrogna med den religiösa världens lärosatser finner vi att de inte har evangeliet, ej heller dess förordningar. De har en form av gudaktighet och jag tvivlar inte på att de är lika uppriktiga som vi som åtlyder evangeliet som det uppenbarats från himmelen i dessa dagar. Men de står utan de kunskaper vi äger, vilket beror på det faktum att de förnekar den källa ur vilken de kunde erhålla sådan kunskap -- nämligen uppenbarelse från Jesus Kristus. l sina sinnen har de till slutet himlarna. De förkunnar att Gud uppenbarat allt som behövs, att skrifternas kanon är fullständig och att ingenting mer skalluppenbaras. l denna tro stänger de ute ljuset och intelligensen från himmelen, och detta fortgår så länge de fortsätter längs sin nuvarande väg av otro. De vill inte lyssna på de människors vittnesbörd vilka berättar för dem att Herren lever och att han kan uppenbara sin vilja för människan idag som alltid. De vill inte hörsamma detta vittnesbörd och följaktligen stänger de dörren till ljus och uppenbarelse. De kan inte gå framåt, ej heller lära Guds vägar eller vandra på hans stigar.
Vi vittnar om att de hinder som skilt människan från Gud övervunnits, att Herren åter meddelat människan sin 'alla. ”Men”, säger någon, ”hur skall vi få veta dessa ting? Hur kan vi veta att ni inte är vilseledda?” Till alla sådana säger vi: Omvänd er ifrån era synder i all uppriktighet, kom sedan för att bli döpta och få händers påläggning för den Helige Andens gåva. Då kommer Anden att bära vittne för er om vårt vittnesbörds sanning och ni blir själva vittnen liksom vi och kan stå fram med djärvhet och vittna inför världen som vi gör. Detta var den väg som visades av Jesus och apostlarna på pingstdagen då Herren den Allsmäktiges ande vilade på dem med stor kraft tillövertygelse för de människors hjärtan vilka ropade: ”Bröder, vad skola vi göra?” Och Petrus sade till dem: ”Göran bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen l såsom gåva undfå den Helige Ande.” Detta var det råd de fick och i den mån de åtlydde det, fick de rätt till den Helige Andens vittnesbörd vilket skulle bringa frid och lycka, uppenbara deras plikter för dem och göra dem i stånd att förstå sitt förhållande tilI Gud. Om vi ser på tillståndet i världen idag, måste vi dra slutsatsen att det inte är troligt att fred inom kort upprättas på jorden. Det finns ingenting bland nationerna som antyder fredliga tendenser. Också bland religiösa samfund är tendensen inte mot fred och enighet. De för inte människor till kunskap om Gud. De har inte ”en Herre, en tro, ett dop” och ”ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse”, som omtalas i skrifterna
Varje människa har följt sina egna infall, oberoende av uppenbarelser: och sålunda finns förvirring och splittring. Deras kyrkor bryts i stycken och de tvistar och grälar med varandra. Och på samma sätt som det är i den religiösa världen är det i den politiska. De är alla delade. Ju mer energi de använder för att få med nya själar, desto större är deras stridigheter och desto längre kommer de från målet. Detta är det tillstånd i vilket de varit och den kurs de följt i nästan 1800 år, till de idag blivit så uppdelade att jag inte tror någon kan säga hur många religiösa bekännelser det finns inom kristenheten. Det finns också tusentals som på grund av stridigheterna och fejderna bland de religiösa sekterna blivit skeptiska mot religion av varje slag. De har dragit slutsatsen att det inte finns någon Gud eller att det i varje fall inte finns någon bland ”kristna” att alla religiösa är fanatiker och missledda. De sekteriska religionerna är sådana att tänkande och intelligenta människor leds till skeptisism. De får dem att förneka allt ingripande från Guds sida bland människor och i människors angelägenheter, samt att till och med förneka hans rätt att ingripa.
Herren allsmäktig är jordens Skapare, han är alla våra andars Fader. Han har rätt att befalla vad vi skallgöra och det är vår plikt att lyda och vandra enligt hans krav. Det är naturligt och mycket lätt att förstå. Evangeliet har återställts tilljorden och prästadömet har återupprättats, och detta folk åtnjuter båda dessa ting. Men de som inte förstår prästadömet samt evangeliets verkningar ser på oss med förundran och är förvånade över den enhet som existerar mitt ibland oss. Vi handlar som en man, nästan. Vi lyssnar till vår ledares röst. Vi är eniga i vår tro och i vårt arbete. Världen kan inte förstå detta och de betraktar det med förundran.
Låt mig säga er, mina bröder och vänner, att detta är en av Jesu Kristi evangeliums verkningar. Vi har blivit eniga i vår tro genom ett enda dop. Vi vet att Jesus Kristus lever, vi vet att han är vår Frälsare och Återlösare. Vi har ett vittnesbörd om detta, oberoende av någon skriven bok, och vi vittnar om dessa ting för världen. Denna enighet bland det folk som kallas sista dagars heliga och deras framgång är svår för många att förstå. Jag har emellertid hört det sägas att vi skryter över att vi inte är lika välbärgade som våra grannar. Men när våra omständigheter och landets tillstånd då vi kom hit tas i beaktande, tror jag inte att detta påstående är riktigt. När vi kom hit var vi medellösa och vi har inte haft några rikedomar eller någon handel som hjälp till att bli rikare. Allt vi besitter är resultatet av vårt eget fysiska arbete och Guds välsignelser. Vi har arbetat under svåra förhållanden med att frakta vårt gods och maskineri över dessa väldiga slätter och förutom detta har vi haft ofruktbar mark och torka att kämpa med, och då allt detta tas i beaktande tror jag att vi haft större framgång än något annat folk. Och så som det varit i det förgångna kommer det att vara i framtiden vi kommer att tillväxa och utvidga våra gränser, ty det är Guds verk. Vi är hans folk, och han kommer att välsigna oss som han hittills har gjort.
Det är vår sak att lära vår plikt mot varandra och mot våra ledare. Detta är en läxa vi tycks vara ganska sena att lära. Men så här borde det vara hos oss: När våra ledare talar, skall vi lyda. Dit de leder oss bör vi gå. När de kallar, bör vi följa. inte som om vi vore i slaveri eller träldom. Vi bör inte lyda blint som redskap eller verktyg. Ingen sista dagars helig handlar på detta sätt. Ingen man eller kvinna som omfattat evangeliet har någonsin handlat på detta sätt. Tvärtom har män och kvinnor känt sig manade att med glädje lyssna på Guds tjänares råd, så långt de hade förmågan att förstå dem. Svårigheten är inte att få de sista dagars heliga att göra det rätta, utan att få dem att förstå vad som är rätt. Vi har lytt våra ledares råd eftersom vi vetat att de inspirerats av den Helige Anden och eftersom vi varit helt säkra på att deras råd givits till vårt bästa. Vi vet verkligen och har alltid vetat att våra ledare varit inspirerade av visdom som är överlägsen den vi själva besitter. Av detta skäl tar vi vara på allt som de ger oss för Sions bästa.
Vi är engagerade i det stora sista dagars verket att predika evangeliet för nationerna, insamla de fattiga och bygga upp Sion på jorden. Vi arbetar för rättfärdighetens triumf, för besegrandet av synd och villfarelser i den tidsålder i vilken vi lever. Detta är ett stort och härligt verk. Vi tror att det är rätt att älska Gud av allt vårt hjärta och att älska vår nästa som oss själva. Vi tror att det är fel att ljuga, stjäla, begå äktenskapsbrott eller göra någonting som förbjudits av Kristi evangelium. Vi tror på Frälsarens alla lärdomar och på allting som är gott och moraliskt och avsett att upphöja människosläktet eller förbättra dess tillstånd, att förena dem i att göra gott. Dessa tillhör evangeliets principer, och dessa principer har undervisats till oss från början av vår tid som medlemmar i denna kyrka. Principerna förs ut bland oss i en utsträckning som inte förekommer hos något annat folk. Vi tror inte på att dyrka Gud eller vara religiösa enbart på sabbatsdagen. Vi tror att det är lika nödvändigt att vara religiös på måndag, tisdag och varje annan dag i veckan, som på sabbatsdagen. Vi tror att det är nödvändigt att göra mot vår nästa såsom vi vill att de skallgöra mot oss, under veckan liksom på sabbaten. Kort sagt tror vi att det är nödvändigt att efterleva vår religion varje dag under veckan, varje timma av dagen och varje ögonblick. Då vi tror och handlar så, stärks vi i vår tro, Guds ande förstärks inom oss, vi går framåt i kunskap och blir bättre i stånd att försvara det verk i vilket vi är engagerade.
För att vara en sann representant för detta verk måste en man vara trofast mot det ljus han besitter. Han måste vara ren, dygdig och uppriktig Om han gör mindre än detta är han inte en riktig representant för detta verk. Jesu Kristi evangelium är frihetens fullkomliga lag. Det är avsett att leda människan till det högsta tillståndet av härlighet och att upphöja henne i vår himmelske Faders närhet, ”hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker”. Om det finns någon dårskap bland detta folk, så är det människors dårskap och svaghet, och beror inte på någon brist i frälsningsplanen. Evangeliet är fullkomligt i sin organisation. Det är vår sak att lära oss evangeliet och bli förtrogna med sanningens principer, att ödmjuka oss inför Gud så att vi kan bringa oss själva till underkastelse under hans lagar och ständigt vara villiga att lyssna på råd från dem som Herren utsett att leda oss. Vi vet att Gud har talat. Vi vittnar om detta. Vi står som vittnen inför världen om att det är sant. Vi kompromissar inte med någon människa, något samhälle eller någon nation på jordens yta beträffande dessa ting.
Vi bär oförfärat vittnesbörd om att de är sanna. Vi bär också vittne om att Brigham Young är den levande Gudens profet och att han får uppenbarelser från Jesus Kristus. Vi vittnar om att han lett detta folk genom uppenbarelsens kraft från den tidpunkt då han blev deras ledare intill nuvarande tid, och han har aldrig svikit sin plikt eller sin uppgift. Han har varit trofast inför Gud och trofast mot detta folk. Vi bär detta vittnesbörd för världen. Vi fruktar inte, inte heller aktar vi på deras hån eller förakt. Vi är vana därvid. Vi har sett det och hört det och blivit härdade emot det. Vi vet att den vi förlitar oss på är Gud, ty det har uppenbarats för oss Vi vandrar inte i mörkret, inte heller har vi fått vår kunskap från någon människa, synod eller grupp, utan genom uppenbarelse från Kristus. Om det finns någon som tvivlar på oss, så må han omvända sig från sina synder. Skulle det kunna skada er om ni övergav era dårskaper och er ondska och böjde er i ödmjukhet inför Gud för att få hans Ande, och i lydnad tilI Frälsarens ord döptes för syndernas förlåtelse och fick händers påläggning för den Helige Andens gåva, så att ni fick ett eget vittnesbörd om sanningen i de ord vi talar till er? Gör detta ödmjukt och uppriktigt och så sant som Herren lever lovar jag er att ni skall få ett eget vittnesbörd om detta verk och kommer att veta det som alla sista dagars heliga vet. Detta är löftet. Det är säkert och orubbligt. Det är någonting påtagligt. Det står i varje människas makt att för egen de] pröva huruvida vi talar sanning eller ljuger. Vi kommer inte som förvillare eller bedragare inför världen. Vi kommer inte med avsikten att bedra, utan med den enkla sanningen. Vi överlämnar åt världen att pröva den och själv skaffa sig kunskap. Det är varje levande själs rättighet höga, låga, rika, fattiga, stora och små att själv få detta vittnesbörd för så vitt han vill lyda evangeliet.
Jesus sände i forna dagar ut sina lärjungar att predika evangeliet till allt skapat. Han sade att de som trodde och döptes skulle bli frälsta, men att de som inte trodde skulle bli fördömda. Han sade vidare: ”Dessa tecken skola åtfölja dem som tro: Genom mitt namn skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungomål, ormar skola de taga i händerna, och om de dricka något dödande gift, så skall det alls icke skada dem; på sjuka skola de lägga händerna, och de skola då bliva friska.” Dessa är de löften som fordom gavs, och det finns tusentals i detta område och i denna församling som kan bära vittne om att de erfarit uppfyllandet av dessa löften i vår tid. Helbrägdagörande av de sjuka bland oss har blivit så vanligt att det är tydligt att man inte tänker så mycket på det. Vi har också sett hur lama fått förmågan att gå, blinda fått sin syn, döva fått sin hörsel och de stumma förmågan att tala. Dessa ting har vi sett ske genom Guds kraft och inte genom människors list eller visdom. Vi vet att dessa tecken verkligen åtföljer predikandet av evangeliet. Ändå är dessa vittnesbörd om sanningen svaga och veka då de jämförs med viskningarna från Guds andes stilla röst. Det senare är ett vittnesbörd som ingen som fått del därav kan förneka. Det kan inte övervinnas, ty det bringar en övertygelse till hjärtat som inte kan bortresoneras eller motbevisas, vare sig den stämmer överens med filosofiska principer eller inte. Detta vittnesbörd kommer från Gud och övertygar alla som får del därav oberoende av egen vilja. Det är mer värt för människorna än något annat tecken eller någon annan gåva, ty det ger frid och lycka, tillfredsställelse och ro åt själen. Det ger mig vissheten att Gud lever och att jag, om jag är trofast, skall erhålla det celestiala rikets välsignelser.
Strider detta mot skrifterna eller mot förnuftet eller mot någon uppenbarad sanning? Nej, det står i samklang med och stöds av all uppenbarad sanning som människor känner till. Herren allsmäktig lever, och han verkar genom sin Andas makt på människobarnens hjärtan och håller jordens nationer i sina händer. Han skapade den jord på vilken vi vistas och dess skatter är hans. Han låter oss undfå vad vi förtjänar. Allteftersom vi är trofasta eller otrogna, så handlar den Allsmäktige med oss, ty vi är hans barn och vi är Guds arvingar och Jesu Kristi medarvingar.
Vi har framför oss en härlig bestämmelse. Vi är engagerade i ett härligt verk. Det är värt allvar uppmärksamhet, det är värt våra liv och allting som Herren har låtit oss få, och tusen gånger mer. Ja, det finns ingen jämförelse, det är allt i allo, det är ojämförligt. Det är allt som Hinns och allt som någonsin kommer att finnas. Evangeliet är frälsning och utan det finns ingenting värt att äga. Vi kom nakna in i världen och vi lämnar den på samma sätt. Om vi skulle erövra halva världen, skulle detta inte hjälpa oss när det gäller att förlänga vårt liv här eller tillförsäkra oss evigt liv härefter. Men evangeliet lär människor att vara ödmjuka, trofasta, hederliga och rättfärdiga inför Herren och mot varandra. I samma grad som dess principer efterlevs kommer frid och rättfärdighet att sprida ut sig och befästas på jorden; synd, stridigheter, blodsutgjutelse och fördärv av alla slag kommer att upphöra och jorden kommer att renas och förvandlas ullen lämplig boningsplats för himmelska varelser, en plats för Herren vår Gud att komma och vistas på, vilket han gör under tusenårsriket.
Evangeliets principer vilka Herren uppenbarat i dessa dagar leder oss mot evigt liv. Detta är det vi strävar efter, det vi skapades för, det jorden skapades för. Skälet till att vi är här är att vi skall övervinna varje dårskap och förbereda oss för evigt liv i framtiden. Jag tror inte att någon frälsningsprincip finns tillgänglig som inte kan tillämpas i våra liv.
Om det till exempel finns en princip som är avsedd att frälsa mig från straffet för ett visst brott, är den mig till ingen nytta såvida jag inte handlar efter den i detta ögonblick. Om jag gör detta och fortsätter att göra det, handlar jag efter frälsningens princip, och jag slipper straff för det brottet och gör det för all framtid, så länge jag lyder den principen eller den lagen. På detta sätt är det med evangeliets principer de är oss till nytta i den mån de tillämpas i våra liv.
Låt oss då vara trofasta och ödmjuka. Låt oss leva efter Kristi religion, lägga bort våra dårskaper och synder samt köttets svagheter och hålla oss tilI Gud och hans sanning av hela vårt hjärta och med fast beslutsamhet att kämpa trons goda kamp och hålla ut trofast intill änden, vilket Gud må giva oss kraft att göra, är min bön i Jesu namn. Amen. -- Tal, 15 nov 1868, Journal of Discourses, vo1 12, s 326-332.

Herrens Jesu Kristi evangelium omfattar alla lagar och förordningar som behövs för människans frälsning. Paulus förkunnade att det var ”Guds kraft till frälsning för var och en som tror”. Ingen människa kan frälsas i opposition emot dess frälsande förordningar. Hon måste motta varje förordning i en anda av ödmjukhet och tro. Termen ”evangelium” betyder ”glatt budskap”, och det sägs komma ifrån eller grundas på tillkännagivandet av den ängel som visade sig för herdarna vid Frälsarens födelse och förkunnade: ”Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.” 
l teologisk bemärkelse betyder evangelium mera än endast ett glädjebudskap, med åtföljande glädje för människornas själar. Det omfattar varje princip av evig sanning. Det finns ingen fundamental princip eller sanning någonstans i universum som inte omfattas av Jesu Kristi evangelium. Detta är inte begränsat till de enkla första principerna, såsom tro på Gud, omvändelse från synder, dop tillsyndernas förlåtelse och handpåläggning för den Helige Andens gåva, även om dessa är absolut nödvändiga för frälsning och upphöjelse i Guds rike.
De lagar som människorna kallar ”naturlagar”, genom vilka jorden och allt som är därpå styrs, liksom de lagar som gäller genom hela universum, genom vilka himlakropparna kontrolleras och vilka de lyder i allt, omfattas alla av evangeliet. Varje naturlag eller vetenskaplig princip som människan visserligen upptäckt, men som alltid varit känd för Gud, är en del av evangeliets sanning. Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas någon konflikt mellan sanning uppenbarad av Herren till hans tjänare profeterna och sanning uppenbarad av honom till vetenskapsmannen, vilken gör sina upptäckter genom forskningar och studier.
Det finns en hel del vilka som evangeliesanningar undervisas i världens religioner, vilka Herren aldrig uppenbarat, och vilka inte är i harmoni med uppenbarad religion. Det finns också mycket som lärs i vetenskapens värld som Herren aldrig uppenbarat, vilket står i strid med sanningen. En hel del av det som människan lagt fram som vetenskapliga teorier är grundat på villfarelse och kan därför inte bestå. Konflikten mellan religion och vetenskap är grundad på villfarelse och kan därför inte bestå. Konflikten mellan religion och vetenskap beror på det faktum att många tankar förs fram i falska religionsformer och att falska slutsatser dras av vetenskapsmän. Sanning och villfarelse kan aldrig stämma överens. Men sanning, oavsett var den finns, är konsekvent och harmonierar alltid med varje annan sanning. Herren uttryckte detta på följande sätt 'Ty intelligens håller sig till intelligens, visdom mottager visdom, sanning omfattar sanning, dygd älskar dygd, ljus förenar sig med ljus, barmhärtighet har medlidande med barmhärtighet och fordrar sitt eget.” -- L&F 88:40.
Herren har uppenbarat att människan skapades i hans avbild och att vi är hans avkomlingar. Detta är en härlig evangeliesanning. Vad vi än undervisas om, vare sig det är i falsk religion eller på vetenskapens område, som står i strid med denna stora sanning, kan inte bestå, ty det är villfarelse. Det kan omhuldas en tid och tyckas äga bestånd, som många villfarelser gjort i det förgångna då de framlagts som sanningar, men tiden kommer då alla teorier, tankar och uppfattningar som inte står i samklang med det som Herren förkunnat, måste upphöra. Det som blir kvar och kommer att bestå för evigt är sanningen, ja, vår Herren och Frälsaren Jesus Kristi evangelium. Juvenile Instructor, mar 1916, s 164--165.

Då Kristus undervisade sina lärjungar fäste han deras uppmärksamhet på deras ställning och plats i världen. Fastän de var fattiga och föraktade av människorna förklarade han likvälför dem att de var jordens salt, världens ljus
Sedan uppmuntrade han dem till arbete och prestationer genom att visa dem att deras upphöjda ställning skulle vara dem till föga gagn, såvida de inte rätt brukade sina höga kall.
Dessa villkor och instruktioner kan på ett utmärkt sätt tillämpas på de sista dagars heliga, vilka verkligen är jordens salt och bärare av evangeliets ljus i världen. De är, som aposteln sade om de första dagars heliga, ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk. De skulle förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat dem från mörkret till sitt underbara ljus.
Men allt detta är till ingen nytta med mindre de heliga inser sin betydelse och låter sitt ljus lysa, gemensamt och enskilt, såvida de inte är exempel i sitt uppträdande, är ärliga, ivriga att lyda sanningen, toleranta mot sin nästa, för ”en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skullprisa Gud på den dag då han söker dem.
Ett fel som de heliga, unga och gamla, bör undvika är tendensen att leva på lånat ljus, med sitt eget gömt under en skäppa, att låta sältan i sin kunskaps salt gå förlorad och ljuset inom sig endast synas som en reflex, snarare än som en ljuskälla.
Varje helig bör inte endast ha ljuset inom sig själv, genom den Helige Andens inspiration. Hans ljus bör också lysa så att det klart kan ses av andra.
Män och kvinnor bör befästa sig i sanningen, på kunskapen om evangeliet och inte vara beroende av någon som kan ge dem lånat eller reflekterat ljus. De bör förtrösta endast på den Helige Anden, som alltid är densamme, som evigt upplyser och vittnar om Faderns härlighet och vilja för den person och det prästadöme som lever i harmoni med evangeliets lagar. De får då ett evigt ljus som inte kan förmörkas. Genom att detta lyser i deras liv, får de andra människor att ära Gud och genom att handla väl tystar de dåraktiga människors okunnighet, och förkunnar hans ärliga gärningar, vilken kallat dem ur mörkret till sitt underbara ljus. Improvement Era, 1904--1905, s 60-62.

De heliga och deras ledare har återvunnit öde områden, grundat kristna hem, kyrkor och skolor. De har grundat industrier för att täcka sina egna behov. Varför skulle de inte tillåtas njuta frukterna av sitt arbete, varför skulle de hånas och fördömas för sin energi och framåtanda, särskilt av människor som visat sig vara hycklare och lögnare, som lever på vad andra producerar? Skall de heliga fördömas för att de tillägnat sig landet, betalat för det med hårt arbete, odlat upp och gjort det bästa av det med sin förenade styrka under visa ledares inspirerade ledning? Det bör observeras att det inte är folket som klagar, ty de har av sådana ledare på många sätt fått hjälp till att förbättra sig själva. Det är prästerna, vilka inte har något som helst intresse för vare sig vår materiella eller andliga välfärd. Och återigen, skall sådana ledare fördömas därför att de har givit ledning och gått före i dessa ting? Varifrån skulle våra företag, vår timliga frälsning ha kommit, om de inte gjort detta? Inte med hjälp av de sekteriska prästerna, det är åtminstone säkert.
Nej, unge man, du behöver inte bekymra dig över prästernas anklagelser mot detta folk, inte heller över vad världens människor säger mot oss. Jag hyser ingen fruktan för kyrkans del från dessa källor, men jag erkänner att jag känner fruktan då våra unga män börjar vekna och ta parti mot sina fäder, då de tror att prästadömet är själviskt och egoistiskt, då de följer lögner och anklagelser hellre än den enkla sanningen, då de ansluter sig till dem som hånar de heligas ledare och då de skrattar när illvilliga redaktörer och präster förlöjligar dem. Jag hyser fruktan då unga män förnekar sanningen och följer falskheten, då de blir självtillräckliga, okyska, världsliga och stolta, då de förlöjligar sina fäders gedigna egenskaper, då de söker världens människors bifall hellre än Guds rike och hans rättfärdighet.
Det finns ingen verklig sanning i angreppen av prästerna på kyrkan och dess ämbetsmän, men i hög grad mot er unga män, för ert sätt att se på den, för era handlingar och beslut. Ni borde i synnerhet utan noggrant övervägande ej fästa någon uppmärksamhet vid prästernas anklagelser på vilka med kraft Emersons rader kan tillämpas: ”Vi behöver män och kvinnor som förnyar livet och vårt sociala tillstånd, men vi ser att de flesta naturer är oförmögna kan inte tillfredsställa sina egna önskningar, har ambitioner utan motsvarighet i sin praktiska förmåga och lär och beder så ständigt dag och natt.”
Jag säger att ingenting kan ge våra unga män frid i denna värld utom seger för de sanningens principer vilka av Gud uppenbarats till de sista dagars heliga. Våra lärosatser är nämligen Jesu Kristi evangeliums praktiska lärdomar, och att se dess seger borde vara varje rättfärdig själs allt överskuggande strävan och önskan. Detta är andlig frälsning, vilken innefattar den timliga. Sök känna värdet därav och trampa dessa mäns galenskap under fötterna. Kom ihåg att ”då en man lever med Gud är hans stämma så ljuv som bäckens porlande och majsfältets susning”. De heliga och deras ledare strävar hängivet härefter. -- Improvement Era, feb 1904. s 303.

Vi hör att vi lever i en farlig tid. Vi befinner oss i en farlig tid, men jag känner inte ängslan eller skräck. Den gäller inte mig. Jag tänker leva så att jag inte behöver känna den. Jag tänker leva så att jag blir immun mot världens faror, om det är möjligt för människor att leva så, genom lydnad mot Guds befallningar och lagar vilka uppenbarats för min ledning. Oavsett vad som händer mig, om jag bara gör min plikt, om jag har gemenskap med Gud, om jag är värdig gemenskap bland bröderna, om jag kan stå obefläckad inför världen, utan vank, utan överträdelser av Guds lagar, vad spelar det då för roll vad som händer mig? Jag är alltid redo, om jag är i denna sinnesstämning och uppträder därefter. Det spelar ingen roll alls. Därför oroar jag mig inte i förväg eller känner fruktan.
Herrens hand är överallt och i detta erkänner jag hans hand. Inte i det att människor krigar, inte i det att nationer försöker förgöra nationer, inte i det att människor smider ränker mot sina medmänniskors frihet. inte alls på det sättet, men Guds hand är inte förkortad. Han kontrollerar det resultat som kommer. Han råder över det till det slutliga goda på ett sätt som ni och jag idag inte fattar eller kan förutse. Han förutser slutet liksom han förutsåg att krig skulle komma över världens nationer, som profeten förkunnade att det skulle. Herren visste att det skulle komma. Varför? Därför att han visste vad världen höll på med. Han kände till de tendenser som finns i människor och nationer. Han kände till vilket resultat som detta skulle leda till. Han visste när det skulle ske och vilka resultat som skulle visa sig. Så förkunnade han det genom sina tjänare profeternas röst, och nu ser vi uppfyllelsen av de förutsägelser som gjordes av Guds tjänare då de inspirerades till att kungöra dem, då de yttrade att tiden skulle komma då krig skulle utgjutas över nationerna inte för att uppfylla Guds avsikter utan jordens nationers avsikter som följd av deras ogudaktighet. Det kan vara mycket svårt för mig, med det ordförråd jag besitter, att uttrycka mina tankar och förklara min fulla avsikt. Men jag upprepar för er att Herren Gud allsmäktig inte är nöjd, inte heller var hans avsikter eller plan att i förväg instifta det tillstånd som råder i världen idag. Han gjorde inte det heller. Han förutsåg vad som skulle komma på grund av människors uppträdande, på grund av deras avsteg från sanningen, genom deras brist på kärlek tilI Gud och genom den kurs de ville följa, vilken var skadlig för hans barns välfärd. Han förutsåg vad som skulle ske, men han hade givit dem deras handlingsfrihet genom vilken de åstadkommer detta. Resultaten kommer slutligen att upphävas till
förmån för dem som lever härefter, inte tillfördelför dem som till intet gör sig själva på grund av sina onda lustar och brott. – Improvement Era, jul 1917, s 827.

Om vi gör det som hör vår plikt till, är vi engagerade i ett stort och härligt verk. Det är mycket väsentligt för vår personliga välfärd att varje man och varje kvinna som ingått evangeliets förbund genom omvändelse och dop anser att de var och en har som sin ovillkorliga skyldighet att använda sin intelligens och den fria vilja som Herren har givit dem för att främja Sions intressen och upprätta Sions sak på jorden.
Det spelar ingen roll hur hängivna, uppriktiga eller ärliga vi är då vi be- känner vår tro på Gud eller på det religionssystem vi tagit till oss som vi tror vara det eviga evangeliet: utan omvändelse och dop och erhållandet av den Helige Andens gåva, vilket tillsammans utgör den nya födelsen är vi inte medlemmar av Kristi familj. Vi är främlingar, skilda från Gud och hans lagar. I detta fallna tillstånd blir vi kvar, vare sig vi är i kroppen eller i anden, för tid och all evighet, såvida vi inte underkastar oss den plan som utformats i himlarna för den mänskliga familjens återlösning och frälsning.
De sista dagars heliga må säga: Vi undervisades om denna lära av äldsterna i våra hemländer och vi trodde på den och omvända oss från våra synder. Vi döptes och vi mottog den Helige Andens gåva, vilket var ett vittnesbörd för oss att vi utfört Faderns vilja. Och sedan dess har våra vittnesbörd ofta bekräftats genom yttringar av Guds kraft och förnyelsen av hans Ande i våra hjärtan. Varför, säger vi, är det nu nödvändigt att tala om dessa ting? Vi glömmer kanske som följd av sådant som hör vår tid till vilket så frestar vår fallna natur, att i och med att vi blivit födda på nytt, vilket innebär att lägga de gamla synderna åt sidan och ta på sig den nya människan. Jesus Kristus, har vi blivit korsets soldater. Vi har inskrivits under Jehovas banar för tid och all evighet och vi har ingått de högtidligaste förbund för att tjäna Gud och allvarligt strida för upprättandet av sanningens och rättfärdighetens principer på denna jord ständigt medan vi lever.
Vi förkunnar ju att evangeliet togs bort från jorden som följd av att det förkastades då det förkunnades av Jesus och hans apostlar. Då vi talar om att dopet är nödvändigt för frälsning kanske några därför frågar vad som blir av dem som inte hört evangeliet och som därför inte haft tillfälle att döpas? Till dessa vill jag säga att Gud har sörjt väl för alla sina barn, så väl okunniga som lärda. De som inte fått evangeliet predikat för sig i köttet, får höra det i anden, ty alla måste få frälsningsplanen presenterad för sig så att de kan acceptera eller förkasta den innan de kan underställas lagen.
Det som profeten Elia säger om att ”vända barnens hjärtan till fäderna och fädernas hjärtan till barnen”, är intimt förbundet med detta verk. Om så inte skedde skulle hela jorden slås med tillspillogivning.
Guds rike måste grundas på de principer som Kristus uppenbarade, på evig sannings grundval, med Jesus själv som den viktigaste hörnstenen. Dessa heliga och djupa principer måste följas och hedras i våra liv, för att vi skall kunna få upphöjelse med de helgade i Guds rike. Skönheten i dessa principer är att de är sanna. Den tillfredsställelse som kommer av att vi antar dem är den kunskap vi erhåller och som övertygar oss om detta faktum. Vi har inte trott på fabler, ej heller omhuldar vi en skickligt uttänkt plan, utan vi har förts in i sanningen och har Kristus som vårt överhuvud, vilken är vår förelöpare, vår store högpräst och konung. Den Helige Anden är en personlighet som handlar i Kristi ställe. Alldeles innan den uppståndne Återlösaren lämnade jorden befallde han sina lärjungar att stanna kvar i staden Jerusalem tills de skulle begåvas med kraft från höjden. De gjorde så, och enligt löftet kom Hugsvalaren medan de där var tillsammans och fyllde deras hjärtan med outsäglig glädje, så att de talade i tungor och profeterade. Denna heliga varelses inspirerande inflytande åtföljde dem i alla deras ämbetsplikter och gjorde att de kunde utföra den stora mission till vilken de kallats av Frälsaren.
Jag vet att Gud lever och att han har uppenbarat sig. Jag vet att den Helige Anden förlänats människobarnen och att evangeliet i dess fullhet givits åter tilljordens invånare. Jag vet att det heliga prästadömet, vilket är Guds kraft delegerad tillmänniskan, återgivits tilljorden. Jag vet verkligen att Gud bevarat sitt folk och att han fortsätter att bevara oss och leda oss på sitt eget sätt från erövring tillerövring, från seger till seger till dess att sanning och rättfärdighet får överhöghet på denna hans jord, för så vitt vi förblir trogna honom och varandra.
Den som i sitt hjärta säger att det inte finns någon Gud är en dåre, och den person är verkligen svag och dåraktig som nöjer sig med att inte utan tvivel veta vem som är hans religions källa och ursprung, då möjligheten att fastställa detta erbjuds honom.
Jag vet att frukterna av min religion är goda. De har smaksatts med himmelens sötma, och de skänker hälsa och liv åt själen. Jag vet att Gud, himmelens och jordens Skapare är dess upphovsman. Ingen människa behöver undra om detta verkligen är sant eller inte, ty alla kan få egen kunskap. Alla kan få de lav vinträdets frukter och äta och leva. Alla kan dricka ur den eviga källan och ej mera törsta. Dessa ting förkunnar jag för er som sanna och trovärdiga. Jag har varit förtrogen med dem från min ungdom och jag har känt deras inflytande från min barndom. Jag har sett verkan av deras motsatser, och jag vet vad jag talar om. Jag kan inte förneka dessa ting, och det kan heller ingen som någonsin känt dem, även om han må avfalla från kyrkan, såvida han inte förnekar sig själv och sin Gud.
Den som omfattar den så kallade ”mormonismen”, som i själva verket är Guds Sons evangelium, och efterlever dess lärdomar, ljuger eller stjäl aldrig. Han varken vanhedrar sina föräldrar eller föraktar sina fattigare bröder. Han talar aldrig, nej, aldrig, mot Herrens smorda eller blyga att erkänna sin Gud, vilken han är skyldig högaktning och tacksamhet nu och alltid. Han gör aldrig något vanhedrande och underlåter aldrig att erkänna Gud i allt, inte heller vägrar han att obetingat efterkomma Guds uppenbarelser vilka är tillämpliga på honom. Det är sant att människan kan ta miste, hon kan sakna många ting på grund av sin fallna natur, men frälsningsplanen är fullkomlig. Jesus, Faderns Enfödde, på vilken ingen fläck finnes, är dess upphovsman. Han är normen för hela världen och kommer att vara det för evigt. Han hade makt att lägga ned sitt liv och ta upp det igen, och om vi inte bryter evangeliets förbund, om vi förblir trofasta och trogna till änden, kommer också vi i hans namn och genom hans återlösande blod att få kraft att uppstå med dessa våra kroppar sedan de överlämnats till jorden. Journal of Discourses, vo1 18, s 271 277.

Vi önskar förespråka principen om enighet, kärlek tilI Gud och nästan, kärlek till ett mål som
är högt, förädlande, gott i sig självt samt avsett att upphöja människan
och föra henne närmare Guds Sons likhet. Improvement Era, dec 1917. s 98.

.Vi kommer med ett kärlekens budskap. Vi önskar visa hur mycket vi älskar er och få reda på hur mycket ni älskar oss i gengäld. -- Improvement Era, dec 1917, s 98.

Vi vill veta varifrån vi kommer och vart vi är på väg. Varifrån kom vi? Från Gud. Våra andar existerade innan vi kom till denna värld. De deltog i himmelens råd innan jordens grundvalar lades. Vi var där. Vi sjöng tillsammans med himmelens härskaror av glädje då jordens grundvalar lades och då planen för vår tillvaro på denna jord och för vår återlösning gjordes upp. Vi var där. Vi var intresserade, och vi tog del i denna stora förberedelse. Vi var otvivelaktigt närvarande vid de rådslag då den förunderliga händelsen inträffade att Satan erbjöd sig själv som världens frälsare om han endast fick Faderns ära och härlighet för att han gjorde så. Men Jesus sade: ”Fader, ske din vilja, och äran vare din i all evighet.” Och emedan Satan gjorde uppror mot Gud och försökte förgöra människans handlingsfrihet förkastade Fadern honom och han kastades ned, men Jesus antogs. Vi var utan tvivel där och tog del i allt detta. Vi var djupt angelägna om genomförandet av dessa stora planer och avsikter. Vi förstod dem, och det var för vår skull som de påbjöds och skall fullbordas. Dessa andar har kommit till denna jord för att ta på sig tabernakel, så att de kan bli lika Jesus Kristus, ”skapade i hans likhet och avbild”, från skapelsens morgon till vår tid, och fortsätter så tills allt är fullbordat. tills de andar som bestämts för denna värld alla kommit och utfört sin mission i köttet. -- Deseret Weekly News. 1884, s 130.

Jag önskar här intyga att det folk som kallas sista dagars heliga vilket ofta upprepats från denna talarstol, är det mest laglydiga, det mest fridsamma, långmodiga och tålmodiga folk som i vår tid står att finna inom denna republiks gränser och kanske överhuvudtaget på jordens yta. Vi avser att fortsätta vara laglydiga i vad gäller landets grundlagsenliga lagar. Vi förväntar oss att på ett manligt sätt stå för följderna av vår lydnad mot Guds lagar och befallningar. Detta är i korthet min uppfattning i detta ämne. -- Deseret Weekly News, 1882, s 226.