Kapitel 5 GUD OCH MÄNNISKAN

Det har inte varit människors visdom som lett detta folk på dess väg fram till vår tid. Det har letts med hans visdom som står över människan, vars kunskap är större än människans och vars makt är högre än människans, ty det är till Gud, vår Fader, vi står i skuld för de nådegåvor vi åtnjutit och för Guds folks nuvarande framgång och välstånd i detta område mellan bergen och över hela världen. Herrens hand är kanske inte synlig för alla. Det kan finnas många som inte kan urskilja Guds vilja i framgången och utvecklandet av detta stora sista dagars verk. Men det finns de som i varje timma och i varje ögonblick av kyrkans tillvaro, från dess begynnelse och fram till nuvarande tid, ser hans regerande, allsmäktiga hand vilken sänt sin enfödde Son till världen för att bli ett offer för världens synder på det att liksom han lyftes upp så kan han, genom sin rättfärdighet och makt och det offer han gjort, lyfta upp till Gud alla människobarn vilka vill hörsamma hans röst, motta hans budskap och lyda hans lag. C R, apr 1904, s 2

För att få detta är vi inte beroende av det skrivna ordet, inte heller av den kunskap som de forna profeterna och apostlarna besatt. Vi är beroende endast av Gud som han uppenbarar sig idag och sörjer för människorna genom sin helige Andes kraft. Och alla människor i världen, inte endast de sista dagars heliga, utan också de som aldrig omfattat evangeliet, har samma privilegium som vi har om de vill slå in på den väg som Gud har utstakat. Det är deras privilegium att komma till kunskap om denna sanning och själva förstå dessa ting. Vi har erhållit kunskapen från Herren, inte från människor. Människor kan inte ge denna kunskap. Jag kan berätta för er vad jag vet, men det är inte kunskap för er. Om jag har fått lära någonting genom bön, åkallan och uthållighet i att söka sanningen och jag sedan berättar det för er, så är det inte kunskap för er. Jag kan berätta för er hur ni kan få den, men jag kan inte ge den till er. Om vi mottar denna kunskap, måste den komma från Herren. Han kan vidröra ert förstånd och er ande så att ni kan förstå fullkomligt och inte ta miste. Men jag kan inte göra detta. Ni kan erhålla denna kunskap genom omvändelse och ödmjukhet samt genom att söka Herren med hjärtats uppriktiga avsikt tills ni finner honom. Han är inte långt borta. Det är inte svårt att komma nära honom om vi endast vill göra det med ett förkrossat hjärta och med en bedrövad ande liksom Nephi fordom gjorde. Detta var det sätt på vilket Joseph Smith som gosse närmade sig honom. Han gick ut i skogen, knäböjde, och i ödmjukhet sökte allvarligt att få veta vilken kyrka som var behaglig inför Gud. Han erhöll ett svar på den bön han uppsände ur djupet av sitt hjärta, och han mottog det på ett sätt som han inte väntat sig. CR, okt 1899, s 71

Överallt viskar Herrens ande till de av hjärtat uppriktiga, de som är trofasta, och ger till dem förvissningen att hans hand ständigt är utsträckt över hans folk. Han ger förvissningen att liksom han bevarat dem i det förgångna och räddat dem ur deras fienders händer, så kommer han att fortsätta att bevara och befria dem och han kommer att vända de ogudaktigas vrede till sin egen ära och till att än snabbare uppnå sina avsikter. Vi har alla bevis som behövs för att Herrens verk är en realitet, ett levande, verksamt, framåtskridande verk på jorden. CR, okt 1905, s 5.

Jag vill till er, mina bröder och systrar, som är här idag, uttrycka min fasta och bestämda övertygelse om att Gud, den evige Fadern, ständigt hyser omsorg om er. Han hyser omsorg om sitt folk över hela detta land, och han kommer att belöna er enligt er trofasthet i att efterkomma rättfärdighetens och sanningens lagar. Ingen behöver hysa fruktan i sitt hjärta som vet med sig att han efterlevt de sanningens och rättfärdighetens principer som Gud uppställt som krav, enligt bästa förstånd och insikt. -- C R, apr 1904, s 2

Vi tror att det är Guds vilja att människor skall upphöjas, att den frihet som kommer genom lydnad till Jesu Kristi evangelium är det största mått av frihet som kan komma till någon människa. Det finns ingen frihet som människor åtnjuter eller låtsas njuta i världen som inte grundas i Guds lag och vilja och som inte har sanning som underliggande princip och grundval. Det är villfarelse som skapar bundna människor. Det är osanning som drar ned
människosläktet. Det är villfarelser och bristen på kunskap om Guds lagar och Guds vilja som får människor i världen att stå i nivå med djuren, ty de har inga högre instinkter, inga högre principer, inga högre mål, inga högre strävanden än djurvärlden om de inte har någon inspiration som kommer från en högre källa än människan själv CR, apr 1904, s 4

Jag tror på Guds lag. Jag tror att det är hans rätt att regera i världen. Jag tror att ingen människa har eller borde ha någon rimlig invändning i sitt sinne mot Guds styrelsesätt och Jesu Kristi regering på jorden. Låt oss för ett ögonblick anta att Kristus vore här och att han var världens regent. Vem skulle vilja ådra sig hans fördömelse? Vem skulle vilja underkastas hans tillrättavisande ord? Vem skulle vilja vara i disharmoni eller utan gemenskap med Gud? Skulle den rättfärdige mannen vilja det? Skulle den dygdige mannen vilja det? Den rena och dygdiga kvinnan? De rena och ärliga i hjärtat? De uppriktiga? De som utför himmelens vilja? Skulle de sätta sig upp mot Kristi styrelse om han kom hit för att härska? Nej. De skulle välkomna Jesu Kristi regering och styrelsesätt på jorden. De skulle välkomna hans lag och erkänna hans överhöghet, de skulle skynda att samlas kring hans banor och att upprätthålla hans dagars och hans rättfärdighets syften och fullkomlighet. Vem skulle då vara trolös mot Kristi regering? Horkarlen, äktenskapsbrytaren, lögnaren, trollkarlen, den som bär falskt vittnesbörd mot sin nästa. den som söker dra fördel av sin broder och som vill övervinna och förgöra honom för sin egen världsliga vinning, mördaren, den som föraktar det goda, den som inte tror på de evigheter som ligger framför oss, ateisten kanske fastän jag inte tror att han skulle vara så långt från Kristus som några vilka säger sig undervisa om hans lärdomar och förespråka hans lagar. Det skulle vara de upproriska, de ogudaktiga, de som vill förtrycka sina medmänniskor och förslava dem om de kunde. Sådana skulle de människor vara som inte skulle välkomna Jesu Kristi regering. Finns det i denna grupp någon som kallar sig sista dagars helig som skulle frukta att stå under Kristi regering? C R, apr 1904, s 4

Det finns i människornas stora värld mycken social och samhällelig orättfärdighet, religiös otrohet samt stor okänslighet för vår evige Faders majestät, makt och avsikter. För att övertyga människor om betydelsen av Gud och hans avsikter är det därför nödvändigt att han ingriper i naturen och i människors angelägenheter. Hans avsikter kommer att uppnås även om människor måste överväldigas av naturens skälvningar för att bringas till insikt om hans syften. Så länge förhållandena förblir som de är i världen, är ingen undantagen från dessa hemsökelser. De sista dagars heliga tror, fastän de själva bävar på grund av sin egen gudaktighet och sina egna synder, att stora straffdomar skall komma över världen på grund av orättfärdighet. De tror fast på de heliga skrifternas ord om att katastrofer skall drabba nationerna som tecken på att Kristus kommer för att döma. De tror att Gud regerar i elden, jordskalvet, tidvattenvågen, vulkanutbrottet och stormen. De inser att han är mästare och styresman över naturen och hennes lagar, och erkänner villigt hans hand. Vi tror att hans straffdomar är givna för att låta människosläktet känna hans makt och hans avsikter, att de må omvända sig från sina synder och förbereda sig för Kristi andra ankomst då han kommer för att regera i rättfärdighet på jorden.
Vi tror fullt och fast att Sion - vilket är de i hjärtat rena - skall undkomma, om hon ger akt på och utför allt vad Gud har befallt, men att Sion i motsatt fall skall hemsökas av ''mycken bedrövelse, pest, plågor, svärd, hämnd och förtärande eld". (Läran och förbunden 97:26) Allt detta för att hennes folk skall undervisas om att vandra i sanningens ljus och på sin frälsnings väg.
Vi tror att Herren låter dessa svåra naturkatastrofer hemsöka människor till hans barns bästa, för att öka deras tillgivenhet till andra och få fram det bästa i dem, att de må älska och tjäna honom. Vi tror dessutom att de är förelöpare och tecken på hans slutliga dom och att de är tuktomästare till att undervisa folket att förbereda sig genom rättfärdigt leverne för Frälsarens ankomst då han skall regera på jorden, då varje knä skall böjas och varje tunga bekänna att Jesus är Kristus.
Om dessa lärdomar gör intryck på oss och på vårt lands folk, så kommer ångesten, förlusten i liv och arbete, hur sorglig, stor och förskräcklig den än var, inte att ha varit förgäves. Improvement Era, 1905--1906, s 651--654

Jag tror inte på den lära som vissa förespråkar, att Gud är endast en ande och hans natur är sådan att han uppfyller rymdens oändlighet samt är personligen närvarande överallt, eller utan personlighet, ty jag kan inte se att det är möjligt att Gud kunde vara en person om han uppfyllde oändligheten och fanns överallt samtidigt. Det är orimligt, en fysisk och teologisk inkonsekvens, att tänka sig att ens Gud den evige Fadern som individ skulle kunna vara på två platser i samma ögonblick. Det är omöjligt. Men hans kraft sträcker sig igenom rymdens oändlighet. Hans kraft når ut till alla hans skapelser och hans kunskap omfattar dem alla. Han styr dem alla och han känner allt. CR, apr 1916, s 4

Tag er till vara för människor som kommer med irrläror av detta slag, som skulle kunna förmå er att tänka eller tro att Herren allsmäktig, vilken gjort himmelen och jorden och skapat allting, i sitt herravälde över jordiska ting är begränsad till dödliga människors förmåga. CR, apr 1914, s4

Det förkunnas i uppenbarelserna till profeten Joseph, i boken Läran och förbunden, att Herren är storligen missnöjd med dem som inte bekänner eller erkänner ''hans hand i allt och icke åtlyder hans befallningar''. Det sker mycket i världen i vilket det tycks mycket svårt för oss att se starka skäl att erkänna Herrens hand. Jag har kommit till övertygelsen att det enda skäl jag kunnat finna till att vi borde erkänna Guds hand i vissa händelser är det faktum att det som hänt har tillåtits av Herren. När två människor ger efter för sina känslor, sin själviskhet och vrede, för att strida och träta med varandra, och denna träta och denna strid leder till fysisk kamp och våld emellan dem, har det varit svårt för mig att upptäcka Herrens hand i detta skeende på annat sätt än att de människor som sålunda är oense, träter och strider med varandra, från Gud erhållit sin handlingsfrihet att utöva sin intelligens för att själva döma mellan rätt och fel samt att handla enligt sina egna önskningar. Det var inte Herrens avsikt eller syfte att dessa två skulle gräla eller ge efter för sin vrede i sådan grad att det leder till våldsamheter mellan dem och kanske blodsutgjutelse. Gud har aldrig planerat något sådant. Inte heller kan vi anklaga den Allsmäktige för sådant. Människor blir sjuka, lider smärta, sorg och kval. l månader och kanske år, framsläpar de sitt liv ytterligt svaga i kropp och sinne. Frågan uppstår hos dem: Varför tillåter Herren det? Finns Guds hand i detta lidande? Har Gud avsett att människor skall lida? Har han vidrört dem med sin hemsökelses hand? Har han orsakat det onda som kommit till dem? Allt för många av oss är benägna att tro, eller hänge oss åt den svagsinta tanke, att de sjukdomar som kommer till oss, de hemsökelser vi lider, de olyckor vi råkar ut för i livet och de svårigheter som kommer på vår väg under vår färd genom livet, kan tillskrivas antingen Guds nåd eller hans ovilja. Ibland är vi benägna att anklaga Gud för att ha orsakat våra hemsökelser och våra svårigheter. Men om vi kunde se som Gud ser, om vi kunde förstå som han förstår, om vi kunde spåra verkningarna tillbaka till orsaken på ett riktigt sätt, genom den fullständiga insiktens ande, skulle vi otvivelaktigt upptäcka att våra svårigheter eller vårt lidande är resultatet av våra egna felsteg eller brist på kunskap eller visdom. Det var inte Guds hand som lade på oss bedrövelser och svårigheter. Den frihet han givit oss gör det möjligt för oss att handla av oss själva - att, om vi så vill, göra det som inte är rätt, som står i motsats till livets och hälsans lagar, som inte är vist eller välbetänkt - och resultatet kan bli allvarligt för oss på grund av vår okunnighet eller vår beslutsamhet att framhärda i det vi önskar hellre än att underkasta oss de krav som Gud ställer på oss. Improvement Era, jul 1917, s 821.

Gud är den störste krigsmannen av alla, och hans Son står närmast honom. Deras strid gäller människosjälars frälsning. Det är inte nödvändigt för dem att använda våld eller tvång, ej heller att låta sina barn använda våld eller tvång för att segra om dessa endast vill ödmjuka sig och följa sanningen. Ty trots allt kommer ingenting att segra, kommer ingenting att vinna utom sanningen. Vad beträffar de krig som pågår i världen önskar vi inte endast se att fred upprättas bland människornas barn, utan även rättvisa. Men framför allt sanningen, så att rättvisa, fred och rättfärdighet kan uppbyggas på denna grundval och inte vara beroende av människans begär, stolthet, fåfänga, onda önskningar och maktlystnad. CR, okt 1914, s 129

När broder Penrose skall be, ber han till Fadern till vår Herre och Frälsare Jesus Kristus, i vars avbild och likhet vi skapades eller föddes in i världen, och i vars likhet och avbild vi är. Vi är nämligen Guds barn och måste därför likna hans Son som person, även andligen, i den mån vi åtlyder det eviga evangeliets principer. Ty vi förutordinerades och förutbestämdes till att formas till hans likhet genom ett vist och tillbörligt användande av vår fria vilja. CR, okt 1914, s 8

De forna profeterna talade om att ''komma in i Guds vila''. Vad innebär det? För mig innebär detta att inträda i Guds kunskap och kärlek, med tro på hans syften och hans plan i sådan utsträckning att vi vet att vi har rätt och att vi inte jagar efter någonting annat. Vi störs inte av varje vindkast i läran eller av människors lister och ränker vilka ligger i försåt för att bedra. Vi vet om läran att den är av Gud och vi frågar inte någon om den. De får gärna ha sina åsikter, sina egna tankar och sina påfunder. Den människa som nått denna grad av tro på Gud så att allt tvivel och all fruktan vikit bort från henne har ingått i ''Guds vila''. Hon behöver inte frukta människors påfund, ej heller deras ränker och lister, genom vilka de försöker bedra och leda henne från sanningen. Jag ber att vi alla skall kunna ingå i Guds vila - vila från tvivel, från fruktan, från ängslan för fara, vila från den religiösa förvirring som råder i världen från det rop som går ut här och där se, här är Kristus, se där är Kristus, se, han är i öknen, gå dit ut för att möta honom. Den människa som har funnit Guds vila skall inte låta sig störas av dessa människors påfund, ty Herren har sagt henne, och säger till oss: Gån icke ut för att söka dem; gån icke ut för att finna dem: Ty när Kristus kommer, skall han komma med himmelens härskara i en sky av härlighet, och allas ögon skall se honom. Vi behöver inte söka Kristus här eller Kristus där, eller profeter här eller profeter där. CR, okt 1909, s 8.

Kristus ärvde sin intelligens från sin Fader. Det finns en skillnad mellan kunskap och ren intelligens. Satan besitter kunskap, långt mer än vi gör, men han har ingen intelligens. Om han hade det, skulle han lyda sanningens och rättens principer. Jag känner män som har kunskap, som förstår evangeliets principer, kanske lika bra som ni gör, som är lysande begåvningar men saknar den väsentliga egenskapen som ren intelligens är. De vill varken acceptera eller lyda den. Ren intelligens består inte endast av kunskap, utan också av kraften att på rätt sätt tillämpa denna kunskap. Tal hållet vid stavskonferens i Weber.

Det jag nu önskar inskärpa hos mina bröder som bär det heliga prästadömet är att vi bör leva så nära Herren, vara så ödmjuka i våra andar, så fogliga och formbara under inflytandet av den Helige Anden att vi kan känna Faderns sinne och vilja beträffande oss som personer och som ämbetsmän i Kristi kyrka under alla omständigheter. När vi lever så att vi kan höra och förstå viskningarna från Guds andes stilla, tysta röst, lät oss göra vad helst denne Ande leder oss till utan att frukta följderna. Det spelar ingen roll om detta passar hycklare eller kritiker eller Guds rikes fiender eller inte. Är det överensstämmande med Herrens vilja? Är det förenligt med andan i det stora sista dagars verk i vilket vi är engagerade? Är det troligt att det mål vi siktar på för kyrkan framåt och stärker den på jorden? Om det vi tänker göra leder i den riktningen, låt oss göra det oavsett vad människor säger eller tänker. CR, okt 1903, s 86

Det är lämpligt för sista dagars heliga och för alla människor att de lär känna ''den ende sanne Guden, och den han har sänt, Jesus Kristus'' . Men kan vi finna Gud med vår egen visdom? Kan vi ensamma med vårt eget skarpsinne och vetande utgrunda hans avsikter och fatta hans vilja? Vi har, tror jag, bevittnat tillräckliga exempel på sådana ansträngningar från den intelligenta världens sida för att vara övertygade om att det är omöjligt. Guds vägar och visdom är inte människans vägar och visdom. Hur kan vi då känna ''den ende sanne och levande Guden, och den han har sänt. Jesus Kristus''? -- Ty att erhålla kunskap om detta vore att erhålla hemligheten med eller nyckeln tillevigt liv. Det måste ske genom den Helige Anden, vars uppgift det är att förmänniskan uppenbara det som är av Fadern och att i vårt hjärta bära vittne om Kristus och honom såsom korsfäst och uppstånden från de döda. Det finns inget annat sätt att uppnå denna kunskap. Hur skall vi erhålla den Helige Anden? Sättet är klart utstakat. Vi har tillsagts att ha tro på Gud, att tro att han finns och att han belönar alla som hängivet söker honom, att omvända oss från våra synder, att undertrycka våra passioner, dårskaper och otillbörligheter, att vara dygdiga, hederliga och uppriktiga i allt vårt handlande mot varandra och ingå i förbund med Gud att vi från den stunden skall följa sanningens principer och lyda de befallningar vilka han givit oss, för att sedan döpas till våra synders förlåtelse av någon som har auktoritet. Och då denna förordning i evangeliet genomförts, kan vi få den Helige Andens gåva genom handpåläggning av män som iklätts prästadömets myndighet. Sålunda kan Anden och Guds kraft Hugsvalaren i oss vara såsom en vattenkälla som springer fram till evigt liv
Vi bär vittne om Fadern i det att vi vittnar om Jesus och ''tager av det som är Faderns och uppenbarar det för oss''. Så bekräftas vår tro och vi befästs i sanningen så att vi inte längre kastas hit och dit av varje vindkast i läran utan skall ''förstå av denna lära'' huruvida den är av Gud eller av människor. Detta är vägen -- den är enkel, förnuftig och konsekvent Vilken normalt begåvad person kan undgå att förstå eller fatta detta? Ja, som skriften säger, den är så enkel att ''den som vandrar den vägen skall icke gå vilse, om han ock hör till de fåkunniga” Då vi nu ingått detta förbund, renats från våra synder och begåvats med den Helige Andens gåva, varför skulle vi inte bli kvar i sanningen, vara ståndaktiga inför Gud och stå fasta i det stora verk han upprättat på jorden? Vi borde aldrig upphöra att tjäna honom, ej heller hindra hans barmhärtighet och godhet mot oss utan för evigt leva så att den Helige Anden kan varit i oss som ett levande källsprång, för att leda oss mot full komlighet i rättfärdighet, dygd och redbarhet inför Gud, tills vi uppfyllt vår jordiska mission och utfört varje plikt som kan utkrävas av oss. Tal I St George, 2 apr 1877. JD 19:20--21

Den Helige Anden som är medlem av treenigheten i gudomen har inte en kropp av kött och ben, som Fadern och Sonen har, utan är en personlighet bestående av ande. (L&F 130:22)
Helig ande eller Guds ande, vilka båda termer ibland används synonymt med den Helige Anden, är gudomens inflytande, Kristi ljus eller sanningens ljus, vilket går ut från Guds närhet för att fylla rymdens oändlighet och uppliva människornas förstånd. (L&F 88:6-3)
Om en man döps och ordineras till det heliga prästadömet och kallas att utföra plikter som tillhör detta prästadöme, följer inte nödvändigtvis därav att han alltid måste ha den Helige Anden personligen hos sig då han utför plikterna. Men varje rättfärdig handling som han har rätt att utföra kommer att ha kraft och vara verksam, och kommer att erkännas av Gud. Ju större mått av Guds ande han besitter i sitt tjänande, desto bättre för honom, och de som han betjänar kommer inte att lida någon förlust
Den Helige Andens överlämnande eller ''gåva'' förlänar helt enkelt en människa rätten att när som helst då hon är värdig och önskar det, erhålla den Helige Andens kraft till ljus och sanning. Ofta är hon emellertid överlämnad åt sin egen ande och sitt eget omdöme.
Den Helige Anden som är en personlighet av ande kan inte vara mera allestädes närvarande än Fadern eller Sonen, men genom sin intelligens, sin kunskap, sin makt och sitt inflytande över och genom naturens lagar är han och kan han vara allestädes närvarande genom alla Guds skapelser. Det är inte den Helige Anden personligen som upplyser varje människa som föds i världen. Det är Kristi ljus, sanningens Ande, vilken utgår från källan till all intelligens, vilken genomtränger allt skapat, vilken upplyser varje människa och uppfyller rymdens oändlighet. Ni kan kalla detta Guds ande, ni kan kalla det inflytande av Guds intelligens, ni kan kalla det hans makt. Oavsett vad det kallas är det intelligensens ande som genomtränger universum och skänker insikt tillmänniskomas förstånd, alldeles som Job sade.(Job 32:8; L&F 88:3 13)
Varje äldste i kyrkan som erhållit den Helige Anden genom handpåläggning av någon som har myndighet där till har makt att förläna denna gåva till andra. Härav följer inte att en man som erhållit den Helige Andens gåva alltid måste ha den Helige Andens eget erkännande, vittnesbörd och närvaro. Han kan erhålla allt detta trots att den Helige Anden inte förblir hos honom, utan besöker honom då och då. (L&F 130:23) Inte heller följer härav att en man måste ha den Helige Anden närvarande hos sig då han förlänar den Helige Anden till någon annan, men han besitter den Helige Andens gåva och det beror på dens värdighet till vilken denna gåva förlänas huruvida han mottar den Helige Anden eller
Jag upprepar -- den Helige Anden är en personlighet bestående av ande. Han utgör den tredje personen i treenigheten, gudomen. Den Helige Andens gåva är den bemyndigade handling genom vilken han förlänas människan. Den Helige Anden personligen kan besöka människor, och han besöker dem som är värdiga och bär vittne till deras ande om Gud och Kristus, men kvarstannar måhända inte hos dem. Guds ande vilken utgår från gudomen kan liknas vid elektriciteten eller den universella etern, som förklaras i vår handbok, vilken uppfyller jorden och luften och finns överallt. Den är Guds kraft, det inflytande han utövar genom alla sina skapelser, genom vilket han kan genomföra sina avsikter och utföra sin vilja i enlighet med lagen om den fria viljan vilken han förlänat människan. Genom denna Ande upplyses varje människa, såväl den ogudaktiga som den goda, den intelligenta och den okunniga, den höga och den låga, var och en i överensstämmelse med sin förmåga att motta ljuset. Denna Ande eller detta inflytande som utgår ifrån Gud kan man säga utgör människans samvete. Detta upphör aldrig att sträva med människan, förrän hon utvecklats till att äga den högre intelligens, som endast kan komma genom tro, omvändelse, dop tillsyndernas förlåtelse och förlänandet av den Helige Anden eller den Helige Andens gåva av någon som har myndighet därtill. -- Improvement Era, mars 1909, s 389.

Jag är benägen att erkänna Guds hand i allt. Om jag ser en man med intelligens, med förmåga och visdom utöver det vanliga, säger jag till mig själv att han för denna visdom och förmåga står i skuld tilI Gud. Utan den Allsmäktiges nåd och ingripande skulle han inte ha varit vad han är. Han står i skuld tilI Herren Allsmäktig för sin intelligens och för allt han har, ty jorden är Herrens med allt vad som finns därpå. Gud skapade och planerade allting, och alla är hans barn. Vi föds in i världen som hans avkomma, begåvade med samma egenskaper. Människors barn har sitt ursprung i den Allsmäktige, vare sig världen är villig att erkänna det eller inte. Han är våra andats Fader. Han är upphovet tillvara jordiska tabernakel. Vi lever, rör oss och har vår tillvaro i Gud vår himmelske Fader och emedan vi med våra talanger, vår förmåga och vår visdom har vårt ursprung i honom, borde vi åtminstone vara villiga att erkänna hans hand i all den framgång vi kan få i livet, och ge honom ära och heder för allt vi uppnå i köttet. Vi är i särskilt hög grad beroende av den Allsmäktige för allting vi besitter som är av världslig art. Det finns ingen människa på jorden som av sig själv besitter visdom eller kraft att få ens ett grässtrå att växa, att frambringa ens ett enda korn av vete eller majs eller någon frukt, grönsak eller något annat material som behövs för människans uppehälle, lycka och välfärd på jorden. Det är sant att vi kan komma till jorden. Vi finner den förberedd i viss utsträckning och vi odlar den, plöjer och sår och vi borgar skörden. Men Gud har förordnat att vårt arbetas frukt skallvara underkastat och lyda vissa lagar vilka han själv kontrollerar och vilka han har hållit bortom människans makt. Människan kan skryta med en hel del visdom, över att ha åstadkommit mycket under detta nittonde århundrade. Men trots att hon inte vet det. har hon fått de förmågor genom vilka hon uppnått allt detta från Gud, sin Fader, vilken bor i himlen. Hon besitter inte kraften i och av sig själv. l skrifterna kan jag läsa ungefär följande: ''Det finns en ande i människan.'' Om detta vore allt, skulle det kanske inte vara något särskilt märkvärdigt med människan. Ty människans ande känner endast det som hör människan till, och det som hör Gud till kan urskiljas genom Guds ande. Det finns således en ande i människan, men det sägs dessutom att ''den Allsmäktiges inspiration giver dem förstånd''. Det finns ingen människa som fötts in i denna värld som inte har en del av Guds ande, och det är denna Guds ande som ger hennes ande förstånd. Utan denna skulle hon inte vara annat än en varelse inom djurvärlden, utan förstånd, utan omdöme, utan skicklighet, utan förmåga till annat än att dricka och äta som de oskäliga djuren. Men eftersom Guds ande ger alla människor insikt, får hon ett förstånd utöver det oskäliga djuret. Hon blir en avbild av Gud själv, så att hon kan dra slutsatser, reflektera, be, utöva tro. Hon kan använda sin kraft till att uppnå sitt hjärtas önskningar, och då hon utövar sin kraft i rätt riktning, får hon rätt ullen ökad del av den Allsmäktiges ande. Denna inspirerar henne till ökad intelligens, till ökad framgång och lycka i världen. Men i samma mån som hon använder sin förmåga till att göra ont, dras den Allsmäktiges inspiration bort från henne, tills hon blir så förmörkad att hon vad kunskap om Gud beträffar är lika okunnig som ett oskäligt djur.
Återigen. vart är vi på väg? Vi kommer hit och vistas i köttet en liten tid, och sedan går vi bort. Varje själ som föds in vi världen kommer att dö. Det finns inte en själ som undgått döden, utom de om vilka Gud genom sin Andes kraft förordnat att de skulle leva i köttet fram tilI Människosonens andra ankomst. Men också de måste till sist genomgå den prövning som kallas döden. Det kan ske i ett ögonblick och utan smärta eller lidande, men de kommer att genomgå förändringen eftersom detta är ett oåterkalleligt påbud från den Allsmäktige. ''Ty när du äter därav, skall du döden dö.'' Detta var den Allsmäktiges påbud och det gällde Adam det vill säga hela den mänskliga rasen, ty Adam är många och det gäller dig och mig och varje själ som lever och som är i Faderns avbild. Vi skall alla dö. Men är detta slutet på vår tillvaro? Om vi hade en tillvaro innan vi kom hit, skall vi förvisso fortsätta denna tillvaro när vi lämnar detta liv. Anden fortsätter att existera som den gjorde förut med de ytterligare insikter och fördelar som erhållits genom att den genomgått denna prövotid. Det är absolut nödvändigt att vi kommer tilljorden och tar på oss jordiska tabernakel. Ty om vi inte hade tabernakel, skulle vi inte vara lika Gud och inte heller lika Jesus Kristus. Gud har ett tabernakel av kött och ben. Han är en organiserad varelse alldeles som vi, vilka nu är i köttet. Jesus Kristus föddes av sin moder. Maria. Han hade ett köttsligt tabernakel. Han korsfästes och hans kropp uppstod från de döda. Han bröt gravens bojor och kom fram till ett nytt liv, en levande själ, en levande varelse, en människa med en kropp, med lemmar och med en ande anden och kroppen hade blivit en levande och odödlig själ. Ni och jag måste göra detsamma. Vi måste gå igenom samma prövning för att uppnå den härlighet och upphöjelse som Gud avsett att vi skall njuta med honom i de eviga världarna. Vi måste med andra ord bli lika honom. Vi skall kanske sitta på troner, äga herravälde, makt och evig avkomma. Gud avsåg från begynnelsen att det skulle vara så. Vi är Guds barn. Han är en evig varelse, utan dagars begynnelse eller års slut.
Han har alltid varit, han är och han kommer alltid att vara. Vi är nu i exakt samma tillstånd och under samma förhållanden som Gud vår himmelske Fader befann sig i då han gick igenom denna, eller liknande, prövning. Avsikten är att vi skallkomma fram ur graven liksom Jesus och erhålla odödliga kroppar som han gjorde det villsäga, våra tabernakel skall bli odödliga som hans blev odödligt, så att anden och kroppen kan förenas och bli en levande varelse, oskiljaktig, odelbar, evig. Detta är avsikten med vår tillvaro i världen. Vi kan endast uppnå dessa ting genom lydnad tillvissa principer, genom att vandra vissa stigar, genom att erhålla en viss information, viss upplysning från Gud, utan vilken ingen människa kan utföra sitt verk eller uppfylla den mission hon kommit till jorden för att uppfylla. Dessa principer är det eviga evangeliets principer, principerna om tro, omvändelse och dop för syndernas förlåtelse, principen om lydnad mot Gud den evige Fadern. Ty lydnad är en av himmelens första principer eller lagar. Utan lydnad kan det inte finnas någon ordning; ingen styrelse, ingen förening, ingen plan eller något syfte kan genomföras. Denna lydnad måste dessutom vara frivillig. Den får inte vara påtvingad, ingen påtryckning får ske. Människor får inte mot sin vilja tvingas att lyda Guds vilja. De måste lyda den därför att de vet att det är rätt, därför att de önskar göra det och eftersom de finner välbehag i att göra det. Gud gläds åt ett villigt hjärta.
Jag ser fram emot den tid då jag lämnat detta stadium av min tillvaro. Då har jag möjlighet att mera fullständigt njuta av varje gåva och välsignelse som bidragit till min lycka i denna värld; allting. Jag tror inte att det finns en enda sak som var avsedd att ge mig glädje eller lycka som jag behöver försaka härefter, förutsatt att jag förblir trofast. Annars kan min glädje inte bli fullständig. Jag talar inte nu om den lycka eller den njutning som kan fås av synd. Jag talar om den lycka som farfars då man söker låta Guds vilja ske på jorden som den sker i himmelen. Vi räknar med att få våra hustrur och män med oss i evigheten. Vi emotser att våra barn skall erkänna oss som sina fäder och mödrar i evigheten. Jag förväntar mig detta. Jag väntar mig ingenting annat. Utan detta kunde jag inte vara lycklig. Tanken eller tron att jag skulle förnekas denna förmån i livet härefter skulle göra mig nedstämd från och med detta ögonblick. Jag skulle aldrig igen kunna bli lycklig utan hoppet att jag skall åtnjuta samvaro med mina hustrur och barn i evigheten. Om jag inte hade detta hopp, skulle jag vara den olyckligaste av alla människor, ty ''Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor''. Och alla som upplevt Guds andes inflytande och fått inom sig ett hopp väckt om evigt liv, kan inte bli lyckliga med mindre de fortsätter att dricka ur den källan tills de är otörstiga. Detta är den enda källa ur vilken de kan dricka och få sin törst släckt. Journal of Discourses, vo1 25. s 51--60.

Behovet av att ha klar kunskap om sanningen står över allt annat. Lika viktigt är det att varje sista dagars helig har en djupt rotad övertygelse om Guds rättvisa och en självklar tillit och tro på hans existens och nåd. För att på rätt sätt förstå evangeliet och kunna lyda dess befallningar är sådan kunskap absolut nödvändig. Låt var och en ställa sig själv frågan om det i hans själ finns en stark och orubblig övertygelse om dessa fakta. Skulle någonting som kan hända er eller som skulle kunna ske i kyrkan eller med dess ämbetsmän eller auktoriteter, kunna förändra er tro på Herrens avsikter och hans absoluta rättvisa och nåd eller på hans evangeliums frälsande kraft, hans frälsningsbudskap? Om så är, är er tro inte djupt rotad, och ni behöver i högsta grad bli övertygade.
Ingen kan inse Guds välsignelsers omfattning med mindre han åtminstone i någon grad kan uppnå det mått av tro på Guds rättvisa som visas i de citerade exemplen. Han måste i sin egen själ ha en fast tro och tillförsikt tilI Guds rättvisa och barmhärtighet. Den måste vara personlig, ingen kan handla åt en annan. Undervisning av detta slag måste ges och framhållas för Sions ungdom, så att i deras sinnen inpräntas den sanning som är den enda som kan ge dem frihet och förmågan att stå fasta i tron.
Låt dem då de är samlade tillsina möten träda fram inför Gud och erinra sig hans nådegåvor i det att han frambringat Mormons bok, i händelserna i Kirtland, i Sion, i Nauvoo, under uttågets prövningar och i ödemarken, så att de kan se Guds nådegåvor i hans löften och beskåda hur gångna svårigheter och svåra prövningar vänts till hans folks välfärd. Så kan de förnya sina förbund, blida med en djupt rotad, orubblig övertygelse om Herrens godhet och barmhärtighet. Varje enskild människa måste lära detta. Det måste inpräntas i hennes själ så djupt, och vara så välgrundat, att ingenting kan skilja henne från kunskapen om Guds kärlek, om än döden och helvetet skulle stå i vägen.
Gud är god. Hans löften sviker aldrig. Att helt och fullt lita på hans godhet och nåd är en riktig princip. Låt oss därför sätta vår tillit till honom. – Improvement Era, nov 1904, s 53.

Det är genom Guds kraft som allt blivit tillkom är till. Det är genom Kristi kraft som allt styrs och hålls på plats i universum. Det är en kraft som utgår från Guds Sons närhet genom alla hans verk som ger ljus, energi, insikt, kunskap och en grad av intelligens till alla människors barn, helt i enlighet med orden i Jobs bok: '' Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.'' Det är denna inspiration från Gud som upplyser människors barn och genomströmmas alla hans skapelser Det är ingenting mer eller mindre än Kristi ande som upplyser sinnet, som upplivar förståndet och som påverkar människors barn att göra det som är gott samt sky det som är ont. Den upplivar människans samvete och ger henne intelligens att döma mellan gott och ont, ljus och mörker, rätt och fel Men den Helige Anden, vilken bär vittne om Fadern och Sonen, som tar det som hör Fadern till och visar det för människor, som vittnar om Jesus Kristus och om den evigt levande Guden, Jesu Kristi Fader, och som bär vittne om sanningen denne Ande, denna intelligens, är inte given till alla människor förrän de omvänder sig från sina synder och blir värdiga inför Herren. Då erhåller de den Helige Andens gåva genom handpåläggning av män som är auktoriserade av Gud att förläna hans välsignelser på människobarnens huvuden. Den Ande som det talas om i det jag läst är den Ande som inte upphör att sträva med människors barn förrän de bringas i besittning av det större ljuset och intelligensen. Aven om en man begått alla slags synder och hädelser kan han, om han inte erhållit den Helige Andens vittnesbörd, förlåtas genom att omvända sig från sina synder, ödmjuka sig inför Herren och i uppriktighet åtlyda Guds befallningar. Som det är sagt: ''Det skall ske, att varje själ, som övergiver sina synder, kommer till mig, åkallar mitt namn, lyder min röst samt håller mina befallningar, skall få se mitt ansikte och veta, att jag är.'' Han skall få förlåtelse och erhålla det större ljuset. Han skall ingå ett högtidligt förbund med Gud, en överenskommelse med den Allsmäktige genom den enfödde Sonen, varigenom han blir en Guds son, en Guds arvinge och medarvinge med Jesus Kristus. Om han sedan syndar mot det ljus och den kunskap han mottagit, så skall det ljus som funnits inom honom bli mörker, och hur stort blir icke detta mörker! Då, och inte förr, kommer denna Kristi ande som upplyser varje människa som kommer till världen att upphöra att sträva med honom, och han skall överlämnas åt sin egen undergång.
Frågan ställs ofta om det finns någon skillnad mellan Herrens ande och den Helige Anden. Termerna används ofta synonymt. Vi säger ofta Guds ande när vi menar den Helige Anden. Likaså säger vi den Helige Anden då vi menar Guds ande. Den Helige Anden är en personlighet i gudomen och är inte den som upplyser varje människa som kommer in i världen. Det är Guds ande som utgår genom Kristus tillvärlden, som upplyser varje människa som kommer tillvärlden och som strävar med människors barn, och som fortsätter att sträva med dem tills den för dem tillkunskap om sanningen och tillbesittning av den Helige Andens större ljus och vittnesbörd. Om människan emellertid mottar det större ljuset och sedan syndar däremot, så upphör Guds ande att sträva med henne, och den Helige Anden drar sig helt och hållet bort från henne. Hon kommer då att förfölja sanningen. Hon kommer då att söka de oskyldigas blod. Hon skyr då inte för något brott, utom av fruktan för lagens straff som följd av brottet.
Att jag är i Fadern, och att Fadern är i mig, och jag och Fadern äro ett Jag fattar inte att någon intelligent person kan i dessa ord lägga betydelsen att Jesus och hans Fader är en och samma person. Det betyder ju endast att de är ett i kunskap, i sanning, i visdom, i förstånd och i avsikt, alldeles som Herren Jesus själv uppmanade sina lärjungar att vara ett med honom och att vara i honom, så att han kunde vara i dem. Det är på det sättet jag förstår dessa ord, och inte såsom de tolkas av vissa, att Kristus och hans Fader är en person. Jag förkunnar för er att de inte är en person utan är två personer, två kroppar, separata och åtskilda och lika åtskilda som vilken far och son som helst som nu kan höra min röst. Dock är Jesus denna världs Fader, ty det var genom honom som världen skapades Inte ens Kristus själv var fullkomlig från början. Han mottog inte en fullhet genast, utan mottog nåd för nåd, och han fortsatte att motta mer och mer tills han erhållit fullheten. Skall det inte vara på samma sätt med människors barn? Är någon människa fullkomlig? Har någon människa erhållit fullheten på en gång? Har vi nått en punkt där vi kan motta Guds fullhet, hans härlighet och hans intelligens? Nej. Och ändå, om Jesus, Guds Son och Fader tillhimlarna och den jord där vi bor erhöll inte fullheten genast utan tillväxte t tro, kunskap, insikt och nåd tills han erhållit fullheten, är det då inte möjligt för alla människor som är födda av kvinnor att erhålla litet i taget, rad på rad, bud på bud, tills de erhållit fullheten, liksom han erhöll fullheten och upphöjas med honom i Faderns närhet.
Anden är inte fullkomlig utan kroppen, och kroppen utan ande är död. Människan förordnades i begynnelsen till att bli lik Jesus Kristus, till att formas efter hans avbild. Liksom Jesus föddes av kvinna, levde och växte upp till man, dödades och uppstod från de döda tillodödlighet och evigt liv, så påbjöds det i begynnelsen att människan skulle, och skall, genom Jesu försoning uppstå från de döda utan egen medverkan. Döden kom över oss utan vår medverkan. Vi hade ingen del i att den ursprungligen bragtes över oss. Den kom på grund av våra första föräldrars överträdelse. Därför skallmänniskan, som inte hade någon del i att döden bragtes över henne, inte ha någon del i att återbringa livet till sig. Ty som hon dör som följd av Adams synd, så skall hon leva igen, vare sig hon vill eller inte, genom Jesu Kristi rättfärdighet och hans uppståndelses kraft. Varje människa som dör skall leva igen och skall stå inför Guds domarskrank för att dömas enligt sina gärningar, vare sig de är goda eller onda. Det är då alla måste redogöra för sitt förvaltarskap för jordelivet.
Mina bröder och systrar, jag vet att min Förlossare lever. Jag känner det i varje fiber av min varelse. Jag är lika säker på det som jag är på min egen existens. Jag kan inte känna mig mer säker på min egen tillvaro än jag gör på att min Förlossare lever, att min Gud lever och är min Frälsares Fader.
Jag känner det i min själ. Jag är omvänd till detta i min hela varelse. Jag bär vittnesbörd för er om att detta är Kristi lära, Jesu evangelium, vilket är Guds kraft tillfrälsning. Det är ''Mormonism''. Tal i tabernaket i Salt Lake City, 16 mar 1902.

Om det finns någon princip i Jesu Kristi evangelium som går direkt tillrättvisans och rättfärdighetens kärna, så är det den stora, härliga och gudalika princip att varje människa måste avge räkenskap för det hon gör och att varje människa skall belönas för sina gärningar, vare sig de är goda eller onda. Improvement Era, årg 21, s 104.

KYRKAN EN DEMOKRATISK INSTITUTION. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är den mest demokratiska institutionen i hela världen. -- Improvement Era, årg 21, s 100.

Om vi önskar att Herrens välsignelser skall fortsätta måste vi göra hans vilja och lyda de lagar enligt vilka hans välsignelser är utlovade. Det finns inget annat sätt att erhålla hans välsignelser. Improvement Era, dec 1917, s 99.

Jesus Kristus är inte fader till de andar som fått eller skall få kroppar på denna jord, ty han är en av dem. Han är Sonen, liksom de är söner och döttrar tilI Elohim. Så långt evigt framåtskridande och eviga mål hittills tillkännagivits genom gudomlig uppenbarelse, förstår vi att endast uppståndna och förhärligade varelser kan bli föräldrar tillandlig avkomma. Endast sådana upphöjda själar har nått mognad på det eviga livets utstakade kurs, och de andar som föds till dem i de eviga världarna kommer att i sin ordning genomgå de många stadier eller tillstånd genom vilka de förhärligade föräldrarna uppnått upphöjelse. Improvement Era, årg 19, s 942.

Bland Elohims andebarn är och var Jehova den förstfödde, eller Jesus Kristus, och alla andra är yngre än han. -- Improvement Era, årg 19, s 940.

Vi borde vara eniga i allt timligt, liksom i allt andligt. För Gud är allting andligt. Det finns ingenting alls som är timligt för honom, och det borde för oss inte finnas någon åtskillnad beträffande dessa ting. Vår jordiska eller timliga tillvaro är endast en fortsättning på det som är andligt. Varje steg vi tar under livets stora resa, evighetens stora färd, är ett steg framåt eller tillbaka. Vi är här i dödligheten, det är sant. Men vi står över det tillstånd vi innehade innan vi kom hit och tog på oss dödligheten. Vi är ett steg längre än vi var i vårt tidigare tillstånd. Vad är kroppen utan anden? Den är livlös lera. Vad är det som påverkar denna livlösa lera? Det är anden, det är den odödliga delen, den eviga varelse som existerade innan den kom hit, som existerar inom oss och som skall fortsätta att existera, som så småningom skall återlösa dessa tabernakel och föra dem fram ur gravarna. Hela vår mission är andlig. Det arbete vi har att göra här, även om vi kallar det timligt, hänför sig lika mycket till vår andliga som till vår timliga frälsning. Och Herren har precis lika stor rätt att befalla, att råda, att leda och vägleda oss i vad vi kallar våra timliga angelägenheter, som vi kallar dem, som han har att säga ett och annat beträffande våra andliga angelägenheter. Vad honom beträffar finns det ingen skillnad i detta avseende. Han ser på oss som odödliga varelser. Våra kroppar är avsedda att bli eviga och andliga. Gud är själv andlig, även om han har en kropp av kött och ben liksom Kristus har. Ändå är han andlig, och de som dyrkar honom måste göra detta i ande och sanning. När ni börjar skilja det andliga från det timliga, se då till att ni inte gör ett misstag. – Deseret Weekly News, 16 jul 1884, s 466.

 Det som är viktigt är inte hur länge vi kan leva, utan hur väl vi kan lära livets läxor och utföra våra plikter och skyldigheter mot Gud och mot varandra. Ett av huvudsyftena med vår existens är att vi må formas till hans avbild och likhet, vilken vandrade i köttet obefläckad – fläckfri, ren och utan vank! Kristus kom inte endast för att försona för världens synder, utan för att vara ett exempel inför alla människor och upprätta normen för gudomlig fullkomlighet, för Guds lag och för lydnad till Fadern. – Improvement Era, 1917, s 104.