Kapitel 11 LYDNAD

Vi har inträtt i det nya och eviga förbundet och lovat att vi skulle åtlyda Guds befallningar i allt. Detta är ett evigt förbund som räcker till våra dagars slut. Och när är våra dagars slut? Vi kanske tror att det har att göra med slutet på vårt liv i dödligheten och att det kommer en tid sedan vi fullgjort denna prövotid då vi kan leva utan att lyda Guds befallningar. Detta är helt felaktigt. Den dag kommer aldrig, vare sig i tid eller i evighet, då det inte är nödvändigt och då det inte är vår glädje och vår plikt som Herrens barn att åtlyda alla hans befallningar i all evighet. Det är enligt denna princip vi står i kontakt med Gud och förblir i harmoni med hans avsikter. Det är endast på detta sätt som vi kan genomföra vår mission och erhålla vår krona och det eviga livets gåva, vilken är den största av Guds gåvor. Kan ni tänka er något annat sätt?

Gud har upprättat allt i dess ordning. Guds hus är ett ordningens hus och inte ett förvirringens hus. I detta hus är Gud själv överhuvudet och han måste åtlydas. Kristus är hans persons avbild och likhet, hans enfödde Son, och han står som vår Frälsare och vår Gud. Vi måste vandra på hans stigar och följa hans bud, annars kommer vi att avskäras. Näst efter Gud och Kristus har det satts en på jorden till vilken maktens nycklar och det heliga prästadömets auktoritet förlänats och till vilken presiderandets rättigheter givits. Han är Guds språkrör till hans folk i allting som rör uppbyggandet av Sion samt människornas andliga och timliga frälsning. Han står som Guds ställföreträdare. Jag tvekar inte att tillkännage denna sanning, ty det är hans ord och därför är det sant. De människor som slutit förbund att hålla Herrens bud måste lyssna till dens röst som satts att presidera över dem. Därnäst måste de lyssna till dem som är kallade att verka tillsammans med honom som hans rådgivare i det heliga prästadömet. Detta råd bestående av tre män utgör prästadömets presiderande och styrande auktoritet på jorden. Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Anden utgör gudomen och det oförlikneliga styrande kvorumet över alla Faderns skapelser. Tre män står i ledningen för kyrkan på jorden. Ändå finns det de som kallar sig heliga som inte tvekar att ställa sig upp och fördöma och framsäga hatets och illviljans ord mot dessa män som står i ledningen för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. - CR, apr 1898, s 68-69.

Jag skulle vilja att alla sista dagars heliga i hjärtat kände att det verk i vilket de är engagerade inte endast är det verk som Gud instiftat i de sista dagarna, utan att det är ett verk av vilket varje enskild medlem i kyrkan har ett djupt och vitalt intresse. Varje man och varje kvinna bör känna ett djupt och varaktigt intresse för Herrens verk, för detta stora sista dagars verks tillväxt och utveckling. Detta verk är nämligen avsett för alla människors återlösning från syndens makt, från alla dess onda verkningar, för människans återlösning från sin egen svaghet och okunnighet och från det grepp som Satan har över världen, så människorna kan bli fria. Ty ingen människa är eller kan bli fri utan att besitta kunskap om sanningen och åtlyda densamma. Det är endast genom att äga och följa sanningen som människor kan bli fria, och alla som inte äger och åtlyder den är slavar och inte fria människor.

Det är endast genom lydnad till Guds lagar som människorna kan höja sig över dödlighetens små svagheter och känna den stora tillgivenhet och kärlek som bör känneteckna människors hjärtan och avsikter. Evangeliet som det återställts är avsett att sannerligen göra människor fria, fria till att välja det goda och överge det onda, fria att utöva djärvhet i sitt val av det goda, varigenom de inte ryggar tillbaka för att göra det som de är övertygade om är rätt, oaktat att de flesta av världens människor kanske pekar finger åt dem i förakt och hån. Det kräver ingen större djärvhet hos en människa att följa med strömmen i världen. När en människa beslutar sig för att avstå från världen med dess dårskaper och synder och blir ett med Guds folk som överallt baktalas, så kräver detta ett mod, en manlighet, ett karaktärens oberoende, en överlägsen intelligens och beslutsamhet som inte är så vanlig bland människor. Människor ryggar för det som är impopulärt, för det som inte ger dem beröm och beundran, för allt som på något sätt fläckar det de kallar anseende eller ett gott namn. - CR, okt 1903, s 1-2.

Av sådant som ibland sägs av medlemmar i kyrkan leds man att tro att de betraktar Jesu Kristi evangelium helt enkelt som en samling moralregler. De tror att om man lever ärligt och uppriktigt, så är detta allt evangeliet kräver av en. De tror att det inte är' nödvändigt att iaktta kyrkans ceremonier och förordningar, att de senare utgör en slags religiös utstyrsel som inte har något väsentligt värde i livets och frälsningens plan. En sådan inställning står inte i samklang med Guds ord som givits till detta folk, ej heller med det Kristus lärde på sin tid. Den harmonierar inte heller med människans universella instinkt att. dyrka Gud.

Jesus själv rättade sig efter dopsförordningen. Han instiftade Herrens nattvards sakrament och förordnade att vi skulle helighålla det. Han utförde också andra handlingar som han ansåg väsentliga för människans frälsning. Inför Nikodemus betonade han så kraftigt dopet att han framhöll födelsen i vatten och ande som nödvändig för människans frälsning. Förutom ritualer och ceremonier och den moraliska inverkan de och andra former för gudsdyrkan har på människans moraliska liv, är också evangeliet en kraft i sig självt. Det är en skapande kraft, som inte endast ger människan herravälde i denna värld utan också makt att påbjuda och skapa andra världar, om hon kommer så långt på trons område. Vid ett tillfälle prisade Jesus värdet av tro såsom en kraft för lärjungarna i det han talade om för dem att om de hade tro som ett senapskorn, skulle de kunna säga till berget att flytta sig, och det skulle ske. Det är sant att vår tro storligen försvagas genom omoraliska handlingar, och den kan helt förgöras genom sådana handlingar. Men tro och moral är inte utbytbara termer. Ett moraliskt liv är ett av sätten att stärka vår tro, men det är inte det enda sättet. Vi kanske inte· ser något moraliskt värde i dopsförordningen, i handpåläggningen eller i någon annan ritual eller ceremoni i kyrkan, men vår lydnad mot dessa förordningar kan vara till lika stor hjälp i utvecklandet av vår tro som andra goda handlingar vi utför. Tron är alltid en Guds gåva till människan, en gåva som erhålls genom lydnad, liksom alla andra välsignelser.

Den man eller kvinna i denna kyrka som önskar berika sin tro i högsta möjliga grad har en önskan att iaktta varje ritual och förordning i kyrkan enligt lagen om lydnad till Guds vilja. I och genom dessa ting får människan en fullkomligare kunskap om Guds avsikter i världen. En berikad tro innebär ökad kraft, och fastän människan i detta liv kanske inte har tillfälle att utöva all den makt hon erfar genom berikandet av sin tro, kan dessa makter utövas i sin fullhet i evigheten, om inte förr. Den man eller kvinna bland de sista dagars heliga, som inte ser förordningarna i Guds hus som nödvändiga, som inte accepterar evangeliets krav med alla dess ritualer och förordningar, kan därför inte ha en rätt uppfattning om det stora verk som de sista dagars heliga kallats att utföra i denna tidsålder, ej heller kan hon eller han åtnjuta den välsignelse som kommer av lydnad till en lag som är högre än mänsklig lag. - Juvenile Instructor, 1 nov 1903, s 656.

Evangeliet är mycket enkelt då vi förstår det på rätt sätt. Det är enkelt och lätt att förstå. Det är alltid rätt, gott, upplyftande, tröstande och upplysande. Det manar män och kvinnor att göra sådant som är behagligt inför Gud, vilken är rättvis, rättfärdig, alltigenom vis, god och nådig.

Evangeliet lär oss att förlåta, att övervinna själviskhet och begär, att avsvärja oss vrede, klandersjuka, klagan samt stridighetens och tvistens anda. Evangeliet varnar och förvarnar människornas barn för det onda som bringar oenighet och stridighet samt stänger ute hederlighet och kärlek från dem. Jesu Kristi evangelium lär oss att sky och undvika som om det vore helvetets portar, detta som leder människor till orättvisa, själviskhet, begär, ogudaktighet och synd. Det finns ingenting invecklat eller oförståeligt i Jesu Kristi evangelium för dem som äger Herrens ande.

Det finns ingenting mystiskt eller oförklarligt i Guds handlande mot sina barn om vi endast kan se och förstå genom sanningens ande. Jesus har i detta liv exemplifierat det som existerar i större fullkomning, på ett renare, högre och härligare sätt där han själv vistas. Evangeliet lär oss att göra här just det som skulle krävas av oss i himlarna, tillsammans med Gud och änglarna, om vi vill lyssna till lärdomarna, lyda dem och omsätta dem i handling. Det skulle inte finnas begärelse i människobarnens hjärtan om de ägde Jesu Kristi ande och förstod det evangeliums lärdomar som han undervisade om och uppmanade alla människor att följa.

Ingen stridighet, ingen vrede, ingenting av oförsonlighetens, okyskhetens och orättvisans anda skulle finnas i människobarnens hjärtan, om vi älskade sanningen och lydde den så som den undervisades av Människosonen. Med denna anda kunde vi framåtskrida så långt att vi skulle be för dem som behandlar oss illa, som falskeligen talar ont emot oss, anklagar oss för onda gärningar och gör upp planer för att bringa oss i vanrykte. Inga sådana onda önskningar skulle finnas 1 människobarnens hjärtan om de ägde Herrens Jesu Kristi ande. V arken stridigheter eller vanära eller oärlighet skulle finnas bland grannar och ej heller i människornas samhällen. Ingen skulle utnyttja den oförsiktige, den svage eller omisstänksamme. Ingen skulle söka förfördela en annan. I stället skulle vi känna såsom Jesus själv uttryckte det: "Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare." Om vi vill vara stora bland människornas barn, låt oss visa att vi är villiga att tjäna och göra gott mot vår nästa, vara ett rättfärdigt exempel, skydda dem från orätt, visa dem den rätta vägen, hjälpa dem undgå felsteg och synd, samt att vandra i ljuset såsom Gud är i ljuset, att de må ha samhörighet med honom och med varandra och att Kristi blod i sanning må rena dem från all synd.

Evangeliets anda bör lära oss att om människor lagsöker oss och orättmätigt och ondskefullt fråntar oss vår livklädnad i avsikt att skada eller förnedra oss, så skall vi höja oss över stridighetens och vedergällningens anda i vår egen själ, och tala som Jesus talade: "Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra."

Mina bröder och systrar, om vi vill bygga upp oss själva eller någonsin bli värdiga att ärva Guds rike, så måste detta ske enligt den eviga sanningens principer. Det är sanningen som skall göra oss fria: fria från felsteg, fördomar, själviskhet, okunnighet, stridighet och vedersakarens makt över våra själar, fria från dödens och helvetets makt, fria att ärva det eviga evangeliets fullhet, fria att glädjas i våra hjärtan över allt som är gott och över människosläktets välfärd, fria att förlåta dem som felar på grund av brist på omdöme och insikt. Men sanningens ande, märk väl, tolererar inte och förlåter inte överlagda och avsiktliga synder hos man eller kvinna i världen - sanningen tolererar inte sådant. Vi kan inte förlåta detta slag av brott och ogudaktighet. Om vi gör detta, så överträder vi Guds lagar, ty han har ingen medkänsla med Satan och inte heller med den som förstår att handla gott men handlar ont, som förstår att handla rätt men beslutar sig för att handla fel. Det finns ingen förlåtelse för sådana utan en ödmjuk och ytterst förkrossad omvändelse från synden. När man kommit tillräckligt långt i ondska, olydnad och brott mot evangeliets principer och kommit bort från kärleken till nästan och till Jesu Kristi kyrka, så att man kämpar mot och beljuger kyrkan och sanningen och med all kraft som står en till buds söker skada och förfördela dem, finns det ingen förlåtelse längre, och om man går tillräckligt långt, finns heller ingen omvändelse.

Och hur ber ni? För att bli hörda på grund av era många ord? Nej. Ni gör det för att Herren sagt att det är er plikt att fråga honom: Jag vill att mitt folk skall be till mig. Jag vill att man ber mig om välsignelser och om gåvor. Dörren kommer att öppnas för dem som klappar och de som söker efter sanningen skall finna den.

Fäder, be med era familjer. Knäböj med dem morgon och kväll. Be till Herren, tacka honom för hans godhet, barmhärtighet och faderliga mildhet, liksom våra jordiska fäder och mödrar varit ytterst goda mot oss stackars olydiga och vilsekomna barn.

Ber ni? Vad ber ni om? Ni ber att Gud må erkänna er, att han må höra era böner och att han må välsigna er med sin Ande samt att han må leda er in i all sanning och visa er den rätta vägen. Ni ber att han skall varna er mot felsteg och leda er på den rätta stigen så att ni inte må gå vilse, så att ni inte må vika av den väg som leder till döden, utan att ni må hålla er på den smala vägen. Ni ber att era hustrur må ha hälsa och styrka, att de må välsignas till att vara lyckliga och förnöjda, trofasta mot sina barn, trofasta mot sitt hem och trofasta mot er. Hustrurna ber att också de må ha kraft att övervinna den fallna mänskliga naturens svagheter och kunna undervisa sina barn om ett rättfärdigt livs skönhet och härlighet, samt att barnen må välsignas till att i sina liv genomföra det som föräldrarna önskar och begär. De ber att de må fullkomna sina liv här genom att efterleva evangeliets visa lärdomar. Sålunda ber vi om det vi behöver.

Under mina pojkår, då jag var som en av dessa små pojkar, brukade jag undra - hur kunde Herren höra mig då jag hade gömt mig någonstans eller var jag än var? Jag undrade över detta! Undrar ni över detta nu, då ni fått veta något om de upptäckter som nyligen gjorts av mänsklig visdom och mänsklig intelligens?

Man har upptäckt att det finns en princip genom vilken kommunikation kan ske mellan avlägsna punkter, tusentals mil från varandra. En människa kan kommunicera med en annan genom luften, hans ord och röst hörs klart och tydligt. Om jag från mitten av Stilla Oceanen, hundratals mil från land, kunde sända ett budskap hundratals mil in i landet, och kunde sända det utan hjälp av trådförbindelser, endast genom elektricitetens kraft, till mitt hem hundratals mil borta, hur lätt är det inte då för Gud att höra våra böner, han som förstår och känner till allt, långt innan vi någonsin tänkt på sådana underbara uppfinningar, och som har makt över allting!

Behöver ni undra över att Herren kan höra er då ni viskar, också i er avskilda kammare? Finns det något tvivel i era sinnen om detta? Om människan kan kommunicera tvärs över kontinenten med hjälp av en telefon utan tråd - genom en mänsklig uppfinning, genom människors förstånd och visdom, finns det då någon som betvivlar Guds förmåga att höra själens uppriktiga, ärliga vädjanden? Tvivla inte längre på att Herren kan höra era böner, då ni med ett litet instrument som är känsligt för den elektriska gnistan, tydligt kan höra den mänskliga rösten i ert hem, mottagen från oceanen hundratals mil bort. Då ni kan kommunicera med någon som är mitt ute på oceanen långt från ert hem som ligger långt ifrån oceanen - tvivla då inte ett ögonblick på att Herren förstår alla dessa kommunikationsmedel och att han har sätt att höra och exakt förstå era innersta tankar. "Bönen är själens längtan sann, uttalad eller stum." Det krävs inte så många ord för att be Herren om det vi behöver, men vi måste be i tro, tillit och förtröstan. Det duger inte att ha tvivel i våra sinnen då vi ber Herren om en välsignelse. "Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given. Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit. En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren." (Jak 1:5-7)

När ett litet barn böjer knä i fullkomlig enkelhet och ber Fadern om en välsignelse, så hör Fadern denna röst och svarar med välsignelser på dess huvud, eftersom barnet är oskyldigt och ber med fullständig förtröstan och tillit.

Dessa är enkla principer som jag sökt inpränta i era sinnen. De är enkla, men nödvändiga och väsentliga. Det finns ingenting mystiskt med dem. Det finns ingenting mystiskt med människans födelse in i världen då man förstår naturens lagar, vilka är Guds lagar - ingenting mystiskt. Uppståndelsen från de döda till liv och evigt ljus blir inget större mysterium än människans födelse in i världen, då vi förstår sanningen, vilket vi en dag kommer att göra, så som härlighetens Herre instiftade den. Guds Sons födelse eller avlelse är inget mysterium, inte heller hans födelse in i världen. Den var lika naturlig och lika strängt i överensstämmelse med naturens och Guds lagar som vilket som helst av hans barns födelse, som vår egen födelse. Den stod helt enkelt i samklang med sanningen och med lag och ordning. Vill världens människor motta evangeliet? Vill de hörsamma sanningen? Eller vill de göra sanningen till något mystiskt och söka förmörka människobarnens sinnen beträffande enkla sanningar, när de borde förstå dem? Alla bör förstå evangeliets principer och de enkla sanningar som givits för människans återlösning och upphöjelse, den medelålders och den gråhårige likaväl SOJU de unga. - Tal vid stavskonferens, 25 nov 1917.

Varje god och fullkomlig gåva kommer från ljusets Fader, vilken inte har anseende till personen och hos vilket det inte finns någon förändring, ingen växling mellan ljus och mörker. För att behaga honom måste vi inte endast dyrka honom med tacksägelse och pris, utan måste villigt lyda hans befallningar. Om vi gör så är han bunden att förläna oss sina välsignelser. Ty det är på grundval av denna princip (lydnad till lagen) som alla välsignelser utlovats. - Improvement Era, dec 1917.