Kristi liv

Kristi liv förutsades långt före hans födelse
Var och en som kommer till jorden är beroende av uppfyllandet av
det löfte Jesus Kristus gav i himlen om att vara vår Frälsare. Utan
honom skulle frälsningsplanen ha misslyckats. Eftersom hans mission
var nödvändig har alla profeter från Adam till Kristus vittnat
om att han skulle komma. (Se Apg 10:43 .) Alla profeter sedan
Kristus har vittnat om att han verkligen kom. Vi behöver alla
studera Frälsarens liv och troget följa honom i hela vårt liv.
Adam fick veta att Frälsaren skulle heta Jesus Kristus. (Se Mose 6:51–
52 .) Enok såg att Jesus skulle dö på korset och uppstå. (Se Mose
7:55–56 .) Noa och Mose vittnade också om honom. (Se Mose 1:11 ;
8:23–24 .) Omkring 800 år innan Frälsaren föddes till jorden förutsåg
Jesaja hans liv. När Jesaja såg den plåga och sorg som Frälsaren
skulle genomlida för att betala priset för våra synder utropade han:
”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man
och förtrogen med lidande …
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig …
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra
missgärningars skull …
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte
sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas.” ( Jes 53:3–5, 7 )
Nephi såg också i en syn Frälsarens framtida födelse och mission.
Han såg en vacker jungfru, och en ängel förkunnade: ”Se, jungfrun
som du ser är Guds Sons mor i köttet.” ( 1 Ne 11:18 ) Sedan såg
Till läraren: Det här kapitlet har troligen mer material än du hinner ta med i lektionen. Sök
Andens vägledning medan du förbereder lektionen för att avgöra vilka delar som är till
störst hjälp för dem du undervisar.

Nephi att jungfrun höll ett barn i sina armar. Ängeln förkunnade:
”Se Guds Lamm, ja, den evige Faderns Son!” ( 1 Ne 11:21 )
Omkring 124 år före Jesu födelse förutsade också kung Benjamin,
en annan nephitisk profet, Frälsarens liv:
”Ty se, tiden kommer och är inte långt borta, då Herren den Allsmäktige
som regerar, som var och är från all evighet till all evighet,
med makt skall komma ned från himlen bland människobarnen
och skall bo i ett tabernakel av lera och skall gå ut bland människorna
och utföra mäktiga underverk, såsom att hela de sjuka,
uppväcka de döda, göra så att de lama går, så att de blinda får sin
syn och de döva hör och bota alla slags sjukdomar.
Och han skall driva ut djävlar, eller de onda andar som bor i
människobarnens hjärtan.
Och se, han skall uthärda frestelser och kroppslig smärta, hunger,
törst och utmattning, ja, mer än människan kan uthärda utan att dö
därav. Ty se, blod kommer ur varje por, så stor skall hans ångest
vara på grund av folkets ogudaktighet och avskyvärdheter.
Och han skall heta Jesus Kristus, Guds Son, himlens och jordens
Fader, alltings Skapare från begynnelsen. Och hans mor skall heta
Maria.” ( Mosiah 3:5–8 )
• Vilka forntida profetior om Jesus Kristus känner du till?
Han var Faderns Enfödde
• Vad ärvde Jesus Kristus av sin Fader? Vad ärvde han av sin mor?
Berättelsen om Frälsarens födelse och liv finns i Nya testamentet
i böckerna Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Genom deras
redogörelser får vi veta att Jesus föddes av en jungfru vid namn
Maria. Hon var trolovad med Josef då en Herrens ängel uppenbarade
sig för henne. Ängeln talade om för henne att hon skulle
bli mor till Guds Son. Hon frågade honom hur det var möjligt.
(Se Luk 1:34 .) Han sade till henne: ”Den helige Ande skall
komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför
skall också barnet kallas heligt och Guds Son.” ( Luk 1:35 ) Sålunda
blev Gud Fadern Jesu Kristi bokstavlige Fader.

Jesus är den enda personen på jorden som fötts av en jordisk mor
och en odödlig far. Det är därför som han kallas den Enfödde
Sonen. Han ärvde gudomliga krafter från sin Fader. Från sin mor
ärvde han dödlighet och var underkastad hunger, törst, trötthet,
smärta och död. Ingen kunde ta Frälsarens liv om han inte själv var
villig att ge det. Han hade makt att lägga ner sitt liv och makt att ta
upp sin kropp igen efter döden. (Se Joh 10:17–18 .)
Han levde ett fullkomligt liv
• Vad innebär Frälsarens liv för oss?
Från sin ungdom lydde Jesus allt det som vår himmelske Fader
krävde av honom. Under Marias och Josefs ledning växte Jesus
till stor del upp som andra barn gör. Han älskade och lydde sanningen.
Lukas talar om för oss: ”Och pojken växte till och fylldes av
kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom.” ( Luk 2:40 ;
se även L&F 93:12–14 .)
När Jesus var tolv år hade han tillvuxit i sin insikt om att han blivit
sänd att göra sin Faders vilja. Han begav sig med sina föräldrar till
Jerusalem. När hans föräldrar var på väg hem upptäckte de att han
inte var med i deras grupp. De återvände till Jerusalem för att leta
efter honom. ”Efter tre dagar fann [de] honom i templet där han
satt mitt ibland de lärda, och de lyssnade på honom och ställde
frågor till honom.” ( JSÖ, Luk 2:46 ) ”Och alla som hörde honom
häpnade över hans förståndiga svar.” ( Luk 2:47 )
Josef och Maria var lättade över att finna honom, men de var
”bestörta, och hans mor sade till honom: Mitt barn, varför har du
gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter
dig.” Jesus svarade henne: ”Visste ni inte att jag måste ägna mig åt
det som tillhör min [himmelske] Fader?” ( Luk 2:48–49 )
För att uppfylla sin mission behövde Jesus utföra sin himmelske
Faders vilja. ”Jag … gör [inte] något av mig själv”, förkunnade han,
”utan talar vad Fadern har lärt mig … jag … gör [alltid] det som
behagar honom.” ( Joh 8:28–29 )
När Jesus var 30 år kom han till Johannes Döparen för att bli döpt
i Jordanfloden. Johannes var ovillig att döpa Jesus eftersom han

visste att Jesus var större än han. Jesus bad Johannes att döpa
honom för att ”uppfylla all rättfärdighet”. Johannes sänkte ner
Frälsaren i vattnet och döpte honom. När Jesus var döpt talade
hans Fader från himlen och sade: ”Denne är min Son, den Älskade.
I honom har jag min glädje.” Den Helige Anden sänkte sig ned i
form av en duva. (Se Matt 3:13–17 .)
Strax efter sitt dop fastade Jesus i 40 dagar och 40 nätter för att vara
med Gud. Efter det kom Satan för att fresta honom. Jesus motstod
beslutsamt alla Satans frestelser och befallde sedan Satan att ge
sig av. (Se Matt 4:1–11 ; se även JSÖ, Matt 4:1 , 5 – 6 , 8 – 9 , 11 .) Jesus
Kristus förblev syndfri, den enda fullkomliga varelse som någonsin
vandrat på jorden. (Se Hebr 4:15 ; 1 Petr 2:21–22 .)
• Vilka berättelser om Frälsarens liv är särskilt meningsfulla för dig?
Han lärde oss hur vi ska älska och tjäna varandra
• Hur lärde Frälsaren oss hur vi ska älska och tjäna varandra?
Efter sin fasta och sitt möte med Satan inledde Jesus sin offentliga
verksamhet. Han kom inte endast till jorden för att dö för oss utan
också för att lära oss hur vi ska leva. Han lärde att det finns två
stora bud: för det första att älska Gud av hela vårt hjärta, själ och
styrka, och för det andra att älska varandra som vi älskar oss själva.
(Se Matt 22:36–39 .) Hans liv är ett exempel på hur vi ska lyda
dessa två bud. Om vi älskar Gud litar vi på och lyder honom, som
Jesus gjorde. Om vi älskar andra människor hjälper vi dem att tillgodose
sina fysiska och andliga behov.
Jesus tillbringade sitt liv med att tjäna andra. Han botade dem från
sjukdomar. Han fick de blinda att se, de döva att höra och de lama
att gå. En gång när han botade de sjuka blev det sent och människorna
var hungriga. Istället för att skicka bort dem välsignade han
fem bröd och två fiskar och gav på ett mirakulöst sätt mat åt en
folksamling på 5 000 personer. (Se Matt 14:14–21 .) Han lärde att
närhelst vi finner människor som är hungriga, som fryser, är utan
kläder eller är ensamma, bör vi göra allt vi kan för att hjälpa dem.
När vi hjälper andra tjänar vi Herren. (Se Matt 25:35–46 .)

Jesus älskade andra av hela sitt hjärta. Ofta var hans hjärta så fullt
av medkänsla att han grät. Han älskade små barn, de gamla och de
ödmjuka, enkla människor som hade tro på honom. Han älskade
dem som hade syndat och med stor medkänsla undervisade han
dem om omvändelse och dop. Han lärde: ”Jag är vägen och sanningen
och livet.” ( Joh 14:6 )
Jesus älskade till och med dem som syndade mot honom och var
obotfärdiga. I slutet av sitt liv, då han hängde på korset, bad han
till Fadern för de soldater som hade korsfäst honom. Han vädjade:
”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” ( Luk 23:34 ) Han
lärde: ”Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har
älskat er.” ( Joh 15:12 )
• På vilka sätt kan vi visa Herren att vi älskar honom?
Han organiserade den enda sanna kyrkan
• Varför organiserade Frälsaren sin kyrka och ordinerade apostlar?
Eftersom Jesus ville att hans evangelium skulle läras ut till människor
över hela världen utvalde han tolv apostlar för att vittna
om honom. De var de ursprungliga ledarna i hans kyrka. De fick
myndigheten att handla i hans namn och utföra de gärningar de
sett honom utföra. De som fick myndighet av dem kunde också
undervisa, döpa och utföra andra förrättningar i hans namn. Efter
hans död fortsatte de att utföra hans verk tills människorna blev så
ogudaktiga att de dödade apostlarna.
Han återlöste oss från våra synder och frälste oss från döden
• Ägna en stund åt att begrunda de händelser som ägde rum i samband
med försoningen när du studerar det här avsnittet.
När Jesu jordiska verksamhet nästan var över förberedde han sig
för att göra det yttersta offret för alla människors synder. Han hade
dömts till döden därför att han vittnat för människorna om att han
var Guds Son.
Till läraren: Begrundan främjar Andens närvaro. Be gärna klass- eller familjemedlemmar
att tyst läsa kapitlets två sista avsnitt och fundera över hur de känner för Frälsaren. Inbjud
sedan dem som inte har något emot det att berätta om sina tankar för klassen.

Kvällen före sin korsfästelse begav sig Jesus till Getsemane örtagård.
Snart var han nedtyngd av djup sorg och han grät när han
bad. Den sista dagars aposteln Orson F Whitney tilläts se Frälsarens
lidande i en syn. Han såg Frälsaren gråta och han sade: ”Jag
rördes så av denna syn att också jag grät, av ren medkänsla. Hela
mitt hjärta värkte för honom. Jag älskade honom av hela min själ
och längtade mer än allt annat efter att få vara med honom.” (”The
Divinity of Jesus Christ”, Improvement Era, jan 1926, s 224–225; se
även Liahona, dec 2003, s 16.) Jesus ”gick lite längre bort, föll ner
på ansiktet och bad: Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk
gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.” ( Matt 26:39 )
I en nutida uppenbarelse beskrev Frälsaren hur stort hans lidande
var: ”Detta lidande fick mig, ja, Gud, den störste av alla, att skälva
av smärta och blöda ur varje por samt lida till både kropp och själ.”
( L&F 19:18 ) Han led ”i köttet” och tog på sig våra smärtor, sjukdomar,
skröpligheter och synder. (Se Alma 7:10–13 .) Ingen dödlig
varelse kan ana hur stor denna börda var. Ingen annan skulle ha
kunnat utstå en sådan kroppslig och andlig smärta. ”Han … steg
ned under allt … för att han skulle kunna vara i allting och genom
allting, sanningens ljus.” ( L&F 88:6 )
Men hans lidande var ännu inte fullständigt. Följande dag blev
Jesus slagen, förödmjukad och bespottad. Han fick bära sitt eget
kors och därefter lyftes han upp och spikades fast på det. Han torterades
på ett av de grymmaste sätt som människor någonsin kommit
på. Efter att ha lidit på korset utropade han i ångest: ”Min Gud,
min Gud, varför har du övergivit mig?” ( Mark 15:34 ) I Jesu bittraste
stund hade Fadern undandragit sig honom så att Jesus kunde
fullborda sitt lidande för att betala för mänsklighetens synder och
vinna en fullständig seger över syndens och dödens krafter. (Se
James E Talmage, Jesus Kristus , s 649.)
När Frälsaren visste att hans offer hade accepterats av Fadern ropade
han med hög röst: ”Det är fullbordat.” ( Joh 19:30 ) ”Fader, i
dina händer överlämnar jag min ande.” ( Luk 23:46 ) Han böjde sitt
huvud och gav frivilligt upp sin ande. Frälsaren var död. En våldsam
jordbävning skakade jorden.

Några vänner tog Frälsarens kropp till en grav där den låg i tre
dagar. Under denna tid begav han sig i anden för att organisera
missionsarbetet till andra andar som behövde ta emot hans evangelium.
(Se 1 Petr 3:18–20 ; L&F 138 .) På den tredje dagen, en söndag,
återvände han till sin kropp och tog upp den igen. Han var
den förste att övervinna döden. Profetian hade uppfyllts ”att han
måste uppstå från döda”. ( Joh 20:9 )
En kort tid efter sin uppståndelse uppenbarade sig Frälsaren för
nephiterna och upprättade sin kyrka på den amerikanska kontinenten.
Han undervisade folket och välsignade dem. Den gripande
berättelsen återfinns i 3 Nephi 11 till 28 .
Genom sitt offer visade han sin kärlek till sin Fader och till oss
Jesus lärde: ”Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina
vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.” ( Joh
15:13–14 ) Villigt och ödmjukt utstod han ångesten i Getsemane
och lidandet på korset för att vi skulle kunna ta emot alla välsignelser
i frälsningsplanen. För att få de här välsignelserna måste
vi komma till honom, omvända oss från våra synder och älska
honom av hela vårt hjärta. Han sade:
”Detta är det evangelium som jag har givit er — att jag kom
till världen för att göra min Faders vilja, därför att min Fader
sände mig.
Och min Fader sände mig för att jag skulle kunna lyftas upp på
korset, och så att jag, sedan jag lyfts upp på korset skulle kunna
dra alla människor till mig … så att de kan dömas efter sina
gärningar …
ty de gärningar som ni har sett mig göra skall även ni göra …
Vad slags män bör ni då vara? Sannerligen säger jag er: Sådana som
jag är .” ( 3 Ne 27:13–15, 21, 27 ; kursivering tillagd)
• Hur känns det när du begrundar hur Frälsaren offrade sig för dig?

Ytterligare skriftställen och andra källor
• 2 Ne 25:12 (Faderns Enfödde i köttet)
• Mose 6:57 ( Jesus Kristus fick benämningen den Enfödde)
• Matt , Mark , Luk , Joh ( Jesu Kristi liv och lärdomar)
• Matt 10:1–8 ; Luk 9:1–2 (apostlar ordinerade med makt
och myndighet)
• Matt 26–28 ; Mark 14–16 ; Luk 22–24 ; Joh 18–20
( Jesus i örtagården, förråddes, korsfästes och uppstod)
• ”Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd”, Liahona, apr
2000, s 2–3