Försoningen är nödvändig för vår frälsning
• Varför är försoningen nödvändig för vår frälsning?
Jesus Kristus ”kom till världen för att korsfästas för världen, och för
att bära världens synder, och för att heliggöra världen och för att
rena den från all orättfärdighet, för att genom honom alla skulle
kunna frälsas”. ( L&F 76:41–42 ) Det stora offer han gjorde för att
betala för våra synder och övervinna döden kallas försoningen. Det
är den viktigaste händelsen som någonsin inträffat i människans
historia: ”Ty det är nödvändigt att en försoning sker, ty enligt den
evige Gudens stora plan måste en försoning ske, annars måste hela
människosläktet oundvikligen förgås … Ja, alla är fallna och förlorade
och skulle förgås, om det inte vore för den försoning som
måste ske.” ( Alma 34:9 )
Adams fall införde två slags död i världen: Fysisk död och andlig
död. Fysisk död innebär att kroppen och anden skiljs åt. Andlig
död är skilsmässa från Gud. Om dessa två slags död inte hade
övervunnits genom Jesu Kristi försoning skulle det ha fått två
konsekvenser: Vår kropp och vår ande skulle ha varit åtskilda för
evigt och vi skulle inte ha kunnat leva tillsammans med vår himmelske
Fader igen. (Se 2 Ne 9:7–9 .)
Men vår vise himmelske Fader förberedde en underbar, barmhärtig
plan för att rädda oss från fysisk och andlig död. Han
planerade att en Frälsare skulle komma till jorden för att friköpa
(återlösa) oss från våra synder och från döden. På grund av våra
synder och vår jordiska kropps svaghet kunde vi inte friköpa
Till läraren: Enkla översikter och bilder kan hjälpa klass- eller familjemedlemmarna att förstå
principer och lärdomar. Gör gärna en översikt i två spalter. Den ena kallar du för Fallets
följder och den andra kallar du för försoningens välsignelser. Använd informationen i det
här kapitlet för att fylla i översikten.
oss själva. (Se Alma 34:10–12 .) Den som skulle bli vår Frälsare
behövde vara syndfri och ha makt över döden.
Jesus Kristus var den ende som kunde sona våra synder
• Varför var Jesus Kristus den ende som kunde sona våra synder?
Det finns flera orsaker till varför Jesus Kristus var den ende som
kunde bli vår Frälsare. En orsak är att vår himmelske Fader utvalde
honom till att vara Frälsaren. Han var Guds Enfödde Son och hade
sålunda makt över döden. Jesus förklarade: ”Jag ger mitt liv för att
sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri
vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka.”
( Joh 10:17–18 )
Jesus kvalificerade sig också till att bli vår Frälsare eftersom han
är den ende som någonsin levt på jorden som inte syndat. Detta
gjorde honom till ett värdigt offer att betala för andras synder.
Kristus led och dog för att sona våra synder
• Föreställ dig, när du läser det här avsnittet, att du befinner dig
i Getsemane örtagård eller vid korset som ett vittne till Jesu
Kristi lidande.
Frälsaren sonade våra synder genom att lida i Getsemane och ge
sitt liv på korset. Det är omöjligt för oss att helt förstå hur han led
för alla våra synder. I Getsemane örtagård fick bördan av våra
synder honom att känna en sådan ångest att han blödde ur varje
por. (Se L&F 19:18–19 .) Senare, medan han hängde på korset, led
han en smärtsam död på ett av de grymmaste sätt som människan
känner till.
Vad Jesus måste ha älskat oss för att vara villig att utstå en sådan
andlig och fysisk smärta för vår skull! Vilken stor kärlek vår himmelske
Fader visade när han sände sin Enfödde Son för att lida och
dö för hans andra barn. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav
sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad
utan ha evigt liv.” ( Joh 3:16 )
Försoningen och uppståndelsen för med sig uppståndelse till
alla människor
På tredje dagen efter sin korsfästelse tog Kristus upp sin kropp
igen och blev den förste att uppstå. När hans vänner gick för att
söka efter honom sade de änglar som vaktade hans grav till dem:
”Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt.” ( Matt
28:6 ) Hans ande hade återinträtt i hans kropp, för att aldrig mer
skiljas från den.
Kristus hade alltså övervunnit den fysiska döden. Tack vare hans
försoning kommer alla som föds till jorden att uppstå. (Se 1 Kor
15:21–22 .) Liksom Jesus uppstod kommer våra andar att återförenas
med våra kroppar, ”så att de inte längre kan dö … för att aldrig
åtskiljas”. ( Alma 11:45 ) Det här tillståndet kallas odödlighet. Alla
människor som någonsin har levat kommer att uppstå, ”både gammal
och ung, både träl och fri, både man och kvinna, både ond
och rättfärdig”. ( Alma 11:44 )
• Hur har kunskap om uppståndelsen varit till hjälp för dig?
Försoningen gör det möjligt för dem som har tro på Kristus
att bli frälsta från sina synder
• Fundera över hur liknelsen i det här kapitlet hjälper oss förstå försoningen.
Vilka representerar människorna i liknelsen i vårt liv?
Frälsarens försoning gör det möjligt för oss att övervinna den andliga
döden. Även om alla människor kommer att uppstå, kommer
bara de som accepterar försoningen att bli frälsta från andlig död.
(Se Trosartikel 3 .)
Vi accepterar Kristi försoning genom att sätta vår lit till honom.
Genom denna tro omvänder vi oss från våra synder, blir döpta,
tar emot den Helige Anden och lyder hans bud. Vi blir trofasta
lärjungar till Jesus Kristus. Vi blir förlåtna och renade från
Till läraren: Åskådningslektioner kan hjälpa klassmedlemmar och familjemedlemmar att
förstå principer och lärdomar. För att förklara döden och uppståndelsen kan du använda
dig av denna åskådningslektion: För in din hand i en handske. Förklara att en hand i en
handske kan jämföras med en persons ande i hans eller hennes kropp. Ta av handsken.
Förklara att det liknar den fysiska döden — anden (handen) och kroppen (handsken) skiljs
åt. Sätt sedan tillbaka handsken på din hand. Förklara att det här liknar uppståndelsen —
anden och kroppen återförenas.
synden och förberedda att återvända och för alltid leva med vår
himmelske Fader.
Frälsaren säger till oss: ”Ty se, jag, Gud, har lidit detta för alla, för
att de inte skall behöva lida … liksom jag.” ( L&F 19:16–17 ) Kristus
gjorde sin del för att sona våra synder. För att göra hans försoning
fullt verksam i vårt liv måste vi sträva efter att lyda honom och
omvända oss från våra synder.
President Boyd K Packer i de tolvs råd gav följande illustration för
att visa hur Kristi försoning gör det möjligt för oss att bli frälsta från
synden om vi gör vår del.
”Låt mig få återge en berättelse — en liknelse.
Det var en gång en man som mycket gärna ville ha en viss sak. Det
verkade viktigare än någonting annat i hans liv. För att han skulle
få sin önskan förverkligad drog han på sig en stor skuld.
Han hade varnats för att ta på sig så stora skulder, särskilt av sin
borgenär. Men det tycktes så viktigt för honom att göra det han
önskade och att få det genast. Han var säker på att han kunde
betala senare.
Alltså skrev han på ett avtal. Han skulle göra amorteringar under
en tid. Han oroade sig inte så mycket över det, eftersom förfallodagen
tycktes mycket avlägsen. Han hade det han önskade nu,
och det tycktes vara det viktigaste.
Borgenären fanns alltid någonstans i hans bakhuvud, och han
gjorde symboliska avbetalningar då och då och trodde på något
sätt att räkenskapens dag aldrig skulle komma.
Men, som den alltid gör, kom den dagen och skuldebrevet förföll.
Skulden hade inte betalats till fullo. Borgenären kom och krävde
full betalning.
Först då insåg han att hans borgenär inte bara hade makt att ta tillbaka
allt han ägde, utan också makt att kasta honom i fängelse.
’Jag kan inte betala dig, för jag har inte förmåga att göra det’,
erkände han.
’Då’, sade borgenären, ’kommer vi att verkställa kontraktet, ta det
du äger och sätta dig i fängelse. Du samtyckte till det. Det var ditt
val. Du skrev under kontraktet och nu måste det verkställas.’
’Kan du inte utsträcka tiden eller glömma bort skulden?’ vädjade
gäldenären. ’Ordna det på något sätt så att jag får behålla det jag
har och inte behöver komma i fängelse. Du tror väl på barmhärtighet
i alla fall? Vill du inte visa barmhärtighet?’
Borgenären svarade: ’Barmhärtighet är alltid så ensidig. Den hjälper
bara dig. Om jag visar barmhärtighet mot dig får jag ingen
betalning. Det är rättvisa jag kräver. Tror du på rättvisa?’
’Jag trodde på rättvisa när jag skrev under kontraktet’, sade gäldenären.
’Den var på min sida då, för jag trodde att den skulle skydda
mig. Jag behövde inte barmhärtighet då, inte heller trodde jag
att jag någonsin skulle behöva någon. Rättvisa, trodde jag, skulle
hjälpa oss båda lika mycket.’
’Det är rättvisan som kräver att du betalar enligt kontraktet eller tar
straffet’, svarade borgenären. ’Det är lagen. Du har samtyckt till den
och så måste det bli. Barmhärtigheten kan inte röva från rättvisan.’
I den situationen befann de sig: En av dem utmätte rättvisa,
den andre vädjade om barmhärtighet. Det fanns inget sätt att
tillfredsställa båda.
’Om du inte glömmer bort skulden råder det ingen barmhärtighet’,
vädjade gäldenären.
’Om jag gör det kommer det inte att råda någon rättvisa’, löd svaret.
Det tycktes som om båda lagarna inte kunde uppfyllas. Det är två
eviga ideal som verkar motsäga varandra. Finns det inget sätt att
tillfredsställa både rättvisans och barmhärtighetens krav?
Det finns ett sätt! Rättvisans lag kan tillfullo tillfredsställas och
barmhärtigheten kan till fullo utsträckas — men det krävs en till
person. Och så skedde det den här gången.
Gäldenären hade en vän. Han kom till gäldenärens hjälp. Han
kände honom väl. Han visste att han var kortsynt. Han tyckte att
gäldenären var dum som hade försatt sig i en sådan situation. Inte
desto mindre ville han hjälpa till eftersom han älskade honom.
Han gick emellan dem, vände sig till borgenären och gav följande
erbjudande.
’Jag betalar skulden om du vill befria gäldenären från hans kontrakt
så att han kan behålla det han äger och slipper komma i
fängelse.’
Medan borgenären tänkte över erbjudandet tillade medlaren: ’Du
krävde rättvisa. Även om inte han kan betala dig ska jag göra det.
Då har du blivit rättvist bemött och kan inte begära mer. Det vore
inte rättvist.’
Borgenären samtyckte till detta.
Medlaren vände sig sedan till gäldenären. ’Om jag betalar din
skuld, accepterar du då att du står i skuld till mig?’
’O ja, ja’, utropade gäldenären. ’Du räddade mig från fängelse och
visade barmhärtighet mot mig.’
’Då’, sade välgöraren, ’ska du betala skulden till mig, och jag ställer
villkoren. Det blir inte lätt, men det är möjligt. Jag ska bereda en
väg. Du behöver inte sitta i fängelse.’
Och så gick det till, att borgenären fick sina pengar. Han hade
behandlats rättvist. Inget kontrakt hade brutits.
Gäldenären i sin tur hade visats barmhärtighet. Båda lagarna hade
uppfyllts. Eftersom det fanns en medlare hade rättvisan krävt sin
fulla del och barmhärtigheten blev tillfredsställd.” ( Nordstjärnan,
okt 1977, s 52–53)
Våra synder är våra andliga skulder. Utan Jesus Kristus, som är vår
Frälsare och medlare, skulle vi alla betala för våra synder genom
att drabbas av andlig död. Men tack vare honom kan vi återvända
till vår himmelske Fader och leva med honom om vi följer hans
villkor, vilka är att vi omvänder oss och håller hans bud.
Det är underbart att Kristus har givit oss ett sätt att bli helade från
våra synder. Han sade:
”Se, jag har kommit till världen … för att frälsa världen från synd.
Den som omvänder sig och kommer till mig som ett litet barn skall
jag därför ta emot, ty av sådana består Guds rike. Se, för sådana har
jag lagt ned mitt liv och har tagit upp det igen. Omvänd er därför
och kom till mig, ni jordens ändar, och bli frälsta.” ( 3 Ne 9:21–22 )
• Fundera över hur du kan visa tacksamhet för försoningens gåva.
Ytterligare skriftställen
• Alma 34:9–16 (försoningen nödvändig; Guds offer)
• 2 Ne 9:7–12 (försoningen räddar oss undan fysisk och andlig död)
• Rom 5:12–17 (genom en enda kom döden, genom en enda
kom livet)
• Hel 14:15–18 (syftet med Jesu död)
• Trosartikel 3 (alla kan bli frälsta)
• 1 Petr 1:18–20 ( Jesus var förutordinerad)
• Matt 16:21 ( Jesu offer var nödvändigt)
• Luk 22:39–46 ( Jesu lidande i örtagården)
• 1 Joh 1:7 ( Jesus renar från synden)
• 2 Ne 9:21–22 (Frälsaren led för alla människor)
• Mosiah 16:6–8 (uppståndelsen endast möjlig genom Jesus)
• Alma 11:40–45 ; Morm 9:12–14 (alla kommer att uppstå)
• Jes 1:18 (synder ska göras vita)
• 1 Kor 15:40–44 ; Alma 40:23 (beskrivning av uppståndelsen)
