Kapitel 3 UPPENBARELSE

Den människa som besitter uppenbarelsens ande kan inse huruvida hon är en syndare, huruvida hon är benägen för ont, huruvida hon ärar sin ställning inför Herren eller inte, bättre än den som inte har Herrens ande, eller hur? -- CR, apr 1912, s7

Och inspirationens ande, uppenbarelsens gåva, tillhör inte en enda människa. Det är inte en gåva som tillhör enbart kyrkans president och de tolv apostlarna. Den är inte begränsad tillkyrkans presiderande auktoriteter. Den tillhör varje enskild medlem i kyrkan. Det är en rättighet och en förmån för varje man, varje kvinna och varje barn som uppnått ansvarighetsåldern, att åtnjuta uppenbarelsens ande och besitta inspirationens ande vid fullgörandet av sina plikter som medlemmar i kyrkan. Det är varje enskild medlems privilegium att få uppenbarelser till vägledning i sitt eget liv och uppträdande. Därför försäkrar jag och jag tror att jag kan göra så utan rimlig möjlighet att det skallmotsägas -- att det inte finns någon annan kyrka i världen, ingen organisation eller något religiöst folk, som är så alltigenom andliga i sina liv och som är så alltigenom berättigade till Guds andes gåvor som medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Ni har alla rätt till uppenbarelser. Det är ert privilegium att få uppenbarat för er om jag är en Guds tjänare eller en människornas tjänare, om jag fullgör min plikt eller ej, om jag som presiderande ämbetsman i kyrkan fullgör min plikt på ett sätt som är acceptabelt för er och för Herren. Det är ert privilegium att få uppenbarelser beträffande detta och att själva känna sanningen. Och det är mitt privilegium att få uppenbarelser från Gud, som person, för min egen timliga ledning. Jag upprepar åter igen att det aldrig har funnits någon tid på jorden sedan kyrkan organiserades då Guds folks andlighet var större än vad den är idag. -- CR, apr 1912, s 5.

Jag tror att varje person i kyrkan har lika stor rätt att åtnjuta uppenbarelsens ande och den insikt från Gud som denna uppenbarelsens ande ger honom för sitt eget bästa som biskopen har för att kunna presidera över sitt folk. Var och en har förmånen att utöva dessa gåvor och dessa privilegier i handhavandet av sina angelägenheter, då han uppfostrar sina barn på den rätta vägen och sköter sin gård, sin jord samt handhar sina affärer, om han har andra åligganden att sköta. Det är hans rätt att åtnjuta uppenbarelsens och inspirationens ande för att göra det rätta, att vara vis och försiktig, rättvis och god i allt han gör. Jag vet att detta är en sann princip, och jag vet att jag vet det, och det är det jag vill att de sista dagars heliga skall veta. -- CR, apr 1912, s 9, 10.

Så vitt jag vet finns det ingen förordning i kyrkan som vi nu åtnjuter eller använder som inte uppenbarades tillkyrkan av profeten Joseph Smith. Jag känner inte till någon ny lärosats som uppenbarats. Principer som uppenbarades till profeten Joseph har vuxit, utvecklats mera fullständigt och allt klarare för förståndet. Men vi har inte mottagit någonting nytt som jag känner till. Om vi skulle motta någonting nytt genom kyrkans rätta kanal, skulle vi vara lika redo och villiga att motta det som vi var, eller skulle vara, att motta detsamma ur profeten Josephs egna händer. CR, okt 1900, s 47.

Vi har ingenting som vi inte delar med alla sista dagars heliga. Vi känner inte till någonting och vi predikar ingenting för folket utom det som Herren Gud uppenbarat. Vi råder dem som innehar ledande ställningar och vilkas plikt och angelägenhet det är att undervisa och predika evangeliets principer för världen och för de sista dagars heliga, att begränsa sin undervisning till Guds uppenbarade ord. Jag försäkrar er att det finns en hel del som uppenbarats som vi ännu inte efterlever. Det finns en hel del som ännu återstår att lära. Det finns en hel del som återstår att lära ut med undervisningens ande. Det finns en hel del som uppenbarats genom profeten Joseph och hans medhjälpare som folket ännu inte mottagit i sina hjärtan och ännu inte blivit omvända till som de borde. När vi lyder och har förmåga att efterleva de evangelielärdomar, de Guds lagar och de himmelska fordringar vilka redan uppenbarats, kommer vi att vara i en mycket bättre ställning samt närmare fullkomlighetens mål i visdom, kunskap och makt än vi är idag. När den tiden kommer, så finns det ännu större ting som skalluppenbaras för Guds folk. Men innan vi gör vår plikt i det vi mottagit, innan vi är trofasta till de ting vilka anförtrotts i våra händer, innan vi lever efter vår religion som vi har den nu, som Herren givit den till oss, skulle det vara att dra fördömelse över våra huvuden att ge oss ökat ljus och kunskap utöver det vi redan mottagit, och ännu inte tillfullo åtlyder. För oss är det tillräckligt om vi lever i ljuset av nuvarande inspiration, nuvarande uppenbarelse och om varje enskild medlem av kyrkan håller Herrens befallningar och arbetar i kyrkan enligt Andens vägledning i utförandet av sina plikter. Var och en av oss har rätt tillinspiration från Gud för att få veta vad som är vår plikt och hur vi skall utföra den. Vi har ännu inte lärt oss detta, inte alla, men vi är på god väg att lära. Herren har fortfarande tålamod. Han är långmodig. Han är full av kärlek och nåd mot alla, och vi blir bättre och bättre. Jag tror att vi är litet mera trofasta i utförandet av våra plikter än vi varit i det förflutna. Ändå finns det stort utrymme för förbättring. CR, okt 1917, s 5.

Jag vet att Gud organiserat sin kyrka på jorden. Jag vet att då han avser att utföra någon förändring vad gäller styrelsen, kontrollen eller presiderandet över sin kyrkas angelägenheter, så gör han den förändringen och han gör den på ett sådant sätt att alla kyrkans medlemmar, som är på rätt väg, kommer att förstå och acceptera den. Jag vet att Herren inte uppreser kreti och pleti här och där eller var som helst som förkunnar sig vara Kristus, eller någon ''mäktig och stark'' som säger sig vara inspirerad och kallad att utföra underbara ting. Herren gör inte på detta sätt med människorna. Medan kyrkans organisation existerar, medan prästadömets kvorum och rådsförsamlingar är intakta i kyrkan, kommer Herren att uppenbara sina syften genom dem och inte genom kreti och pleti. Detta kan ni skriva upp, och komma ihåg. Det är sant. -- CR, apr 1912, s 10

Skall vi då förstå det så att Gud varken nu eller senare kommer att ytterligare kungöra sin vilja för människor. Är det han redan sagt tillräckligt? Är hans uttalade vilja tilI Moses och Jesaja och Johannes tillräckligt för nutida efterföljare av Kristus? De sista dagars heliga motsätter sig denna lära och förkunnar att den är ologisk, inkonsekvent och osann. De bär vittne till hela världen att Gud lever och att han uppenbarar sin vilja för de människor som tror på honom och lyder hans befallningar, lika mycket i vår tid som under någon annan tid i historien. Skrifternas kanon är inte fullständig. Gud har aldrig vid något tillfälle sagt att han för alltid skulle upphöra att tala tillmänniskor. Om vi får tro det han har talat, måste vi tro och tror vi att han fortsätter att tala, emedan han är oföränderlig.
Hans ord tilI Abraham räckte inte tillför Moses. Inte heller räckte det han sagt tilI Moses för Jesaja. Varför? Därför att deras olika uppgifter krävde olika instruktioner. Logiskt sett gäller detta också för dagens profeter och folk. En värld i förändring kommer aldrig att upptäcka all sanning förrän dess invånare får del av den Fullkomligen hela kunskap. Hur skallmänniskor få del av Faderns kunskap? Endast i den mån han uppenbarar den för dem. Om vi nu får tro att Herren uppenbarat sig för de människor i forntiden vilkas gärningar vi läser om i de heliga skrifterna, tycks det mig som om inga goda skäl föreligger till att tro att det är onödigt för honom att uppenbara sig i vår tid för andra som önskar ledas av hans Ande och inspiration. Varje ny sanning som överförs till handling i människors liv är i sig själv en uppenbarelse från Gud, och utan uppenbarelse av ytterligare sanning skulle människor inte framåtskrida i denna värld. De skulle, lämnade åt sig själva, gå tillbaka, avskurna från ljus och liv från den stora källan till all intelligens, allas Fader.
Vad är uppenbarelse annat än avslöjandet av nya sanningar, av honom som är all sannings källa? Att säga att inget behov finns av ny uppenbarelse är detsamma som att säga att vi inte behöver nya sanningar -- ett löjligt påstående.
Låt oss nu se på nyttan av nutida uppenbarelse, som ovan hänvisas tills den korta behandlingen av detta behov. Det finns inga tecken på att uppenbarelse är oanvändbar bara för att den inte skulle äga giltighet inför en domstol. ''Så given kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.'' Uppenbarelse given för en persons personliga kunskap eller ledning bör inte ges tillallmänheten, varken som världslig eller religiös undervisning. Men på grund av att den kan vara (och i sådana fall är) olämplig för allmänt bruk, är detta inget tecken på att sådan uppenbarelse också är onödig för den person för vilken den är avsedd. Det kan emellertid i sammanhanget nämnas att den uppenbarelse som prästerna var så bekymrade för visade sig vara korrekt och i samklang med vittnesmålen och domstolens och juryns beslut.
Vårt vittnesbörd är att Gud lever och att han talar genom sin kraft till människor som söker honom och tror på honom och sålunda tillkännager sin vilja för dem i sådant som rör inte bara hans sanna kyrka utan också sådant som rör varje individ som söker honom. – Improvement Era, årg 5, s 805.

Våra ungdomar är hängivna studerande. De sträcker sig efter sanning och kunskap med berömvärt nit, och då de gör detta måste de tillfälligt ta till sig många mänskliga teorier. Så länge de emellertid inser att dessa enbart är utanverk, användbara för forskningsändamål, kan de inte vara tillspeciellt stor skada. Det är då teorierna framställs som grundläggande sanningar som besvär uppstår, och sökaren befinner sig i allvarlig fara att ledas hopplöst långt bort från den rätta vägen … Kyrkan håller fast vid gudomlig uppenbarelsen auktoritet, vilken måste vara normen. Vi anser att eftersom den så kallade vetenskapen förändrats från tidsålder till tidsålder i sina slutsatser och eftersom gudomlig uppenbarelse är sanning och måste bestå för alltid, så måste åsikter om det som är lägre anpassa sig efter det som slås fast av det högre. Vidare måste lärarna vid institutioner grundade av kyrkan för undervisning om teologi, liksom på andra områden, i sin undervisning stå i samklang med dess principer och lärosatser …
Det finns så många bevisade, praktiska, materiella sanningar, så mycket på det andliga området som är säkert, vilket Sions ungdom bör lära känna, att det förefaller vara slöseri med tid och medel samt skadligt för tro och religion att alltför ingående ge sig in på obevisade mänskliga teorier och filosofier angående livets ursprung eller de metoder en allvis Skapare använde för att befolka jorden, med människors, fåglars och djurs kroppar. Låt oss hellre inrikta oss på en praktisk undersökning av myllan, studium av elementen, vad jorden frambringar, uppfinnandet av användbara maskiner, det mänskliga släktets sociala välfärd och dess materiella framsteg. Låt oss för övrigt odla en bestående tro på Guds uppenbarade ord och Jesu Kristi evangeliums frälsande principer, vilka ger glädje i denna värld och i den tillkommande evigt liv och frälsning.
Filosofiska teorier om livet har sin plats och användning, men inte i kyrkans skolor, och de är särskilt malplacerade här eller var som helst då de söker ersätta Guds uppenbarelser. Den vanlige eleven kan inte fördjupa sig i dessa ämnen tillräckligt mycket för att kunna göra praktiskt bruk av dem, och en ytlig kunskap på detta område är endast ägnat att förvirra hans enkla tro på evangeliet, vilken är mer värdefullför honom i livet än all lärdom i världen utan den.
De sista dagars heligas religion är inte fientlig mot någon sanning, inte heller mot vetenskapligt sökande efter sanningen. ''Det som är bevisat, accepterar vi med glädje'', sade första presidentskapet i sin julhälsning till de heliga, ''men fåfänga filosofier, mänskliga teorier och människors spekulationer kan vi inte acceptera, inte heller tar vi emot någonting som står i motsats tillgudomlig uppenbarelse eller till sunt förnuft. Men allting som befrämjar ett riktigt uppförande, som harmonierar med sund moral och ökar tron på gudomligheten betraktar vi med välvilja oavsett var det finns.”
Ett bra motto för unga människor som är fast beslutna att fördjupa sig i filosofiska teorier är att undersöka allting, men vara noga med att hålla kvar endast det som är sant. Sanningen består men filosofernas teorier förändras och kastas över ända. Det som människor använder i dag som ett utanverk för vetenskapliga syften från vilket de kan sträcka sig till det okända efter sanningen, kan rivas ned i morgon utan att ha tjänat sitt syfte. Men tron är en evig princip genom vilken den ödmjuke troende kan vinna evig vederkvickelse. Det är det enda sättet att finna Gud. – Improvement Era, årg 14, s 548.
Vetenskap och filosofi har genom alla tidsåldrar underkastats förändring efter förändring. Knappast ett århundrade har förflutit utan att nya vetenskapliga och filosofiska teorier introducerats, vilka ersätter de gamla traditionerna, den gamla tron och de gamla lärosatser som förfäktades av filosofer och vetenskapsmän. Dessa ting kan ständigt förändras, men Guds ord är alltid sant, är alltid rätt. Evangeliets principer är alltid sanna, principerna om tro på Gud, omvände]se från synd, dop ti]] syndernas förlåtelse genom myndighet från Gud samt händers påläggning för den Helige Andens gåva dessa principer är alltid sanna och är alltid absolut nödvändiga för människobarnens frälsning, oavsett vilka de är och var de är. Inget annat namn under himmelen är givet utom Jesu Kristi namn, genom vilket ni kan frälsas eller upphöjas i Guds rike. Gud har förkunnat dessa principer, Kristus har förkunnat dem med sin egen röst för sina lärjungar från släktled tillsläktled i forna tider, dessutom har de i dessa sista dagar framfört samma vittnesbörd och förkunnat dessa ting för världen De är lika sanna idag som de var då, och vi måste följa dem. – Improvement Era, årg 14, s 641.

Nyligen förhördes en man anklagad för mord på en annan man av en rannsakningsdomstol i Salt Lake City. Svärfadern till den mördade mannen skildrade under förhöret å statens vägnar ett samtal mellan honom själv och den anklagade strax efter brottets begående. Under samtalet gav svärfadern till den mördade mannen enligt tidningsreferatet den anklagade skulden Under förhöret korsförhörde försvarsadvokaten vittnet om hur han visste att den anklagade var skyldig till brottet. Svaret var enligt tidningarna. att Gud hade uppenbarat det för honom. Det framgår inte av det fort satta rättegångsprotokollet om det gjordes invändningar mot vittnesmålet, om det togs tillbaka eller om domstolen meddelade vittnet att sådana bevis var otillbörliga och inte kunde tas emot. Vittnesmålet gav upphov tillkommentarer i pressen och har varit ämnet för föreläsningar från talarstolen. Var och en måste naturligtvis veta att sådana vittnesbörd inte gäller inför domstol. Om detta skett i en rättegång inför jury skulle det ha varit domarens plikt att beordra att vittnesmålet ströks, och i pläderingen för juryn skulle de ha tillsagts att helt bortse från det. Med tanke på möjligheten att det finns de som kan envisas med att sammanbinda sådana vittnesmålmed den religiösa organisation där vittnet är medlem, är det lämpligt att säga, utan att på minsta vis förringa vittnets övertygelse om den uppenbarelse han mottagit, att ingen medlem av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga för ett enda ögonblick borde anse sådant vittnesmål som behörigt inför domstol. För att klargöra saken ytterligare kan dessutom sägas att sådant vittnesmål inte skulle tas emot ens i en kyrkans domstol, där reglerna för vittnesmål, fastän mindre tekniska, stort är grundade på samma principer som gäller för världsliga domstolar. Därför är varje försök att påskina att sådana vittnesmål är i enlighet med ”mormonernas” tro och lära helt berättigat. – Juvenile Instructor, 5 feb 1902, s 114.

. Ibland har vi till vår sorg sett respekterade medlemmar av kyrkan, vilka borde veta bättre, låta sig bli redskap för vilseledande andar. Dessa män tycks, åtminstone för ögonblicket, förlora ur sikte det faktum att Herren på jorden upprättat prästadömet i dess fullhet, och det genom direkt uppenbarelse och befallning från himlen. Vi glömmer att han instiftat en ordning eller ett styrelseskick som är bortom människans förmåga och som är så långt överlägsen människans vishet, kunskap och insikt att det sannerligen verkar omöjligt för det mänskliga sinnet, utan hjälp av Guds ande, att förstå det heliga prästadömets skönhet, kraft och väsen. Det förefaller svårt för människorna att fatta prästadömets verkningar, dess rättmätiga auktoritet, dess omfång och kraft, och ändå är det lätt att förstå med Andens ljus. Men människor som inte förstår det blir lätt vilseledda av förledande andar som finns runt om i världen. De leds att tro att något är på tok, och innan de vet ordet av tror de att de är speciellt utvalda till att ställa allt tillrätta. Det är mycket olyckligt för människan att fångas denna fälla. De sista dagars heliga måste förstå att så länge Guds tjänare lever rena liv, hedrar det prästadöme som förlänats dem och strävar att efter bästa förmåga ära sina ämbeten och kall till vilka de vederbörligen utvalts av folkets och prästadömets röst samt sanktionerats av Guds godkännande, så länge Herren har något att säga tillmänniskornas barn eller någon undervisning att ge sin kyrka, så gör han detta genom prästadömets lagligt förordnade kanal. Han går aldrig utanför denna kanal, åtminstone inte så länge Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga existerar i sin nuvarande form på jorden.
Det tillkommer ingen enskild person att upphöja sig till uppenbarare, profet, siare, inspirerad människa och ge uppenbarelser för kyrkans ledning eller ge befallningar tillkyrkans presiderande auktoriteter i någon del av världen, än mindre i Sions mitt, där prästadömets organisationer är nästan fullkomliga, där allting är komplett, ända ned ullen grens organisation. Det är enskildas rätt att få inspiration och motta yttringar av den Helige Anden för sin personliga ledning, att bli stärkta i sin tro och bli uppmuntrade i rättfärdiga gärningar, i att vara trofasta och hålla de befallningar som Gud givit dem. Det är varje mans och kvinnas privilegium att motta uppenbarelse i detta stycke, men inte mer. l samma ögonblick som en person står upp och påtar sig rätten att kontrollera och bestämma eller sätta sig till doms över sina bröder, särskilt dem som presiderar, bör han genast tyglar, annars uppstår tvedräkt, missämja och förvirring. Varje man och kvinna i denna kyrka bör veta bättre än att ge efter för en sådan ande. Idet ögonblick en sådan känsla kommer för dem bör de tillbakavisa den, då den står i direkt motsats till prästadömets ordning och till detta verks anda och väsen. Vi kan inte acceptera någonting som auktoritativt utom det som kommer direkt genom den förordnade kanalen, prästadömets fastställda organisationer, vilket är den kanal som Gud utsett för tillkännagivandet av sin avsikt och sin vilja.
Genom Joseph uppenbarade sig alltså Herren för världen, och genom honom utvalde han kyrkans första äldster män som var uppriktiga i hjärtat, män om vilka han visste att de skulle ta emot ordet och arbeta tillsammans med Joseph i detta stora, viktiga arbete. Och alla som ordinerats tillprästadömet och alla som utsetts till vilket som helst ämbete i denna kyrka har mottagit sin auktoritet och uppgift genom denna kanal, utsedd av Gud, med Joseph i ledningen. Detta är ordningen och det kan inte vara på ett annat sätt. Gud kommer inte att upprepa en annan profet och ett annat folk att utföra det arbete som vi utsetts att göra. Han kommer aldrig att förbigå dem som har stått fasta och varit trofasta från begynnelsen, så att säga, ti]] detta verk och som fortfarande är stadiga och trofasta, för så vitt de fortsätter att vara trofasta mot sitt ansvar. Det finns i mitt sinne inget tvivel om att de inte kommer att visa sig trofasta som grupp, ty om några av dem skulle bli ovärdiga i hans ögon, skulle han avlägsna dem från deras ställning och kalla nya ur leden att fylla deras platser. Och sålunda kommer detta prästadöme alltid att bestå av rätta män på rätta platser, män vilkas rygg kan bära bördan, män, genom vilka han kan verka och styra sin kyrka enligt sin egen vilja. l samma ögonblick som en person vänder sig till någon annan källa, i samma ögonblick utsätter de sig själva för Satans förledande påverkningar och utsätter sig för risken att bli djävulens tjänare. De förlorar ur sikte den sanna ordning genom vilken prästadömets välsignelser skall åtnjutas. De går utanför Guds rikes gräns och står på farlig mark. När helst ni ser en man stå upp och förklara att han mottagit direkt uppenbarelse från Herren till kyrkan, oberoende av prästadömets ordning och kanal, kan ni avfärda honom som en bedragare. Gud har inte kallat er att gå ut till världen för att undervisas eller att motta uppenbarelser genom avfällingar eller främlingar. Han har kallat och ordinerat er och sänt ut er att undervisa och leda folket på rättfärdighetens och frälsningens stigar.
Hur borde det nu vara? Jag skallberätta för er. För det första bör varje person veta att evangeliet är sant, eftersom detta är vars och ens förmån som döps och mottar den Helige Anden. En man kan vara bedrövad sinnet på grund av någon misshällighet mellan honom själv och president Taylor, president Cannon eller mig själv. Han kan ha känslor i sitt hjärta som gör att han tror att han inte kan stödja oss i sin tro och sina böner.
Men om detta skulle vara fallet, vilken väg bör han då gå? Han bör säga i sitt hjärta: ”Gud har upprättat sitt rike, och hans prästadöme finns på jorden. Och oavsett min motvilja mot vissa män, vet jag att evangeliet är sant och att Gud är med sitt folk. Jag vet att om jag gör min plikt och håller hans bud, så kommer molnen att skingras och dimman försvinna Herrens ande kommer i högre grad till min hjälp och så småningom kan jag se -- om jag har fel, vari jag felat, och då omvänder jag mig från det, ty jag vet att allt som är fel skall ställas tillrätta.” Jag anser att alla borde känna det på det sättet.
Det finns aldrig mer än en utsedd åt gången till att inneha Guds rikes nycklar för denna jord. Medan Kristus fortfarande var på jorden innehade han dem, men då han gick bort, överlämnade han dem till Petrus dennes egenskap av president eller ledare för apostlarna, och det var dennes rätt att leda och mottaga uppenbarelser för kyrkan och att ge råd åt alla bröderna. Efter det att Satan och ogudaktiga människor övervunnit kyrkan, korsfäst Frälsaren och dödat apostlarna, togs rikets nycklar bort från jorden. Johannes uppenbararen beskriver detta tydligast. Och från den tiden tilldess att Joseph Smith kallades genom den Allsmäktiges röst och ordinerades att inneha dessa nycklar, fanns det ingen man på jorden som hade dem, som vi känner till. Det är sant att Herren utsåg andra tolv på denna kontinent, och hans kyrka blomstrade och hade framgång i landet i många år, men Herren förkunnade att Petrus, Jakob och Johannes och de tolv som vandrade med honom i Jerusalem presiderade över dessa. Gud må uppenbara sig för olika nationer och bland dem upprätta samma evangelium och förordningar som han fordom gjorde, om detta behövs, men om dessa nationer skulle förenas måste det finnas en ledning och resten måste underordnas. Följaktligen är det så att från den tid då prästadömets nycklar togs bort från jorden tills de mottogs av Joseph Smith innehade ingen man detta prästadöme eller dess nycklar, med auktoritet att bygga upp Guds Sion och bereda en kyrka eller ett folk för Kristi andra ankomst ”Såsom en brud som är prydd för sin brudgum”, såvida inte så skett bland de förlorade stammarna. Om detta har vi emellertid ingen kunskap, men om så vore skulle de mottaga de nycklar som behövs för att betjäna i evangeliets förordningar för sin frälsning. Vi vet ingenting om deras existens eller det tillstånd i vilket de befinner sig. Det evangelium som givits till dem är anpassat efter deras behov och förhållanden och är för deras frälsning, inte vår. Ändå måste det vara samma evangelium. Och Gud kallar inte en av dem att ge oss prästadömet eller att ge oss nycklarna och välsignelserna eller att be- skriva Guds rikes organisationer, ty han har upprättat detta prästadöme här, och vi har det. Om han har något att meddela oss sänder han sina budbärare till oss. Och på detta sätt överlämnar han sin lag och sitt sinne och sin vilja tillfolket. Han gör det genom prästadömets förordnade kanaler vilka han erkänner och vilka han upprättat på jorden. Han går ingen annanstans för att göra det. Inte heller sänder han oss till dem, såvida de inte är utan prästadömet och det blir nödvändigt att föra evangeliets välsignelser till dem, vilket jag antar kommer att bli fallet.
När Joseph mottog prästadömets nycklar innehade han dem ensam på
jorden. Det betyder: Han var den förste, han stod i ledningen. Det lovades att han inte skulle förlora nycklarna eller tas bort från sin plats så länge han var trofast. Och då han dog utvaldes president Young av folkets röst och godkändes av Guds röst. Han innehade prästadömet vilket var efter Guds Sons ordning, med de nycklar som tillhör presidentskapet över detta prästadöme på jorden. Han mottog det ur Joseph händer, direkt av honom eller genom hans auktoritet. Han innehade det tills han dog. Då han dog, föll manteln på John Taylor, och medan han lever innehar han denna auktoritet, för så vitt han är trofast. Så var det med president Brigham Young. Han innehade det på villkor att han var trofast Om någon man i denna ställning skulle visa sig icke trofast, skulle Gud ta bort honom från hans plats. Jag vittnar i Israels Guds namn att han inte kommer att tillåta kyrkans ledare, vilken han utvalt att stå i ledningen, att överträda hans lagar och avfalla. l det ögonblick han skulle slå in på en kurs som ledde till något sådant, skulle Gud ta bort honom. Varför? Emedan det skulle vara att låta källan, så att säga, bli fördärvad om han lät en ogudaktig man inneha denna ställning, vilket är något han aldrig skulle tillåta.
l det ögonblick en man säger att han inte vill underkasta sig kyrkans lagligt konstituerade auktoritet, det må vara hemlärarna, biskopsrådet, högrådet, hans kvorum eller första presidentskapet, och i sitt hjärta bekräftar det och handlar därefter, i det ögonblicket avskär han sig från prästadömets privilegier och välsignelser och från kyrkan. Han avskär sig från Guds folk, ty han förbigår den auktoritet som Herren instiftat i in kyrka. Detta är de män som i allmänhet får infall, som får inspiration (nedanifrån) och som ofta så gärna önskar leda kyrkan och sätta sig till doms över prästadömet. Det enda säkra vi kan göra som enskilda är att leva så ödmjukt, så rättfärdigt och så trofast inför Gud att vi kan ha del av hans Ande i den utsträckningen att vi kan döma rättfärdigt och skilja mellan sanning och villfarelse, mellan rätt och fel. Då kommer vi att veta att vi, när ett beslut går oss emot, i nittionio fall av hundra har fel och att beslutet är riktigt. Fastän vi kanske för ögonblicket inte är fullt i stånd att förstå och känna att beslutet är rätt, kan vi ändå tvinga oss att säga att ”eftersom det är 16 chanser mot en att jag har fel, underkastar jag mig älskvärt och ödmjukt”. Saken är nämligen den: Herren har upprättat sin kyrka, organiserat sitt prästadöme och förlänat auktoritet tillvissa personer, råd och kvorum, och det är Guds folks plikt att så leva att de vet att dessa är godtagbara inför honom. Om vi börjar skära bort en här och en där och bortse från deras auktoritet, kan vi lika gärna sätta Gud åt sidan med en gång och säga att han inte har någon rätt att befallt. – Journal of Discourses 24 : 18 7—194.

Jag säger tillmina bröder att boken Läran och förbunden innehåller några av de mest underbara principer som någonsin uppenbarats för världen, principer som uppenbarats i större fullständighet än de någonsin tidigare uppenbarats för världen Detta är den uppfyllelse av löftet till de forna profeterna att Herren i de sista dagarna skulle uppenbara ting för världen som varit fördolda från dess grundläggning, och Herren har uppenbarat dem genom profeten Joseph Smith CR, okt 1913. s 9.

Det som framför allt kännetecknar inspirationen och gudomligheten i helig skrift är den ande varmed den skrivits och den andliga rikedom den bibringar dem som trofast och samvetsgrant läser den. Vår inställning till de heliga skrifterna bör därför vara i överensstämmelse med de ändamål för vilka de skrivits. Avsikten med dem är att utvidga människans andliga gåvor samt att uppenbara och förstärka bandet mellan människan och hennes Gud. Bibeln måste liksom alla andra heliga skrifter, för att uppskattas studeras av dem som är andligt sinnade och som allvarligt söker andliga sanningar. -- Juvenile Instructor, apr 1912, s 204.

Jag tror inte att det någonsin funnits ett folk som letts genom uppenbarelser eller som erkänts av Herren som hans folk, vilket inte hatats och förföljts av de ogudaktiga och fördärvade. Kanhända har inget folk någonsin varit mer förföljt än detta folk skulle vara om det stod i våra fienders makt idag att förfölja oss såsom det stod i Neros och romarnas makt att förfölja de heliga på sin tid. Det har aldrig funnits en tid när de ogudaktiga varit mer fast beslutna i sina hjärtan att kämpa emot och sopa bort riket från jorden än nu, och deras misslyckande kommer endast att bero på omöjligheten i den uppgift de åtagit sig. Detta är ett vittnesbörd för alla att Guds prästadöme är här, att många av de heliga ärar sina kallelser och hedrar prästadömet och Herren, såväl i sina liv som med sina medel, vilka tillhör honom. – Deseret Weekly News, 1875, s 708.