En trosförklaring rörande regeringar och lagar i allmänhet, antagen efter enhällig röstning vid kyrkans generalförsamling i Kirtland i Ohio den 17 augusti 1835. Många av kyrkans medlemmar hade samlats för att begrunda det föreslagna innehållet i den första upplagan av Läran och förbunden. Vid den tiden gavs följande inledning till trosförklaringen: ”För att inte vår tro i fråga om jordiska regeringar och lagar i allmänhet ska misstolkas eller missförstås har vi ansett det vara lämpligt att i slutet av denna bok framföra vår åsikt rörande dessa.”
1–4: Regeringar bör bevara samvets- och religionsfrihet; 5–8: Alla människor bör upprätthålla sina regeringar och visa respekt och aktning för lagen; 9–10: Trossamfund bör inte utöva någon civil myndighet; 11–12: Människor är rättfärdigade i att försvara sig och sin egendom.
1 Vi tror att regeringar instiftades av Gud till nytta för människan och att han håller människorna ansvariga för sina handlingar i förhållande till dem, både när det gäller att stifta lagar och tillämpa dem för samhällets bästa och säkerhet.
2 Vi tror att ingen regering kan bestå i fred om inte sådana lagar utformas och obrottsligen hålls som tillförsäkrar varje människa friheten att följa sitt samvete, rätten och kontrollen över egendom samt ger skydd för livet.
3 Vi tror att alla regeringar måste ha statliga ämbetsmän och överhetspersoner för att upprätthålla lagarna, och att man bör söka efter personer som tillämpat lagen med opartiskhet och rättvisa och upprätthålla den genom folkets röst, om det är en republik, eller enligt den regerandes vilja.
4 Vi tror att religion är instiftad av Gud och att människor är ansvariga inför honom, och endast honom, för hur de utövar den, såvida inte deras religiösa uppfattningar manar dem att göra intrång på andras rättigheter och friheter, men vi tror inte att mänsklig lag har rätt att ingripa och fastställa regler för gudsdyrkan för att binda människors samveten, inte heller att diktera formerna för offentlig eller enskild andakt. Vi tror att statliga överhetspersoner ska hindra brott men aldrig kontrollera samvetet, ska straffa brott men aldrig undertrycka själens frihet.
5 Vi tror att alla människor är skyldiga att stödja och upprätthålla respektive regeringar där de bor, så länge dessa regeringars lagar skyddar dem i deras medfödda och omistliga rättigheter och att uppvigling och uppror är något som inte anstår alla de medborgare som på detta sätt beskyddas, och därför bör straffas, samt att alla regeringar har rätt att stifta sådana lagar som enligt deras eget omdöme bäst kan säkerställa det allmännas intresse, men samtidigt hålla samvetsfriheten helig.
6 Vi tror att varje människa bör respekteras i sin samhällsställning och styresmän och överhetspersoner som sådana, eftersom de är satta att skydda de oskyldiga och straffa de skyldiga, och att det är alla människors skyldighet att visa respekt och aktning för lagarna, eftersom frid och endräkt utan dem skulle ersättas av anarki och skräckvälde. Mänskliga lagar har instiftats i den uttryckliga avsikten att reglera våra mellanhavanden som enskilda och nationer, människor emellan, och gudomliga lagar, givna av himlen, föreskriver regler för andliga angelägenheter, för tro och tillbedjan, och för bägge ska människan stå till svars inför sin Skapare.
7 Vi tror att styresmän, stater och regeringar har rätt att och är skyldiga att anta lagar till skydd för alla medborgare så att de fritt kan utöva sin religiösa tro, men vi tror inte att de har rätt att beröva medborgarna denna förmån eller förmena dem deras uppfattningar, så länge som respekt och vördnad visas för lagarna och sådana religiösa uppfattningar inte rättfärdigar uppvigling eller sammansvärjningar.
8 Vi tror att förövandet av brott bör straffas enligt förseelsens natur, att mord, förräderi, rån, stöld och brott mot den allmänna ordningen i alla avseenden bör straffas enligt brottens karaktär och deras tendens att åstadkomma ont bland människor, efter den regerings lagar där förseelsen begås, och att alla människor för den allmänna ordningens och lugnets skull bör träda fram och bruka sin förmåga att få överträdarna av goda lagar bestraffade.
9 Vi tror inte att det är rätt att blanda religiöst inflytande med civilt styre, varigenom ett religiöst samfund gynnas och ett annat förmenas sina andliga förmåner och dess medlemmar förnekas sina individuella rättigheter som medborgare.
10 Vi tror att alla religiösa samfund har rätt att i enlighet med samfundets regler och föreskrifter vidta åtgärder mot sina medlemmar för störande uppträdande, förutsatt att sådana åtgärder angår deras ställning och goda anseende, men vi tror inte att något religiöst samfund har myndighet att ställa människor inför rätta rörande rätten till egendom och liv, att ta ifrån dem den här världens gods eller utsätta deras liv eller lem för fara, eller tillfoga dem någon fysisk bestraffning. De kan endast utesluta dem från sitt samfund och beröva dem medlemskapet i detsamma.
11 Vi tror att människor bör åberopa de civila lagarna för att få gottgörelse för alla oförrätter och olägenheter och då personer utsatts för misshandel eller då deras rätt till egendom och deras anseende kränkts, där sådana lagar finns för deras skydd, men vi tror att alla människor i nödlägen är rättfärdigade i att försvara sig, sina vänner och sin egendom samt regeringen mot alla människors olagliga angrepp och övergrepp, ifall det inte omedelbart går att åberopa lagen och bli erbjuden hjälp.
12 Vi tror att det är rätt att predika evangeliet för jordens nationer och uppmana de rättfärdiga att frälsa sig från världens fördärv, men vi tror inte det är rätt att vända sig till livegna, inte heller att predika evangeliet för dem eller döpa dem mot deras herrars vilja och önskan, inte heller att befatta sig med eller påverka dem det minsta för att göra dem missnöjda med sina omständigheter i det här livet, och därigenom riskera människoliv. Sådant ingripande tror vi är olagligt och orätt och farligt för freden under varje regering som tillåter människor att hållas i träldom.