Uppenbarelse given genom profeten Joseph Smith i Hiram i Ohio den 3 november 1831. Som inledning för denna uppenbarelse återger Joseph Smiths historia: ”Vid den här tiden fanns det mycket som äldsterna önskade få veta rörande predikandet av evangeliet till jordens invånare och angående insamlingen, och för att kunna vandra i det sanna ljuset och undervisas från höjden, frågade jag Herren den 3 november 1831 och erhöll följande viktiga uppenbarelse.” Detta kapitel utgjorde först ett tillägg till boken Läran och förbunden och fick senare ett kapitelnummer.
1–6: De heliga befalls att bereda sig för Kristi andra ankomst; 7–16: Alla människor befalls att fly från Babylon, komma till Sion och bereda sig för Herrens stora dag; 17–35: Han kommer att stå på Sions berg, kontinenterna kommer att bli ett enda landområde och Israels förlorade stammar kommer att återvända; 36–40: Evangeliet återställdes genom Joseph Smith för att predikas i hela världen; 41–51: Herren ska komma ner med hämnd över de orättfärdiga; 52–56: Det kommer att bli hans återlöstas år; 57–74: Evangeliet ska sändas ut för att frälsa de heliga och för de ogudaktigas undergång.
1 Hör, o ni min kyrkas folk, säger Herren er Gud, och lyssna till Herrens ord om er,
2 den Herre som plötsligt ska komma till sitt tempel, den Herre som ska komma ner över världen med förbannelse för att hålla dom, ja, över alla nationer som glömmer Gud och över alla de gudlösa bland er.
3 För han ska blotta sin heliga arm inför alla nationernas ögon, och alla jordens ändar ska se sin Guds frälsning.
4 Bered er därför, o mitt folk, bered er, heliggör er, samla er, o ni min kyrkas folk, i Sions land, alla ni som inte fått befallning att stanna kvar.
5 Dra ut från Babylon. Var rena, ni som bär Herrens kärl.
6 Kalla samman era högtidliga församlingar och tala ofta med varandra. Och låt alla åkalla Herrens namn.
7 Ja, sannerligen säger jag er på nytt: Tiden är inne då Herrens röst ljuder för er: Dra ut från Babylon, samla ihop er från nationerna, från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra.
8 Sänd ut min kyrkas äldster till nationerna som är i fjärran, till öarna i havet. Sänd ut dem till främmande länder, kalla på alla nationer, först på icke-judarna och sedan på judarna.
9 Och se och ge akt, detta ska vara deras rop och Herrens röst till alla människor: ”Dra ut till Sions land så att mitt folks gränser kan utvidgas och så att hennes stavar kan stärkas och så att Sion kan nå ut till områdena runt omkring.”
10 Ja, låt ropet gå ut bland alla människor: ”Vakna och stå upp och gå ut och möt brudgummen. Se och ge akt, brudgummen kommer, gå ut och möt honom. Bered er för Herrens stora dag.
11 Vaka därför, för ni vet varken dagen eller timmen.
12 Låt därför dem som befinner sig bland icke-judarna fly till Sion.
13 Och låt dem som är av Juda fly till Jerusalem, till bergen där Herrens hus står.
14 Dra ut från nationerna, ja, från Babylon, från ogudaktighetens mitt, som är ett andligt Babylon.
15 Men sannerligen så säger Herren: Låt inte er flykt ske med hast utan se till att allt bereds för er. Och den som drar åstad, låt honom inte se sig om, så att plötslig undergång drabbar honom.”
16 Lyssna och hör, o ni jordens invånare. Lyssna samfällt alla ni min kyrkas äldster och hör Herrens röst, för han kallar alla människor och han befaller alla människor överallt att omvända sig.
17 För se, Herren Gud har sänt ut ängeln som ropar mitt i himlen och säger: ”Bered Herrens väg och gör hans stigar raka, för timmen för hans ankomst är nära”,
18 då Lammet ska stå på Sions berg och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som har hans Faders namn skrivet på sina pannor.
19 Bered er därför för brudgummens ankomst. Gå ut, gå ut och möt honom,
20 för se, han ska stå på Olivberget och på den mäktiga oceanen, ja, det stora djupet, och på öarna i havet och på Sions land.
21 Och han ska låta höra sin röst från Sion, och han ska tala från Jerusalem, och hans röst ska höras bland alla människor.
22 Och det ska vara en röst som ljudet av många vatten, och som ljudet av en stark åska, vilken ska bryta ner bergen, och dalarna ska inte gå att finna.
23 Han ska befalla det stora djupet, och det ska drivas tillbaka till länderna i norr och öarna ska bli ett enda land.
24 Och Jerusalems land och Sions land ska återvända till sin egen plats, och jorden ska bli såsom den var i de dagar innan den delades.
25 Och Herren, ja, Frälsaren, ska stå mitt ibland sitt folk och ska regera över allt kött.
26 Och de som är i länderna i norr ska bli ihågkomna inför Herren, och deras profeter ska höra hans röst och inte längre hejda sig, och de ska slå på klipporna och isen ska flyta undan för deras närvaro.
27 Och en väg ska byggas mitt i det stora djupet.
28 Deras fiender ska bli deras byte,
29 och i de ofruktbara öknarna ska det bildas dammar av levande vatten, och den förtorkade marken ska inte längre vara ett törstigt land.
30 Och de ska frambära sina rika skatter åt Efraims barn, mina tjänare.
31 Och de eviga höjdernas gränser ska bäva vid deras närvaro.
32 Och där ska de falla ner och krönas med härlighet, ja, i Sion, genom Herrens tjänares händer, ja, Efraims barn.
33 Och de ska fyllas med den eviga glädjens sånger.
34 Se, detta är den evige Gudens välsignelse över Israels stammar, och den rikare välsignelsen över Efraims huvud och hans följeslagares.
35 Och även de som är av Juda stam ska efter sitt lidande bli heliggjorda i helighet inför Herren, för att bo i hans närhet dag och natt, i evigheters evighet.
36 Och nu, sannerligen säger Herren: För att detta ska kunna komma till er kännedom, o, jordens invånare, har jag sänt ut min ängel som flyger igenom himlens mitt, han som har det eviga evangeliet, som har visat sig för några och har överlämnat det åt människorna och som ska visa sig för många som bor på jorden.
37 Och detta evangelium ska predikas för alla nationer, släkten, tungomål och folk,
38 och Guds tjänare ska gå ut och med hög röst säga: ”Frukta Gud och ge honom ära, för stunden för hans dom har kommit,
39 och tillbe honom som har skapat himmel och jord och havet och vattenkällorna.”
40 Åkalla Herrens namn dag och natt och säg: ”O, att du ville låta himlarna rämna, att du själv kom ner, att bergen kunde smälta för din närvaro.”
41 Och den ska besvaras på deras huvuden, för Herrens närhet ska vara som den smältande eld som bränner, och som den eld som får vattnen att sjuda.
42 O Herre, du ska komma ner och kungöra ditt namn för dina motståndare, och alla nationer ska bäva för din närvaro.
43 När du gör fruktansvärda ting, ting som de inte väntar sig,
44 ja, när du kommer ner och bergen smälter för din närvaro ska du möta honom som gläder sig och utövar rättfärdighet, honom som kommer ihåg dig på dina vägar.
45 För sedan världens begynnelse har människor varken hört eller med örat uppfattat, inte heller har något öga sett, o Gud, utom du, hur stora ting du har berett åt den som väntar på dig.
46 Och det ska sägas: ”Vem är detta som kommer ner från Gud i himlen i färgade kläder, ja, från de trakter vilka ingen känner, klädd i sin härliga skrud och kommer farande i sin styrkas storhet?”
47 Och han ska säga: ”Jag är den som talade i rättfärdighet, mäktig att frälsa.”
48 Och Herren ska vara klädd i rött, och hans kläder vara lika hans som trampar vinpressen.
49 Och så stor ska hans närvaros härlighet vara, att solen ska gömma sitt ansikte i skam, och månen ska hålla tillbaka sitt ljus, och stjärnorna ska slungas från sina platser,
50 och hans röst ska höras: ”Jag har ensam trampat vinpressen och frambringat dom över alla människor, och ingen var med mig.
51 Och jag har trampat dem i min vrede, och jag trampade sönder dem i min ilska, och deras blod har jag stänkt på mina kläder och fläckat ner hela min dräkt, för detta var hämndens dag i mitt hjärta.
52 Och nu har mina återlöstas år kommit” och de ska tala om sin Herres kärleksfulla välvilja och om allt som han har skänkt dem enligt sin godhet och enligt sin kärleksfulla välvilja, i evigheters evighet.
53 I alla deras lidanden led han med dem och hans närvaros ängel frälste dem, och i sin kärlek och i sin medömkan återlöste han dem och lyfte dem och bar dem i alla forna dagar,
54 ja, och även Enok och dem som var med honom, profeterna som var före honom, och även Noa och dem som var före honom, och även Mose och dem som var före honom,
55 och från Mose till Elia, och från Elia till Johannes, vilka var med Kristus i hans uppståndelse, samt de heliga apostlarna, jämte Abraham, Isak och Jakob, ska vara i Lammets närhet.
56 Och de heligas gravar ska öppnas, och de ska komma fram och stå på Lammets högra sida, när han står på Sions berg och på den heliga staden, Nya Jerusalem, och de ska sjunga Lammets sång, dag och natt i evigheters evighet.
57 Och i den avsikten, för att människorna skulle kunna få del av de härligheter som skulle uppenbaras, sände Herren ut sitt evangeliums fullhet, sitt eviga förbund, och framlade det med tydlighet och klarhet,
58 för att bereda de svaga för det som ska ske på jorden och för Herrens verk den dag då de svaga ska bringa den vise på skam och den minste bli en stark nation och två driva sina tiotusenden på flykt.
59 Och med det som för världen är svagt ska Herren tröska nationerna med sin Andes kraft.
60 Och därför gavs dessa bud. Det befalldes den dag de gavs att de skulle döljas för världen, men nu ska de utsändas till allt kött.
61 Och detta är enligt Herrens sinne och vilja, han som råder över allt kött.
62 Och den som omvänder sig och heliggör sig inför Herren ska få evigt liv.
63 Och över dem som inte hörsammar Herrens röst ska det uppfyllas som skrevs av profeten Mose, att de skulle avskäras från folket.
64 Och även det som skrevs av profeten Malaki: ”För se, dagen kommer som ska brinna som en ugn, och alla de högmodiga, ja, alla som handlar ogudaktigt, ska bli som stubb, och dagen som kommer ska bränna upp dem, säger Härskarornas Herre, så att varken rot eller gren ska lämnas kvar av dem.”
65 Därför ska detta vara Herrens svar till dem:
66 ”Den dag då jag kom till mina egna tog ingen av er emot mig, och ni drevs ut.
67 När jag ropade på nytt var det ingen av er som svarade, dock var min arm inte alls förkortad så att jag inte kunde återlösa, inte heller min makt att befria.
68 Se, med min tillrättavisning uttorkar jag havet. Jag gör floderna till vildmark. Deras fisk stinker och dör av törst.
69 Jag klär himlarna i svart och gör av säckväv deras klädnad.
70 Och detta ska ni få av min hand – ni ska lägga er ner i sorg.
71 Se och ge akt, det finns ingen som kan befria er, för ni lydde inte min röst när jag kallade på er från himlarna. Ni trodde inte mina tjänare, och när de sändes till er tog ni inte emot dem.
72 Därför förseglade de vittnesbördet och band ihop lagen, och ni överlämnades åt mörker.
73 Dessa ska gå bort till det yttersta mörkret, där det finns gråt och klagan och tandagnisslan.
74 Se, Herren er Gud, har talat det. Amen.”