President Ezra Taft Benson
Ezra Taft Benson blev kyrkans president efter Spencer W Kimballs död. Tidigt under sin ämbetstid betonade han den stora vikten av att läsa och studera Mormons bok. Han vittnade om att "Mormons bok för människor till Kristus", och bekräftade Joseph Smiths uttalande om att denna bok utgör "slutstenen i vår religion, och att en människa kan komma närmare Gud genom att hålla sig till dess föreskrifter än genom någon annan bok".
På generalkonferensen i april 1986 förkunnade president Benson: "Herren inspirerade sin tjänare Lorenzo Snow att åter betona principen om tionde för att återlösa kyrkan från finansiell fångenskap ... Nu, i vår tid, har Herren uppenbarat behovet av att åter framhålla Mormons bok ... Jag lovar er att ifrån detta ögonblick och allt framgent, om vi dagligen hämtar näring från dess sidor och åtlyder dess föreskrifter, så kommer Gud att utgjuta på vart och ett av Sions barn och kyrkan en välsignelse som hittills inte har skådats." Miljontals människor över hela världen accepterade utmaningen och erhöll den utlovade välsignelsen.
Ett annat stort tema var vikten av att undvika högmod. Under generalkonferensen i april 1989 uppmanade han kyrkans medlemmar att "rena det inre kärlet genom att besegra högmodet", som, varnade han för, var orsaken till den nephitiska nationens undergång. Han gav rådet att "botemedlet mot högmod heter ödmjukhet ? saktmod, undergivenhet".
Medan Ezra Taft Benson verkade som medlem i de tolvs kvorum hade han ett ovanligt tillfälle att vara ett exempel på hur man lever efter evangeliet. År 1952, med uppmuntran från president David O McKay, accepterade han en utnämning som jordbruksminister under Dwight D Eisenhower, president för Förenta Staterna. Detta var enda gången i kyrkans historia som en medlem av de tolvs kvorum verkade som minister åt Förenta Staternas president. Under sina åtta års verksamhet vann han allmän respekt i sitt hemland och utomlands för sin integritet och för sitt kunnande när det gällde att leda och genomföra regeringens jordbrukspolitik i Förenta Staterna. Han kom i kontakt med nationella ledare och öppnade dörren för kyrkans representanter över hela världen.
Under president Bensons ledarskap gjorde kyrkan stora framsteg över hela världen. Den 28 augusti 1987 invigde han templet utanför Frankfurt, i Förbundsrepubliken Tyskland, ett meningsfullt privilegium för honom eftersom han var stationerad i Frankfurt medan han verkade som president för den europeiska missionen från 1964 till 1965.
Templet i Freiberg, i Tyska demokratiska republiken, invigdes den 29 juni 1985. Denna invigning utgjorde kulmen på en rad underverk som hade gjort det möjligt att bygga det. Under sitt första besök i Tyska demokratiska republiken år 1968 lovade äldste Thomas S Monson, i de tolvs kvorum, de heliga: "Om ni förblir sanna och trofasta till Guds befallningar, kommer varje välsignelse som vilken annan medlem som helst i kyrkan kan få ta del av, att bli er." Under 1975, medan äldste Monson var på uppdrag i samma land, kände han sig manad av Anden att inviga landet åt Herren med dessa ord: "Fader, låt detta vara inledningen till en ny dag för kyrkans medlemmar i detta land." Han bad om att de heligas innerliga önskan "att få templets välsignelser" skulle uppfyllas. Hans inspirerade löfte och profetiska invigningsbön förverkligades.
Den sista dagen i mars 1989 fick sista dagars heliga-missionärer tillstånd att komma in i Tyska demokratiska republiken. Den 9 november 1989 besvarades många heligas tro och böner när muren mellan östra och västra Europa började falla, vilket ledde till ett ökat antal dop och kyrkobyggen. En nyomvänd fick för första gången höra talas om kyrkan när han besökte ett öppet hus i det nästan färdiga kapellet i Dresden, Tyskland, den 1 maj 1990. Mindre än en vecka senare blev han döpt efter att ha tagit emot missionärslektionerna, läst Mormons bok två gånger från pärm till pärm, och skaffat sig ett starkt vittnesbörd om evangeliets sanningar.
Den 24 juni 1991, vid en bankett efter en konsert med tabernakelkören i Moskva, tillkännagav vicepresidenten för den ryska sovjetrepubliken att kyrkan var officiellt erkänd i hans land. Detta gjorde det möjligt för kyrkan att upprätta församlingar överallt i denna stora republik. Under 1990-talet blev ett antal tidigare sojvetrepubliker och länder i mellan- och östeuropa invigda för evangeliets predikande, bland annat Albanien, Armenien, Vitryssland, Bulgarien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Rumänien, Ryssland och Ukraina. Lokaler för kyrkan hyrs och byggs i vart och ett av dessa länder, och många människor får ett vittnesbörd om evangeliets sanningar. Vid invigningen av det första möteshuset för sista dagars heliga i Polen sedan före andra världskriget, bad äldste Russell M Nelson i de tolvs kvorum om att möteshuset skulle fungera som "en tillflyktsort för bekymrade själar och en hoppets fristad för dem som hungrar och törstar efter rättfärdighet". Denna välsignelse uppfylls i många länder i de heligas liv som har funnit evangeliets frid och glädje.
Som en följd av en fantastisk tillväxt i kyrkans medlemskap och president Bensons betoning på missionsarbetet, fanns det i slutet av hans ämbetstid nästan 48.000 missionärer som verkade i kyrkans 295 missioner.
Under hans ämbetstid började också kyrkans välfärdsprogram att erbjuda ökad humanitär hjälp till medlemmar av andra trosåskådningar över hela världen. Denna hjälp ges för att lindra lidandet och för att främja långsiktigt oberoende. Stora mängder mat, kläder, medicin, filtar, kontanter och andra varor distribueras till de behövande, och i långsiktiga projekt erbjuds hälsovård, undervisning i läskunnighet och andra tjänster. Denna hjälpverksamhet når idag ut till tusentals människor i många delar av världen.
Drabbad av ålderskrämpor och förlusten av sin kära hustru Flora, avled president Benson vid 94 års ålder den 30 maj 1994, efter att trofast ha fullgjort sin uppgift som Herrens profet. Han efterträddes av Howard W Hunter, som då verkade som president för de tolvs kvorum.
President Howard W Hunter
På sin första presskonferens den 6 juni 1994 tog president Howard W Hunter upp några viktiga teman för sitt ledarskap. Han sade: "Jag vill uppmana alla kyrkans medlemmar att i sitt liv ägna än mer uppmärksamhet åt Herren Jesu Kristi liv och föredöme, särskilt den kärlek, det hopp och den medkänsla som han visade.
Jag ber att vi må behandla varandra med större vänlighet, större artighet, mer ödmjukhet och tålamod och förlåtelse."
Han uppmanade också kyrkans medlemmar att "sätta Herrens tempel som den viktiga symbolen för sitt medlemskap och den gudomliga platsen för sina heligaste förbund. Det är mitt hjärtas djupaste önskan att varje medlem i kyrkan skall bli värdig att besöka templet." Många tusen av kyrkans medlemmar tog dessa budskap till sitt hjärta och välsignades med en högre grad av andlighet.
President Hunter var en skarpsinnig man, vilket var av stort värde för kyrkan. På slutet av 1970-talet fick han ett uppdrag som krävde all hans skicklighet. Han hade en viktig uppgift vid förhandlingar om markområden och när det gällde att överinse byggandet av kyrkans största byggnad i det heliga landet ? Brigham Young University's Jerusalem Center for Near Eastern Studies ("Brigham Young-universitetets centrum för Främre Orienten-studier"). Centret är beläget på Scopusberget, som gränsar till Olivberget. De studerande bor där och centret bedriver studier för dem som fördjupar sig i detta utvalda land, dess folk (både judar och araber) och de platser där Jesus och hans forntida profeter vandrade. Centret har varit till välsignelse för dem som studerat där och dess skönhet har inspirerat många av dess besökare.
President Hunter hade också en viktig uppgift vid utvecklandet av det polynesiska kulturcentret, beläget i anslutning till Brigham Young University?Hawaii i Laie på Hawaii. Han var kommittéordförande för denna 42 tunnland stora turistattraktion, som ägs och drivs av kyrkan. Dess målsättning är att bevara den polynesiska kulturen och att ge anställning åt studerande. Det byggdes 1963 och är en stor attraktion som nu årligen besöks av nästan en miljon människor. De kommer för att njuta av musik, dans, konst och hantverk från de polynesiska öarna.
Före sin tid som kyrkans president verkade äldste Hunter i åtta år som president för Genealogical Society i Utah, föregångaren till dagens Släktforskningsavdelning. Under denna period anordnade föreningen den första världskonferensen om släktforskningsuppteckningar år 1969, vilket, som han sade, "har gett kyrkan ett mycket gott anseende och har öppnat dörrar för vårt arbete över hela världen". Han utvecklade stor kärlek till alla människor, levande och döda, och lärde ofta att vi alla är en del av en enda stor familj. Han var känd för sin kristuslika kärlek.
Under sitt liv drabbades president Hunter av många motgångar. Med tro och styrka handskades han med allvarliga och smärtsamma hälsoproblem, sin första hustrus långvariga och tärande sjukdom och död och andra svårigheter. Trots dessa prövningar tjänade han Herren på ett aktivt sätt, reste mycket och arbetade hårt med att utföra kyrkans angelägenheter. Hans exempel harmonierade med hans budskap: "Om ni har problem hemma med barn som går vilse, om ni lider av ekonomiska motgångar och känslomässig spänning som hotar ert hem och er lycka, om ni står inför förlusten av liv och hälsa, må frid vara med er själ. Vi kommer inte att frestas över vår förmåga att stå emot. Våra omvägar och besvikelser är den raka och smala stigen till honom".
President Hunter presiderade i Mexico City den 11 december 1994 när kyrkans tvåtusende stav upprättades, en viktig milstolpe i kyrkans historia. Till de församlade sade han: "Herren har genom sina tjänare fått detta under att ske. Verket kommer att fortsätta gå framåt med styrka och livskraft. De löften som gavs till fader Lehi och hans barn om deras ättlingar har uppfyllts och fortsätter att uppfyllas i Mexico." Under president Hunters tid som generalauktoritet tillväxte kyrkan i Latinamerika på ett dramatiskt sätt. När han blev president för kyrkan fanns det över 1,5 miljoner sista dagars heliga bara i länderna Mexico, Brasilien och Chile, vilket var fler medlemmar av kyrkan än vad som fanns i Utah vid denna tidpunkt.
Även om president Hunter verkade som president för kyrkan i bara nio månader hade han ett kraftfullt inflytande på de heliga, som minns honom för hans omtänksamhet, långmodighet och goda exempel på kristuslikt leverne.
President Gordon B Hinckley
När Gordon B Hinckley blev kyrkans president efter president Hunters död blev han tillfrågad om vilket han skulle prioritera under sin tid som president. Han svarade: "Gå framåt. Ja, vårt motto skall vara att fortsätta det stora verk som befrämjats av våra föregångare, som har verkat så beundransvärt, trofast och väl. Framhålla familjen, ja. Främja utbildning, ja. Främja en anda av tolerans och tålamod bland människor överallt, ja. Och att förkunna Jesu Kristi evangelium."
President Hinckleys omfattande erfarenhet av ledarskap inom kyrkan förberedde honom väl för att bli president. Han blev medlem av de tolv apostlarnas kvorum år 1961. Med början 1981 verkade han som rådgivare i första presidentskapet till tre av kyrkans presidenter ? Spencer W Kimball, Ezra Taft Benson och Howard W Hunter. Under en del av dessa år hade han ett osedvanligt tungt ansvar när dessa presidenter i kyrkan led av ålderdomens krämpor.
När den unge Gordon B Hinckley var på mission i England fick han ett råd som har varit till nytta under hans år med krävande ansvarsuppgifter. Något nedslagen skrev han ett brev till sin far med orden: "Jag slösar bort min tid och dina pengar. Jag kan inte se någon anledning till att stanna här." I sinom tid kom ett kort brev från hans far där det stod: "Käre Gordon. Jag har fått ditt brev ... Jag har bara ett förslag. Glöm dig själv och börja arbeta. Jag älskar dig. Din far."
President Hinckley sade om detta ögonblick: "Jag begrundade hans svar, och nästa morgon läste vi vid våra skriftstudier detta uttalande av Herren: 'Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det' (Mark 8:35). Det vidrörde mig. Detta uttalande, detta löfte, i samband med min fars brev, fick mig att gå upp till andra våningen ... knäfalla och ingå ett förbund med Herren att jag skulle försöka glömma mig själv och börja arbeta. Jag betraktar den dagen som den dag då jag fattade mitt livs beslut. Jag kan se att allt gott som hänt mig sedan dess hänger samman med det beslut jag fattade den gången."
President Hinckley är känd som en person med okuvlig optimism, alltid fylld med tro på Gud och på framtiden. "'Det kommer att ordna sig' kan mycket väl vara president Hinckleys mest upprepade försäkran till familj, vänner och bekanta. 'Försök igen', säger han. 'Tro. Var glad. Bli inte missmodig. Allt ordnar sig.'"
När han tillfrågades av en reporter om vilken som var den största utmaning som kyrkan stod inför svarade han: "Den allvarligaste utmaningen vi står inför, och samtidigt den mest underbara, är den utmaning som följer på vår tillväxt." Han förklarade att ökad tillväxt innebär att det behövs fler byggnader, bland annat fler tempel: "Detta är den främsta epoken i kyrkans historia för tempelbyggande. Aldrig förr har tempelbyggandet gått framåt med sådan fart som nu. Vi har 47 tempel i verksamhet. Vi har 13 andra tempel som håller på att byggas eller befinner sig på ritbordet. Vi ska fortsätta med att bygga tempel." Ökad tillväxt i kyrkan har också gjort det nödvändigt att översätta Mormons bok till många språk.
President Hinckley har haft personlig erfarenhet av kyrkans dramatiska tillväxt. Under en konferens i Osaka, Japan, år 1967 såg han ut över församlingen, som innehöll många ungdomar, och sade: "I er ser jag kyrkans framtid i Japan. Och jag ser en storslagen framtid. Vi har knappt skrapat på ytan. Men jag känner mig manad att säga vad jag har känt under lång tid, att den dag inte är långt borta när det kommer att upprättas Sions stavar i detta stora land." Inom en generation fanns det 100.000 sista dagars heliga i Japan, många stavar, missioner, distrikt och ett tempel.
President Hinckley är också mycket intresserad av kyrkans tillväxt på Filippinerna, där den första staven organiserades i Manila år 1973. Två decennier senare, vid den tidpunkt då han blev president för kyrkan, kunde över 300.000 filippinska medlemmar ta del av evangeliets välsignelser, vilka omfattade ett tempel i deras land. President Hinckley har också visat stor omtanke om kyrkans tillväxt i andra delar av Asien, bland annat Korea, Kina och sydöstra Asien.
Ett bevis på andligheten hos många medlemmar i Asien erfor en generalauktoritet som hade fått i uppgift att kalla en ny stavspresident till en stav på Filippinerna. Efter att ha intervjuat ett antal prästadömsbröder kände han sig manad att kalla en man i tjugofemårsåldern som stavspresident. Han bad den unge brodern att gå in i ett angränsande rum och ägna en stund åt att välja rådgivare. Brodern kom tillbaks inom 30 sekunder. Generalauktoriteten trodde att det hade skett ett missförstånd, men den nye stavspresidenten sade: "Nej. Jag visste för en månad sedan genom Herrens ande att jag skulle bli stavspresident. Jag har redan valt mina rådgivare."
Det är passande att president Hinckley, som har gjort så mycket för att upprätta kyrkan över hela världen, kunde tillkännage följande under sin ämbetstid: "Våra statistiker har berättat för mig, att om trenden fortsätter, kommer det någon gång i februari 1996, om bara några månader, att finnas fler medlemmar av kyrkan utanför USA än i USA. Det blir en underbar och betydelsefull händelse när denna gräns passeras. Det representerar frukterna av en enorm insats att nå ut till andra."
En viktig kärnfråga under president Hinckleys ämbetstid är vikten av ett gott familjeliv, särskilt i en värld som ofta inte uppmuntrar familjevärderingar. Under hans ledning har första presidentskapet och de tolvs råd utfärdat ett särskilt tillkännagivande om familjen till hela världen. Bland annat lyder den:
"Familjen är instiftad av Gud. Äktenskap mellan man och kvinna är en nödvändig del av hans eviga plan. Barn har rätt att födas inom äktenskapets ram, och att fostras av en far och en mor som ärar sina äktenskapslöften med fullständig trohet. Största förutsättningarna för lycka i familjelivet finns då det byggs på Herren Jesu Kristi lärdomar ...
Vi varnar dem som bryter mot kyskhetsbudet, som förgriper sig på maka eller barn, eller som underlåter att fullgöra sina skyldigheter mot familjen, att de en dag kommer att stå ansvariga inför Gud. Vi varnar vidare för att familjens upplösning kommer att frambringa de stora olyckor över enskilda människor, samhällen och nationer som förutsagts av forntida och nutida profeter."
Under generalkonferensen i april 1995 tillkännagav president Hinckley att kyrkans regionrepresentanter, som hade utfört ett så gott tjänande, den 15 augusti 1995 skulle avlösas och att det nya ämbetet områdesauktoritet skulle instiftas. Områdesauktoriteter presiderar vid stavskonferenser, omorganiserar eller bildar stavar, erbjuder utbildning för stavs-, missions- och distriktspresidenter och genomför andra uppdrag från första presidentskapet och från sitt områdespresidentskap. Detta nya ämbete gör det möjligt för kyrkans ledare att leva och arbeta närmare de människor som de tjänar samt främjar ökad tillväxt över hela världen.
En generalauktoritet förklarade hur var och en av de heliga bäst kan vara till stöd för president Hinckley: "När han tillträder det heliga ämbete som han kallats till ? att vara profet, siare och uppenbarare, presiderande högpräst och president för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga ... är det bästa vi kan göra för att stödja honom i hans ämbete förvisso att 'framåt gå, framåt gå, framåt gå'!"
Alltefter som människor över hela världen accepterar Jesu Kristi återställda evangelium får de tillgång till de heliga förordningarnas välsignelser.
Äldste Russell M Nelson tillsammans med ryska sovjetrepublikens vicepresident Aleksandr Rutjkoj vid en bankett 24 juni 1991. Vicepresidenten tillkännagav knappt en månad tidigare att kyrkan har blivit officiellt erkänd i hela republiken.
Invigningen av Orson Hydes minneslund i Jerusalem.