Kristlig kärlek

Vad är kristlig kärlek?
• Hur skulle du definiera kristlig kärlek?
Frälsarens liv återspeglar hans rena kärlek till alla människor. Han
till och med gav sitt liv för oss. Kristlig kärlek är den rena kärlek
som vår Frälsare Jesus Kristus har. Han har befallt oss att älska
varandra så som han älskar oss. Skrifterna lär oss att kristlig kärlek
kommer av ett rent hjärta. (Se 1 Tim 1:5 .) Vi har ren kärlek då vi av
hjärtat visar äkta omtanke om och medkänsla med alla våra bröder
och systrar.
Kristlig kärlek är den förnämsta av alla dygder
Profeten Moroni talar om för oss: ”Håll därför fast vid kärleken,
som är det största av allt, ty allt måste upphöra. Men den kärlek
som är Kristi rena kärlek består för evigt.” ( Moro 7:46–47 ; se även
1 Kor 13 ; 2 Ne 26:30 ; Moro 7:44–45, 48 .)
Frälsaren gav oss genom sitt liv ett exempel att följa. Han var Guds
Son. Han hade fullkomlig kärlek och han visade oss hur vi ska visa
kärlek. Genom sitt exempel visade han oss att våra medmänniskors
andliga och fysiska behov är lika viktiga som våra egna. Innan han
gav sitt liv för oss sade han:
”Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har
älskat er.
Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner.”
( Joh 15:12–13 )
Moroni talade till Herren och sade:
”Jag [minns] att du har sagt att du har älskat världen så högt att du
har lagt ned ditt liv för världen …

Och nu vet jag att denna kärlek som du har haft till människobarnen
är detsamma som kristlig kärlek. Om därför en människa
inte har denna kärlek kan hon inte ärva den plats som du har
berett i din Faders boningar.” ( Ether 12:33–34 )
Det är kanske inte nödvändigt för oss att ge vårt liv som Frälsaren
gjorde. Men vi kan ha kristlig kärlek om vi gör honom till
det centrala i vårt liv och följer hans exempel och lärdomar. Liksom
Frälsaren kan vi också välsigna våra bröder och systrar här
på jorden.
• Varför är den kristliga kärleken den främsta av alla dygder?
I kristlig kärlek ingår att ge till de sjuka, betryckta och fattiga
Frälsaren gav oss många lärdomar i form av berättelser eller liknelser.
Liknelsen om den barmhärtige samariten lär oss att vi ska
ge till de behövande, oavsett om de är våra vänner eller inte.
(Se Luk 10:30–37 ; se även James E Talmage, Jesus Kristus, [1964]
s 420–422.) I liknelsen berättar Frälsaren att en man färdades till en
annan stad. På vägen överfölls han av rövare. De stal hans kläder
och pengar och slog honom och lämnade honom halvdöd. En präst
kom förbi, såg honom, men gick förbi. Sedan gick en tempeltjänare
fram till honom, såg på honom och gick vidare. Men så kom en
samarit förbi, vilka föraktades av judarna, och då han såg mannen
förbarmade han sig över honom. (Se bilden i det här kapitlet.) Den
barmhärtige samariten knäböjde vid hans sida, förband hans sår
och tog honom på sin åsna till ett värdshus. Han betalade värdshusvärden
för att sköta om mannen tills denne tillfrisknat.
Jesus lärde att vi bör ge mat till de hungriga, husrum till de som
inte har något och kläder till de fattiga. När vi besöker de sjuka
och de som är i fängelse är det som om vi gjorde det för honom
i stället. Han lovar oss att om vi gör detta ska vi få ärva hans rike.
(Se Matt 25:34–46 .)
Vi bör inte försöka avgöra huruvida någon verkligen förtjänar vår
hjälp eller inte. (Se Mosiah 4:16–24 .) När vi har tagit hand om vår

egen familjs behov bör vi hjälpa alla som behöver hjälp. Därigenom
liknar vi vår himmelske Fader, som låter det regna över både
rättfärdiga och orättfärdiga. (Se Matt 5:44–45 .)
President Thomas S Monson påminde oss om att det finns personer
som behöver mer än materiella ägodelar:
”Låt oss ställa oss frågan: ’Har jag gjort något gott på vår jord i dag?
Har jag hjälpt någon som är i nöd?’ [Se Sånger (1956), nr 158.] Vilken
formel för lycka! Vilket recept på förnöjsamhet, på inre frid —
att ha inspirerat någon annan att känna sig tacksam.
Tillfällena att ge av oss själva är i sanning obegränsade, men de går
oss också fort förbi. Det finns hjärtan att glädja. Det finns vänliga
ord att säga. Det finns gåvor att ge. Det finns gärningar att göra.
Det finns själar att rädda.” ( Nordstjärnan, jan 2002, s 69.)
• Hur skulle du beskriva de personer som gick förbi den skadade
mannen i liknelsen om den barmhärtige samariten? Hur skulle
du beskriva samariten? Hur kan vi tillämpa liknelsens budskap
i vårt liv?
Kristlig kärlek kommer från hjärtat
• Hur kan vi älska människor trots deras synder och brister?
Om vi ger till de behövande men inte känner medlidande med
dem, har vi inte kristlig kärlek. (Se 1 Joh 3:16–17 .) Aposteln Paulus
lärde att när vi har kärlek är vi fyllda med goda känslor mot alla
människor. Vi är tålmodiga och vänliga. Vi är inte skrytsamma eller
högmodiga, själviska eller ohövliga. När vi har kristlig kärlek kommer
vi inte ihåg eller gläds åt det onda andra har gjort. Inte heller
gör vi gott bara för att det är till vår fördel. I stället delar vi glädjen
med dem som lever efter sanningen. När vi har kristlig kärlek är vi
lojala, vi tror det bästa om andra och vi är vänliga mot dem. Skrifterna
lär att ”kärleken upphör aldrig”. (Se 1 Kor 13:4–8 .)
Frälsaren var vårt exempel på hur vi ska känna för och behandla
andra. Han föraktade ogudaktighet, men han älskade syndare
trots deras synder. Han hade omtanke om barn, gamla, fattiga och
behövande. Han hade sådan stor kärlek att han kunde vädja till vår

himmelske Fader om att förlåta soldaterna som slog in spikarna
i hans händer och fötter. (Se Luk 23:34 .) Han lärde oss att om vi
inte förlåter andra kommer inte vår Fader i himlen att förlåta oss.
(Se Matt 18:33–35 .) Han sade: ”Jag säger er: Älska era ovänner och
be för dem som förföljer er … Ty om ni älskar dem som älskar er,
vilken lön får ni för det?” ( Matt 5:44, 46 ) Vi måste lära oss att hysa
samma känslor för andra som Jesus gjorde.
Att utveckla den kristliga kärlekens dygd
• Hur kan vi bli mer kärleksfulla?
Ett sätt vi kan bli kärleksfulla på är genom att studera Jesu Kristi
liv och hålla hans bud. Vi kan studera vad han gjorde i vissa situationer
och göra samma saker när vi befinner oss i motsvarande
situationer.
För det andra kan vi då vi hyser ovänliga känslor be om att får
större kristlig kärlek. Mormon manar oss: ”Be till Fadern av allt ert
hjärta att ni må vara fyllda av denna kärlek [kristlig kärlek] som han
har utgjutit över alla som är hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare.”
( Moro 7:48 )
För det tredje kan vi lära oss att älska oss själva, vilket innebär
att vi förstår vårt sanna värde som barn till vår himmelske Fader.
Frälsaren lärde att vi måste älska andra som vi älskar oss själva .
(Se Matt 22:39 .) För att älska oss själva måste vi respektera och
lita på oss själva. Det innebär att vi måste visa lydnad mot evangeliets
principer. Vi måste omvända oss från felaktiga handlingar.
Vi måste förlåta oss själva när vi har omvänt oss. Vi älskar oss
själva bättre när vi kan känna den djupa, stärkande förvissningen
om att Frälsaren verkligen älskar oss.
Till läraren: Var och en av de första fyra styckena under rubriken ”Att utveckla den kristliga
kärlekens dygd” lär ut ett sätt varpå vi kan bli mer kärleksfulla. Om klassrumsmiljön
möjliggör mindre gruppdiskussioner kan du dela upp klassmedlemmarna eller familjemedlemmarna
i grupper om fyra. Ge ett av de fyra styckena till varje medlem i varje grupp. Låt
deltagarna studera sina tilldelade stycken var för sig. Låt dem fundera på exempel från de
människors liv som de känner eller personer i skrifterna som representerar detta sätt att
bli kärleksfull. Be dem sedan redogöra för sina exempel för varandra i sina grupper.

För det fjärde kan vi låta bli att tycka att vi är bättre än andra människor.
Vi kan ha tålamod med deras brister. Joseph Smith sade:
”Ju närmare vi kommer vår himmelske Fader, desto mer är vi
benägna att se med medlidande på själar som går mot sin undergång.
Vi känner att vi vill lyfta upp dem på axlarna och kasta deras
synder bakom vår rygg.” ( Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph
Smith [2007], s 424)
I Mormons bok läser vi om Enos, en ung man som ville veta att
hans synder hade blivit förlåtna. Han säger till oss:
”Min själ hungrade, och jag föll på knä inför min Skapare och ropade
till honom i mäktig bön och vädjan för min egen själ. Och hela
dagen lång ropade jag till honom, ja, och när kvällen kom höjde
jag fortfarande min röst så högt att den nådde himlarna.
Och det kom en röst till mig som sade: Enos, dina synder är dig
förlåtna, och du skall bli välsignad.” ( Enos 1:4–5 )
Herren förklarade för Enos att till följd av hans tro på Kristus
hade han blivit förlåten för sina synder. Då Enos hörde dessa ord
var han inte längre bekymrad för egen del. Han visste att Herren
älskade honom och att han skulle välsigna honom. Han började
istället känna omtanke om sina vänners och släktingars, nephiternas,
välfärd. Han utgöt hela sina själ till Gud för dem. Herren
svarade och sade att de skulle bli välsignade i enlighet med sin
trofasthet i att hålla de bud som de redan hade fått. Enos kärlek
ökade ännu mer efter dessa ord och han bad i mången lång kamp
för lamaniterna, som var nephiternas fiender. Herren beviljade
hans önskan och han tillbringade resten av sitt liv med att försöka
rädda nephiternas och lamaniternas själar. (Se Enos 1:6–26 .)
Enos var så tacksam för Herrens kärlek och förlåtelse att han villigt
tillbringade resten av sitt liv med att hjälpa andra få samma gåva.
Enos hade verkligen lärt sig känna kristlig kärlek. Det kan vi också
göra. Faktum är att vi måste göra det för att få ärva den plats som
är beredd åt oss i vår Faders rike.

Ytterligare skriftställen
• Kol 3:12–14 (kärleken är fullkomlighetens sammanhållande band)
• Alma 34:28–29 (våra böner är förgäves om vi inte utför kärleksfulla
handlingar)
• 1 Kor 12:29–13:3 (definition på kärlek)
• L&F 121:45–46 (låt oss vara fyllda av kärlek till alla människor)