Alla profeterna tillbad Fadern i Kristi namn – Då Abraham frambar Isak som offer var detta en sinnebild för Gud och hans Enfödde – Människan bör förlika sig med Gud genom försoningen – Judarna kommer att förkasta grundstenen. Omkring 544–421 f.Kr.
1 Se, nu hände det sig att jag, Jakob, hade undervisat mitt folk mycket genom ord (och jag kan endast skriva en liten del av mina ord på grund av svårigheten att rista in våra ord på plåtarna), och vi vet att det vi skriver på plåtarna måste stå kvar.
2 Men vad vi än skriver på något annat än plåtar måste förgås och försvinna. Men vi kan skriva några ord på plåtar som ger våra barn, och likaså våra älskade bröder, en viss kunskap om oss eller om deras fäder.
3 Nu gläds vi över detta, och vi arbetar flitigt med att rista in dessa ord på plåtar i hopp om att våra älskade bröder och våra barn ska ta emot dem med tacksamma hjärtan och noga läsa dem, så att de med glädje och inte med sorg eller med förakt får kunskap om sina första föräldrar.
4 För i denna avsikt har vi skrivit detta, så att de kan veta att vi akände till Kristus och att vi hoppades på hans härlighet många hundra år före hans ankomst. Och inte bara vi själva hoppades på hans härlighet utan även alla de heliga bprofeter som var före oss.
5 Se, de trodde på Kristus och atillbad Fadern i hans namn, och även vi tillber Fadern i hans namn. Och därför håller vi bMoses lag, den cvänder våra själar till honom. Och därför helgar det oss till rättfärdighet, alldeles som Abraham räknades för rättfärdig i vildmarken då han lydde Guds befallning att offra sin son Isak, vilket är en sinnebild för Gud och hans denfödde Son.
6 Därför utforskar vi profeterna, och vi får många uppenbarelser och har aprofetians ande. Och med alla dessa bvittnen får vi ett hopp, och vår tro blir så orubblig att vi i sanning kan cbefalla i dJesu namn, och själva träden lyder oss, liksom bergen och havets vågor.
7 Ändå visar Herren Gud oss vår asvaghet för att vi ska kunna veta att det är genom hans nåd och hans stora välvilja om människobarnen som vi har förmåga att göra detta.
8 Se, stora och förunderliga är Herrens verk. Hur aoutgrundliga är inte hans bhemligheters djup, och det är omöjligt för människan att förstå alla hans vägar. Och ingen människa ckänner hans dvägar utan att de uppenbaras för henne. Bröder, förakta därför inte Guds uppenbarelser.
9 För se, genom hans aords makt kom bmänniskan till jorden, den jord som skapades genom hans ords makt. Om Gud därför kunde tala så att jorden blev till och tala så att människan skapades, o, varför skulle han då inte kunna befalla cjorden, eller sina händers verk på dess yta, enligt sin vilja och sitt behag?
10 Bröder, försök därför inte ge Herren aråd, utan ta emot råd ur hans hand. För se, ni vet ju själva att han råder med bvisdom och med rättvisa och med stor barmhärtighet över alla sina verk.
11 Älskade bröder, förlika er därför med honom genom Kristi, hans aenfödde Sons, bförsoning, så kan ni få en cuppståndelse enligt den uppståndelsens kraft som är i Kristus och kan föras fram inför Gud som Kristi dförstlingsfrukter, eftersom ni har tro och har fått gott hopp om härlighet i honom innan han uppenbarar sig i köttet.
12 Men se, mina kära, förundras inte över att jag berättar detta för er. För varför inte atala om Kristi försoning och uppnå fullkomlig kunskap om honom, liksom kunskap om en uppståndelse och den tillkommande världen?
13 Se, mina bröder, låt den som profeterar profetera så att människor förstår. För aAnden säger sanningen och ljuger inte. Därför talar den om tingen som de verkligen bär och om tingen som de verkligen kommer att vara. Därför är dessa ting ctydligt uppenbarade för oss, till våra själars frälsning. Men se, vi är inte ensamma vittnen om detta, för Gud sa det även till forna profeter.
14 Men se, judarna var ett astyvnackat folk, och de bföraktade de tydliga orden och dödade profeterna och sökte efter sådant som de inte kunde förstå. På grund av sin cblindhet, en blindhet som kom av att de riktade sina blickar bortom målet, måste de falla. För Gud har tagit det som var tydligt ifrån dem och överlämnat till dem mycket som de dinte kan förstå, eftersom de önskade det. Och eftersom de önskade det har Gud gjort det, så att de kan snubbla.
15 Och nu leds jag, Jakob, av Anden att profetera, för jag känner genom Andens maningar inom mig att eftersom judarna asnubblar kommer de att bförkasta den csten på vilken de skulle kunna bygga och få en fast grundval.
16 Men se, enligt skrifterna ska denna asten bli den stora och den sista och den enda säkra bgrundval på vilken judarna kan bygga.
17 Och nu, mina kära, hur är det möjligt att dessa, efter att ha förkastat den säkra grundvalen, anågonsin ska kunna bygga på den så att den kan bli deras hörnsten?
18 Se, mina älskade bröder, jag ska avslöja denna hemlighet för er, om jag inte på något sätt rubbas i min ståndaktighet i Anden och snubblar på grund av min stora oro för er.