Lehi tar med sig sin familj ut i vildmarken vid Röda havet — De lämnar sina ägodelar — Lehi frambär ett offer åt Herren och lär sina söner att lyda befallningarna — Laman och Lemuel knotar över sin far — Nephi är lydig och ber i tro. Herren talar till honom, och han utses att råda över sina bröder. Omkring 600 f Kr.
1 Ty se, det hände sig att Herren talade till min far, ja, i en dröm, och sade till honom: Välsignad är du Lehi på grund av det du har gjort. Och eftersom du har varit trofast och förkunnat för detta folk det som jag befallde dig, traktar de efter att aberöva dig livet.
3 Och det hände sig att han var alydig mot Herrens ord. Därför gjorde han som Herren befallde honom.
4 Och det hände sig att han begav sig ut i vildmarken. Och han lämnade sitt hus och sitt arveland och sitt guld och sitt silver och sina dyrbarheter och tog ingenting med sig utom sin familj och sina förnödenheter och tält och adrog ut i vildmarken.
6 Och det hände sig att när han färdats tre dagar i vildmarken slog han upp sitt tält i en adal bredvid en flod med vatten.
8 Och det hände sig att han gav floden namnet Laman. Och den mynnade ut i Röda havet, och dalen låg i gränstrakterna nära dess mynning.
9 Och när min far såg att flodens vatten mynnade ut i Röda havets källa, talade han till Laman och sade: O, att du måtte bli lik denna flod och ständigt rinna in i all rättfärdighets källa!
10 Och han talade även till Lemuel: O, att du måtte bli lik denna dal, fast och ståndaktig och orubblig i att lyda Herrens befallningar!
11 Så talade han eftersom Laman och Lemuel var så styvnackade. Ty se, de aknotade över sin bfar i många stycken eftersom han var en cman som såg syner och hade lämnat deras arveland och deras guld och deras silver och deras dyrbarheter och hade lett dem ut ur Jerusalems land för att förgås i vildmarken. Och detta sade de att han hade gjort på grund av sitt hjärtas dåraktiga inbillningar.
12 Och så knotade Laman och Lemuel, som var de äldsta, över sin far. Och de knotade eftersom de ainte förstod den Guds handlingssätt som hade skapat dem.
13 Inte heller trodde de att Jerusalem, den stora staden, kunde aförstöras enligt profeternas ord. Ja, de liknade de judar som fanns i Jerusalem och som traktade efter att beröva min far livet.
16 Och det hände sig att jag, Nephi, som var mycket ung, men likväl stor till växten, även hade stor önskan att känna till aGuds hemligheter. Därför ropade jag till Herren, och se, han bbesökte mig och cuppmjukade mitt hjärta så att jag dtrodde alla de ord som hade talats av min efar. Därför gjorde jag inte uppror emot honom så som mina bröder.
17 Och jag talade till Sam och lät honom veta vad Herren hade uppenbarat för mig genom sin Helige Ande. Och det hände sig att han trodde på mina ord.
18 Men se, Laman och Lemuel ville inte hörsamma mina ord. Och då jag asörjde över deras hjärtans hårdhet ropade jag till Herren för deras skull.
19 Och det hände sig att Herren talade till mig och sade: Välsignad är du Nephi för din atros skull, ty du har sökt mig flitigt med ödmjukt hjärta.
21 Och i den mån som dina bröder gör uppror emot dig, skall de bli aavskurna från Herrens närhet.
22 Och i den mån som du håller mina bud, skall du bli en astyresman och lärare över dina bröder.
23 Ty se, på den dag då de gör uppror emot mig skall jag aförbanna dem, ja, med en svår förbannelse, och de skall inte ha någon makt över dina avkomlingar, såvida inte även de gör uppror emot mig.