Kapitel 128

1 Som jag nämnde för er i mitt brev innan jag lämnade min vistelseort, att jag skulle skriva till er tid efter annan och ge er undervisning i många ämnen, tar jag nu på nytt upp ämnet dop för de döda, eftersom detta ämne tycks uppta mitt sinne och gör det allra starkaste intryck på mina känslor, alltsedan mina fiender började förfölja mig.

2 Jag skrev några få uppenbarelsens ord till er om skrivare. Jag har fått några ytterligare insikter i detta ämne som jag nu bekräftar. Det förklarades ju i mitt tidigare brev att det skulle finnas en skrivare som skulle vara ett ögonvittne, och som även skulle höra med sina öron, så att han kunde föra en sann uppteckning inför Herren.

3 Och nu rörande detta ämne: Det skulle vara mycket svårt för en och samma skrivare att alltid vara närvarande och att utföra alla uppgifter. För att undanröja denna svårighet kan det i varje församling i staden utses en skrivare som är väl kvalificerad att föra noggranna protokoll. Och låt honom vara mycket utförlig och noggrann med att uppteckna hela tillvägagångssättet och bekräfta i sin uppteckning att han såg med sina ögon och hörde med sina öron, och ange datum och namn och så vidare samt redogöra för hela händelseförloppet. Låt honom även namnge omkring tre personer som är närvarande, om det finns några närvarande, som närhelst de tillkallas kan bekräfta detsamma, så att varje ord kan stadfästas genom två eller tre vittnens mun.

4 Låt det sedan finnas en huvudskrivare till vilken dessa andra uppteckningar kan överlämnas. Dessa åtföljs av intyg med deras egna underskrifter som intygar att uppteckningen de fört är sanningsenlig. Då kan huvudskrivaren föra in uppteckningen i kyrkans huvudprotokoll, med intygen och alla närvarande vittnen, jämte sitt eget utlåtande om att han verkligen tror att ovannämnda redogörelser är sanningsenliga utifrån hans kännedom om dessa mäns allmänna karaktär och befattning i kyrkan. Och när detta är infört i kyrkans huvudbok ska uppteckningen hållas lika helig och förrättningen vara lika giltig som om han hade sett med sina ögon och hört med sina öron och fört en uppteckning av densamma i kyrkans huvudbok.

5 Ni kanske tycker att denna ordning är mycket omständlig, men låt mig säga er att den endast uppfyller Guds vilja genom att den överensstämmer med den förordning och förberedelse som Herren bestämde och förberedde före världens grundläggning, till frälsning för de döda som skulle dö utan kunskap om evangeliet.

6 Och dessutom vill jag att ni kommer ihåg att Johannes Uppenbararen begrundade just detta ämne rörande de döda, när han, som ni finner det upptecknat i Uppenbarelseboken 20:12, förklarade: ”Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför Gud. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, vilken är livets bok. Och de döda blev dömda efter vad som stod skrivet i böckerna, i enlighet med sina gärningar.”

7 I detta citat finner ni att böckerna öppnades och ännu en bok öppnades, vilken var livets bok. Men de döda dömdes efter vad som stod skrivet i böckerna, i enlighet med sina gärningar. Följaktligen måste de böcker som det talas om vara de böcker som innehåller uppteckningen av deras gärningar, och syfta på de uppteckningar som förs på jorden. Och den bok som kallades livets bok är uppteckningen som förs i himlen. Denna princip stämmer exakt med den lära som påbjuds er i uppenbarelsen i det brev som jag skrev till er innan jag lämnade min vistelseort – ”så att alla era uppteckningar kan upptecknas i himlen”.

8 Se, denna förrättnings natur består av prästadömets makt, given genom uppenbarelse från Jesus Kristus, varigenom det utlovas att vad ni än binder på jorden ska vara bundet i himlen, och vad ni än löser på jorden ska vara löst i himlen. Eller med andra ord och med en annan syn på översättningen: Vad ni än upptecknar på jorden ska vara upptecknat i himlen, och vad ni än inte upptecknar på jorden ska inte vara upptecknat i himlen, för era döda ska dömas efter böckerna, i enlighet med sina gärningar, antingen de själva personligen har utfört förrättningarna eller med hjälp av sina ställföreträdare, enligt den förordning som Gud förberett för deras frälsning redan före världens grundläggning enligt de uppteckningar som de har fört angående sina döda.

9 För några kan det tyckas som om det är en mycket djärv lära vi talar om – en makt som upptecknar eller binder på jorden och binder i himlen. Men i alla världsåldrar, närhelst Herren genom verklig uppenbarelse har gett en prästadömets tidsutdelning till någon eller några personer, har alltid denna makt getts. Allt vad dessa män gjorde med myndighet i Herrens namn, och om de gjorde det uppriktigt och trofast och förde en rätt och tillförlitlig uppteckning av det, blev därför en lag på jorden och i himlen och kunde inte upphävas enligt den store Jehovas beslut. Detta är ett ord att lita på. Vem kan höra det?

10 Och vidare, som prejudikat, Matteus 16:18, 19: ”Och jag säger också till dig att du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min kyrka, och helvetets portar ska inte få överhand över den. Och jag ska ge dig himmelrikets nycklar, och allt vad du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden ska vara löst i himlen.”

11 Se, hela sakens viktiga och storslagna hemlighet, och summum bonum av hela det ämne vi har framför oss, består i att få det heliga prästadömets makt. För den som har fått dessa nycklar sig givna är det inte svårt att få kunskap om fakta rörande människobarnens frälsning, både för de döda och för de levande.

12 Häri ligger härlighet och ära och odödlighet och evigt liv: Dopförrättningen i vatten, att sänkas ner däri för att utgöra en sinnebild för de döda så att den ena principen kan stämma med den andra. Att sänkas ner i vattnet och komma upp ur vattnet är en sinnebild för de dödas uppståndelse när de kommer ut ur sina gravar. Därför instiftades denna förrättning för att skapa ett samband med dopförrättningen för de döda, eftersom den är en sinnebild för de döda.

13 Följaktligen instiftades dopbassängen som en sinnebild för graven, och befallningen gavs att den skulle stå på en plats under den där de levande brukar samlas, för att framställa de levande och de döda, och så att allting kan få sin avbild och stämma med varandra – det som är jordiskt överensstämmer med det som är himmelskt, som Paulus har förklarat i 1 Korintierbrevet 15:46, 47 och 48:

14 ”Det som är andligt var emellertid inte först, utan det som är naturligt, och därefter kom det som är andligt. Den första människan är av jord, jordisk. Den andra människan är Herren från himlen. Som det jordiska är, så är också de som är jordiska. Och som det himmelska är, så är också de som är himmelska.” Och som uppteckningarna på jorden är, de som är korrekt förda rörande era döda, så är också uppteckningarna i himlen. Därför är detta den beseglande och bindande makten och, i en av ordets betydelser, rikets nycklar, vilka består av kunskapens nyckel.

15 Och låt mig nu, mina högt älskade bröder och systrar, försäkra er att detta är principer rörande de döda och de levande som inte lättvindigt kan förbigås när det gäller vår frälsning. För deras frälsning är nödvändig och väsentlig för vår frälsning, som Paulus säger om fäderna: De kan inte fullkomliggöras utan oss, inte heller kan vi fullkomliggöras utan våra döda.

16 Och nu vill jag ge er ett annat citat av Paulus rörande dopet för de döda, i 1 Korintierbrevet 15:29: ”Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om de döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?”

17 Och vidare vill jag i samband med detta citat ge er ett citat av en av de profeter som hade blicken fäst på prästadömets återställelse, de härligheter som skulle uppenbaras i de sista dagarna, och i synnerhet på detta det härligaste av alla ämnen som hör samman med det eviga evangeliet, det vill säga dopet för de döda. För Malaki säger i sista kapitlet, vers 5 och 6: ”Se, jag ska sända till er profeten Elia innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer, och han ska vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med förbannelse.”

18 Jag kunde ha gett en tydligare översättning av detta, men det är tillräckligt tydligt som det står för att tjäna mitt syfte. Det räcker i det här fallet att veta att jorden kommer att drabbas av en förbannelse om det inte finns en sammansvetsande länk av ett eller annat slag mellan fäderna och barnen på ett eller annat sätt. Och se, vilket är då detta sätt? Det är dopet för de döda. För vi kan inte fullkomliggöras utan dem, inte heller kan de fullkomliggöras utan oss. Inte heller kan de eller vi fullkomliggöras utan dem som också har dött i evangeliet, för det är nödvändigt vid inledningen till tidernas fullbordans utdelning, den tidsutdelning som nu börjar inledas, att en hel och fullständig och fullkomlig förening och sammansvetsning av tidsutdelningar och nycklar och krafter och härligheter äger rum och uppenbaras från Adams dagar ända till nuvarande tid. Och inte bara detta, utan även det som aldrig har uppenbarats från världens grundläggning, utan har hållits dolt för de visa och kloka, ska uppenbaras för barn och spädbarn i denna tidernas fullbordans utdelning.

19 Vad hör vi nu i detta evangelium som vi har tagit emot? En glädjens röst! En barmhärtighetens röst från himlen och en sanningens röst ur jorden, glada budskap för de döda, en glädjens röst för de levande och de döda, glada budskap om stor glädje. Hur ljuvliga på bergen är inte deras fötter som bringar glada budskap om goda ting och som säger till Sion: ”Se, din Gud regerar!” Såsom Karmels dagg ska kunskapen från Gud sänka sig över dem.

20 Och vad hör vi vidare? Glada budskap från Cumorah! Moroni, en ängel från himlen, förkunnar uppfyllelsen av profeterna – boken som skulle uppenbaras. En Herrens röst i vildmarken i Fayette i Seneca County tillkännager de tre vittnen som ska bära vittne om boken! Mikaels röst vid Susquehannaflodens strand, när han avslöjade djävulen då denne visade sig som en ljusets ängel. Petrus, Jakobs och Johannes röst vid Susquehannafloden i vildmarken mellan Harmony i Susquehanna County och Colesville i Broome County, när de förklarar sig som innehavare av rikets och tidernas fullbordans utdelnings nycklar!

21 Och vidare: Guds röst i gamle fader Whitmers kammare i Fayette i Seneca County, och vid flera tillfällen och på olika platser under denna Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas alla förflyttningar och prövningar! Och Mikaels, ärkeängelns, röst, Gabriels och Rafaels och flera andra änglars röster, ifrån Mikael eller Adam ända till nuvarande tid, som alla förkunnar sin tidsutdelning, sina rättigheter, sina nycklar, sin ära, sitt majestät och sin härlighet samt sitt prästadömes makt medan de ger rad på rad, bud på bud, lite här och lite där, och tröstar oss genom att förkunna det som ska komma och som stärker vårt hopp.

22 Bröder, ska vi inte fortsätta i denna stora sak? Gå framåt och inte bakåt! Mod, bröder, och framåt, framåt till seger! Låt era hjärtan glädjas och vara mycket glada. Låt jorden brista ut i sång. Låt de döda sjunga hymner av evigt lov till Immanuel, Konungen, som innan jorden var till föreskrev det som skulle göra det möjligt för oss att återlösa dem ur deras fängelse, för fångarna ska släppas fria.

23 Låt bergen ropa av glädje och alla ni dalar jubla högt, och alla ni hav och torra land berätta om er evige Konungs under! Och ni floder och bäckar och rännilar, strömma ner med glädje. Låt skogarna och markens alla träd prisa Herren, och ni massiva klippor gråta av glädje! Och låt solen, månen och morgonstjärnorna sjunga tillsammans och låt alla Guds söner ropa av glädje! Och låt de eviga skapelserna förkunna hans namn i evigheters evighet! Och vidare säger jag: Hur härlig är inte rösten vi hör från himlen, som i våra öron förkunnar härlighet och frälsning och ära och odödlighet och evigt liv, ja, riken, furstendömen och makter!

24 Se, Herrens stora dag är nära, och vem kan uthärda hans ankomstdag, och vem kan bestå när han uppenbarar sig? För han är som en guldsmeds eld och som en tvättares såpa. Och han ska sitta som en som smälter och renar silver, och han ska rena Levis söner och luttra dem som guld och silver, så att de kan offra ett offer åt Herren i rättfärdighet. Låt oss därför som en kyrka och ett folk och som sista dagars heliga offra ett offer åt Herren i rättfärdighet, och låt oss i hans heliga tempel, när det är färdigt, lägga fram en bok som innehåller uppteckningarna om våra döda, som på alla sätt ska vara värdiga att tas emot.

25 Bröder! Jag har mycket att säga er om detta ämne, men jag slutar nu för denna gång och fortsätter med ämnet en annan gång. Jag är, som alltid, er ödmjuke tjänare och trofaste vän,