Uppenbarelse om prästadömet, given genom profeten Joseph Smith i Kirtland i Ohio, omkring april 1835. Det här kapitlet nedtecknades 1835, men historiska uppteckningar bekräftar att större delen av verserna 60 till 100 består av en uppenbarelse som Joseph Smith fick den 11 november 1831. Det här kapitlet förknippas med organiseringen av de tolvs kvorum i februari och mars 1835. Profeten framförde troligtvis detta den 3 maj 1835 för dem som förberedde sig på att gå ut på sin första kvorummission.
1–6: Det finns två prästadömen: melkisedekska och aronska; 7–12: De som bär melkisedekska prästadömet har makt att verka i alla ämbeten i kyrkan; 13–17: Biskopsrådet presiderar över aronska prästadömet, som betjänar i yttre förrättningar; 18–20: Melkisedekska prästadömet innehar nycklarna till alla andliga välsignelser; aronska prästadömet innehar nycklarna till änglars betjäning; 21–38: Första presidentskapet, de tolv och de sjuttio utgör de presiderande kvorumen, vilkas beslut måste fattas i enighet och rättfärdighet; 39–52: Den patriarkaliska ordningen fastställd från Adam till Noa; 53–57: Forna dagars heliga samlades i Adam-ondi-Ahman och Herren visade sig för dem; 58–67: De tolv ska organisera kyrkans ämbetsmän; 68–76: Biskoparna tjänar som allmänna domare i Israel; 77–84: Första presidentskapet och de tolv utgör den högsta domstolen i kyrkan; 85–100: Prästadömets presidenter styr sina respektive kvorum.
1 Det finns två prästadömen i kyrkan, nämligen melkisedekska och aronska, som innefattar levitiska prästadömet.
2 Anledningen till att det första kallas melkisedekska prästadömet är att Melkisedek var en sådan stor högpräst.
3 Före hans tid kallades det Det heliga prästadömet enligt Guds Sons orden,
4 men på grund av respekt eller vördnad för den Allrahögstes namn och för att undvika att allt för ofta upprepa hans namn, kallade de, det vill säga kyrkan, i forna dagar detta prästadöme efter Melkisedek eller melkisedekska prästadömet.
5 Alla andra myndigheter och ämbeten i kyrkan är bihang till detta prästadöme.
6 Det finns emellertid två indelningar eller huvudavdelningar: den ena är melkisedekska prästadömet och den andra är aronska eller levitiska prästadömet.
7 En äldstes ämbete hör till melkisedekska prästadömet.
8 Melkisedekska prästadömet innehar rätten att presidera och har makt och myndighet över alla ämbeten i kyrkan i världens alla tidsåldrar till att betjäna i andliga ting.
9 Presidentskapet för det höga prästadömet enligt Melkisedeks orden har rätt att verka i kyrkans alla ämbeten.
10 Högprästerna enligt melkisedekska prästadömets orden har rätt att verka i sin egen ställning under presidentskapets ledning och betjäna i andliga ting, och även i en äldstes, prästs (enligt levitiska prästadömets orden), lärares, diakons och medlems ämbete.
11 En äldste har rätt att verka i en högprästs ställe, när denne inte är närvarande.
12 Högprästen och äldsten ska betjäna i andliga ting i överensstämmelse med kyrkans förbund och bud, och de har rätt att verka i alla dessa kyrkans ämbeten när inga högre auktoriteter är närvarande.
13 Det andra prästadömet kallas aronska prästadömet eftersom det förlänades Aron och hans avkomlingar genom alla deras släktled.
14 Anledningen till att det kallas det lägre prästadömet är att det är ett bihang till det större eller melkisedekska prästadömet och har makt att betjäna i yttre förrättningar.
15 Biskopsrådet utgör presidentskapet för detta prästadöme och innehar nycklarna till eller myndigheten över detsamma.
16 Ingen har laglig rätt till detta ämbete, till att inneha detta prästadömes nycklar, om han inte är en bokstavlig ättling till Aron.
17 Men eftersom en högpräst i melkisedekska prästadömet har myndighet att verka i alla lägre ämbeten, kan han verka i en biskops ämbete när en bokstavlig ättling till Aron inte står att finna, förutsatt att han kallas och avskiljs och ordineras till denna makt under melkisedekska prästadömets presidentskaps händer.
18 Det högre eller melkisedekska prästadömets makt och myndighet är att inneha nycklarna till kyrkans alla andliga välsignelser –
19 att få förmånen att ta emot himmelrikets hemligheter, få himlarna öppnade för sig, få umgås med den Förstföddes allmänna församling och kyrka samt åtnjuta Gud Faderns och Jesu, det nya förbundets medlares, umgänge och närhet.
20 Det lägre eller aronska prästadömets makt och myndighet är att inneha nycklarna till änglars betjäning och till att betjäna i yttre förrättningar, evangeliets bokstav, omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, i överensstämmelse med förbunden och buden.
21 Det är nödvändigt att det finns presidenter eller presiderande ämbetsmän som växer fram ur, eller utses av eller bland dem som är ordinerade till de olika ämbetena i dessa två prästadömen.
22 Tre presiderande högpräster i melkisedekska prästadömet, utvalda av kvorumet, utsedda och ordinerade till detta ämbete samt upprätthållna genom kyrkans förtroende, tro och böner, bildar kyrkans presidentskaps kvorum.
23 De tolv resande rådsmedlemmarna är kallade att vara tolv apostlar eller särskilda vittnen om Kristi namn i hela världen, och därför skiljer de sig från andra ämbetsmän i kyrkan när det gäller sina kallelsers plikter.
24 Och de bildar ett kvorum som i fråga om myndighet och makt är likställt med de förut nämnda tre presidenterna.
25 De sjuttio är också kallade att predika evangeliet och att vara särskilda vittnen inför icke-judarna och i hela världen, och därför skiljer de sig från andra ämbetsmän i kyrkan när det gäller sina kallelsers plikter.
26 Och de bildar ett kvorum som i fråga om myndighet är likvärdigt med de tolv nyss nämnda särskilda vittnena eller apostlarna.
27 Och varje beslut som fattas av något av dessa kvorum måste ske genom detsammas enhälliga röst, det vill säga: Varje medlem av varje kvorum måste vara överens om dess beslut för att deras inbördes beslut ska ha denna kraft eller giltighet.
28 En majoritet kan bilda ett kvorum när omständigheterna omöjliggör annat sätt.
29 Om detta inte är fallet är deras beslut inte berättigade till samma välsignelser som de beslut var som fordom fattades av ett kvorum av tre presidenter, vilka var ordinerade enligt Melkisedeks orden och var rättfärdiga och heliga män.
30 De beslut som fattas av dessa kvorum, eller av ett av dem, ska fattas i all rättfärdighet, i helighet och med ödmjukt hjärta, saktmod och tålamod samt i tro och dygd och kunskap, måttlighet, uthållighet, gudsfruktan, broderlig välvilja och kärlek,
31 för löftet är: Om detta finns i överflöd hos dem ska de inte bli fruktlösa när det gäller kunskapen om Herren.
32 Och i händelse av att något av dessa kvorums beslut fattas i orättfärdighet, kan det läggas fram för en generalförsamling av de olika kvorumen som utgör kyrkans andliga auktoriteter. I annat fall kan man inte överklaga deras beslut.
33 De tolv utgör ett resande presiderande högråd som ska verka i Herrens namn under kyrkans presidentskaps ledning och i överensstämmelse med himlens ordning, för att bygga upp kyrkan och ordna med alla dess angelägenheter i alla nationer, först för icke-judarna och därefter för judarna.
34 De sjuttio ska handla i Herrens namn under de tolvs eller det resande högrådets ledning för att bygga upp kyrkan och ordna med alla dess angelägenheter i alla nationer, först för icke-judarna och sedan för judarna.
35 De tolv är utsända och innehar nycklarna till att öppna dörren genom att kungöra Jesu Kristi evangelium, och först för icke-judarna och sedan för judarna.
36 De lokala högråden i Sions stavar bildar ett kvorum som i fråga om myndighet i alla sina beslut rörande kyrkans angelägenheter är likvärdigt med presidentskapets kvorum eller det resande högrådet.
37 Högrådet i Sion bildar ett kvorum som i fråga om myndighet i alla sina beslut rörande kyrkans angelägenheter är likvärdigt med de tolvs råd i Sions stavar.
38 Det är det resande högrådets plikt att vända sig till de sjuttio i stället för till några andra, när de behöver hjälp att utföra sina olika kallelser att predika och betjäna i evangeliet.
39 Det är de tolvs plikt att i kyrkans alla stora grenar ordinera evangelister, när dessa genom uppenbarelse anges för dem.
40 Detta prästadömes orden fastställdes att gå i arv från far till son och tillhör med rätta dem som är bokstavliga ättlingar till den utvalda släktlinje åt vilken löftena gavs.
41 Denna orden instiftades på Adams tid och gick i arv på följande sätt:
42 Från Adam till Set, som ordinerades av Adam vid sextionio års ålder och fick en välsignelse av honom tre år före hans (Adams) död, och fick det löftet av Gud genom sin far att hans efterkommande skulle vara Herrens utvalda och att de skulle bli bevarade intill jordens ände,
43 eftersom han (Set) var en fullkomlig man och han var sin fars uttryckliga avbild, ja, till den grad att han tycktes likna sin far i allt och blott kunde åtskiljas från denne på åldern.
44 Enos ordinerades av Adams hand då han var etthundratrettiofyra år och fyra månader gammal.
45 Gud kallade på Kenan i öknen i hans fyrtionde år, och denne mötte Adam på färden till platsen Shedolamak. Han var åttiosju år gammal när han fick sin ordination.
46 Mahalalel var fyrahundranittiosex år och sju dagar gammal när han ordinerades av Adams hand, som också välsignade honom.
47 Jered var två hundra år gammal när han ordinerades under Adams hand, som även välsignade honom.
48 Enok var tjugofem år gammal när han ordinerades under Adams hand, och han var sextiofem år och Adam välsignade honom.
49 Och han såg Herren och vandrade med honom och var ständigt inför hans ansikte. Och han vandrade med Gud trehundrasextiofem år, vilket gjorde att han var fyrahundratrettio år gammal när han förvandlades.
50 Metushela var ett hundra år gammal när han ordinerades under Adams hand.
51 Lemek var trettiotvå år gammal när han ordinerades under Sets hand.
52 Noa var tio år gammal när han ordinerades under Metushelas hand.
53 Tre år före sin död kallade Adam till sig Set, Enos, Kenan, Mahalalel, Jered, Enok och Metushela, vilka alla var högpräster, samt de övriga av sina efterkommande som var rättfärdiga, i dalen Adam-ondi-Ahman och gav dem där sin sista välsignelse.
54 Och Herren visade sig för dem, och de reste sig upp och prisade Adam och kallade honom Mikael, fursten, ärkeängeln.
55 Och Herren gav Adam tröst och sa till honom: ”Jag har satt dig i spetsen. Många folk ska komma av dig, och du är en furste över dem för evigt.”
56 Och Adam stod upp mitt i församlingen, och trots att han var böjd av ålder förutsade han, fylld av den Helige Anden, det som skulle hända hans efterkommande intill det sista släktledet.
57 Allt detta skrevs ner i Enoks bok, och ska vittnas om i rätt tid.
58 Det är också de tolvs plikt att ordinera och organisera kyrkans alla övriga ämbetsmän i överensstämmelse med den uppenbarelse som säger:
59 Till Kristi kyrka i Sions land, som ett tillägg till kyrkans lagar rörande kyrkans angelägenheter:
60 Sannerligen säger jag er, säger Härskarornas Herre: Det måste finnas presiderande äldster att presidera över dem som innehar en äldstes ämbete,
61 och även präster att presidera över dem som innehar en prästs ämbete,
62 och även lärare att presidera över dem som innehar en lärares ämbete, och på samma sätt även diakonerna –
63 alltså från diakon till lärare och från lärare till präst och från präst till äldste, var och en såsom de utses enligt kyrkans förbund och bud.
64 Därefter kommer det höga prästadömet som är det största av alla.
65 Därför är det nödvändigt att någon utses av det höga prästadömet att presidera över det prästadömet, och han ska kallas president för kyrkans höga prästadöme,
66 eller med andra ord: presiderande högpräst över kyrkans höga prästadöme.
67 Från honom kommer förvaltningen av förrättningar och välsignelser över kyrkan genom handpåläggning.
68 En biskops ämbete är därför inte likt detta, för en biskops ämbete är att betjäna i alla timliga ting.
69 Dock måste en biskop väljas ur det höga prästadömet, om han inte är en bokstavlig ättling till Aron,
70 för om han inte är en bokstavlig ättling till Aron kan han inte inneha nycklarna till detta prästadöme.
71 Dock kan en högpräst, det vill säga enligt Melkisedeks orden, avskiljas till att betjäna i timliga ting, om vilka han får kunskap genom sanningens Ande,
72 och även till att vara en domare i Israel, att sköta kyrkans angelägenheter, att sitta till doms över överträdare enligt vittnesmål som i enlighet med lagen ska läggas fram inför honom, detta med hjälp av sina rådgivare som han har utvalt eller kommer att utvälja bland kyrkans äldster.
73 Detta är den plikt en biskop har som inte är en bokstavlig ättling till Aron, utan har blivit ordinerad till det höga prästadömet enligt Melkisedeks orden.
74 Därför ska han vara en domare, ja, en allmän domare bland invånarna i Sion eller i en Sions stav eller i någon gren av kyrkan där han avskiljs till denna verksamhet, tills Sions gränser utvidgas och det blir nödvändigt att ha andra biskopar eller domare i Sion eller någon annanstans.
75 Och i den mån andra biskopar utses ska dessa verka i samma ämbete.
76 Men en bokstavlig ättling till Aron har laglig rätt att presidera över detta prästadöme, till denna verksamhets nycklar, att självständigt utan rådgivare verka i biskopens ämbete, förutom att sitta som domare i Israel då en president för det höga prästadömet enligt Melkisedeks orden är anklagad.
77 Och det beslut som ett av dessa råd fattar ska stämma överens med befallningen som säger:
78 Och vidare: Sannerligen säger jag er: De viktigaste av kyrkans angelägenheter och de allra svåraste fallen i kyrkan ska, i den mån någon inte är nöjd med biskopens eller domarnas beslut, överlämnas till och läggas fram för kyrkans råd, inför det höga prästadömets presidentskap.
79 Och presidentskapet för det höga prästadömets råd ska ha myndighet att kalla andra högpräster, ja, ett antal av tolv, till att tjäna som rådgivare, och därför ska presidentskapet för det höga prästadömet och dess rådgivare ha myndighet att efter vittnesmål fatta beslut enligt kyrkans lagar.
80 Och efter detta beslut ska saken inte längre bli ihågkommen inför Herren, för detta är Guds kyrkas högsta råd och det slutgiltiga beslutet rörande tvistemål i andliga frågor.
81 Det finns ingen som tillhör kyrkan som inte är underställd detta kyrkans råd.
82 Och i den mån en president för det höga prästadömet faller i överträdelse, ska han bli ihågkommen inför kyrkans allmänna råd som ska bistås av tolv rådgivare i det höga prästadömet,
83 och deras beslut om honom ska göra slut på tvister rörande honom.
84 Ingen är alltså undantagen Guds rättvisa och lagar, för att allt ska kunna ske med ordning och i högtidligt allvar inför honom i enlighet med sanning och rättfärdighet.
85 Och vidare: Sannerligen säger jag er: Den plikt som presidenten över diakonernas ämbete har är att presidera över tolv diakoner, att sitta i råd med dem och undervisa dem om deras plikt, så att de bygger upp varandra såsom det är givet enligt förbunden.
86 Och den plikt som presidenten över lärarnas ämbete har är också att presidera över tjugofyra lärare och sitta i råd med dem och undervisa dem om deras ämbetes plikter, såsom det är givet i förbunden.
87 Och den plikt som aronska prästadömets president har är också att presidera över fyrtioåtta präster och att sitta i råd med dem och undervisa dem om deras ämbetes plikter, såsom det är givet i förbunden.
88 Denne president ska vara en biskop, för detta är en av detta prästadömes plikter.
89 Och vidare: Den plikt som presidenten över äldsternas ämbete har är att presidera över nittiosex äldster och att sitta i råd med dem och undervisa dem enligt förbunden.
90 Detta presidentskap skiljer sig från de sjuttios och är avsett för dem som inte reser omkring i hela världen.
91 Och vidare: Den plikt som åvilar presidenten för det höga prästadömets ämbete är att presidera över hela kyrkan och att vara såsom Mose –
92 se här är visdom – ja, att vara siare, uppenbarare, översättare och profet, med alla de Guds gåvor som han ger kyrkans överhuvud.
93 Och det är enligt synen som visar de sjuttios ordning att de ska ha sju presidenter att presidera över sig, utvalda ur de sjuttios grupp.
94 Och den sjunde av dessa presidenter ska presidera över de sex.
95 Och dessa sju presidenter ska utvälja andra sjuttio, utöver de första som de själva tillhör, och ska presidera över dem,
96 och likaså andra sjuttio, ända till sju gånger sjuttio, om arbetet i vingården gör det nödvändigt.
97 Och dessa sjuttio ska vara resande tjänare, först för icke-judarna och även för judarna.
98 Medan däremot andra kyrkans ämbetsmän, som inte tillhör de tolv och inte heller de sjuttio, inte är förpliktade att resa omkring bland nationerna, utan ska resa när deras omständigheter tillåter det, trots att de kan ha lika höga och ansvarsfulla ämbeten i kyrkan.
99 Låt nu därför var och en lära sin plikt och med all flit verka i det ämbete vartill han är utsedd.
100 Den som är lat ska inte räknas värdig att bestå, och den som inte lär sig sin plikt och inte visar sig godkänd, ska inte räknas värdig att bestå. Ske alltså. Amen.