Abraham får kunskap om solen, månen och stjärnorna med hjälp av urim och tummim – Herren uppenbarar för honom andarnas eviga natur – Han får kunskap om föruttillvaron, förutordination, skapelsen, valet av en Återlösare samt om människans andra tillstånd.
1 Och jag, Abraham, hade urim och tummim, som Herren min Gud hade gett mig i kaldeernas Ur.
2 Och jag såg stjärnorna, att de var mycket stora och att en av dem var närmast Guds tron, och där fanns många stora stjärnor som var nära den.
3 Och Herren sa till mig: ”Detta är de styrande stjärnorna och namnet på den stora är Kolob, eftersom den är nära mig, för jag är Herren din Gud. Jag har satt denna att styra alla dem som tillhör samma orden som den på vilken du står.”
4 Och Herren sa till mig genom urim och tummim att Kolob i sitt omlopps tider och årstider var enligt Herrens sätt, så att ett omlopp var en dag för Herren efter hans räknesätt, och det är ett tusen år enligt den fastställda tiden för den planet på vilken du står. Detta är Herrens tideräkning, enligt Kolobs tideräkning.
5 Och Herren sa till mig: ”Den planet som utgör det mindre ljuset, mindre än det som ska råda över dagen, ja, det som ska råda över natten, står över eller är större än den på vilken du står vad gäller tideräkningen, för den rör sig långsammare i sin orden. Detta är som sig bör, eftersom den befinner sig över den jord på vilken du står, därför är dess tideräkning inte så mångfaldig vad beträffar dess antal dagar, månader och år.”
6 Och Herren sa till mig: ”Abraham, dessa två faktum existerar, se, dina ögon ser det. Det är givet dig att känna till tideräkningarna och den bestämda tiden, ja, den jords bestämda tid på vilken du står, och den bestämda tiden för det större ljuset som är satt att råda över dagen, och den bestämda tiden för det mindre ljuset som är satt att råda över natten.
7 Den bestämda tiden för det mindre ljuset är nu längre vad dess tideräkning beträffar än tideräkningen på den jord på vilken du står.
8 Och där dessa två faktum existerar, där ska det finnas ett annat faktum över dem, det vill säga, det ska finnas en annan planet vars tideräkning är ännu längre.
9 Och sålunda ska det finnas en planets tideräkning över en annan, tills du kommer nära Kolob, den Kolob som är enligt Herrens tideräkning, den Kolob som är satt nära Guds tron att styra alla dessa planeter som tillhör samma orden som den på vilken du står.
10 Och det är dig givet att känna till den bestämda tiden för alla de stjärnor som är satta till att ge ljus, tills du kommer nära Guds tron.”
11 Så talade jag, Abraham, med Herren ansikte mot ansikte, som en människa talar med en annan, och han berättade för mig om de verk som hans händer hade skapat.
12 Och han sa till mig: ”Min son, min son”, och hans hand var utsträckt, ”se, jag ska visa dig allt detta”. Och han lade sin hand på mina ögon, och jag såg de ting som hans händer hade skapat, vilka var många, och de mångfaldigades inför mina ögon och jag kunde inte se änden på dem.
13 Och han sa till mig: ”Detta är Shinehah”, som är solen. Och han sa till mig: ”Kokob”, vilket är stjärna. Och han sa till mig: ”Olea”, vilket är månen. Och han sa till mig: ”Kokaubeam”, vilket betyder stjärnor eller alla de stora ljus som var på himlavalvet.
14 Och det var om natten som Herren talade dessa ord till mig: ”Jag ska föröka dig och dina avkomlingar efter dig såsom dessa, och om du kunde räkna sandkornen, så skulle det vara dina avkomlingars antal.”
15 Och Herren sa till mig: ”Abraham, jag visar detta för dig innan du drar in i Egypten, så att du kan förkunna alla dessa ord.
16 Om två ting existerar, och det ena är över det andra, då finns det större ting över dem. Därför är Kolob den största av alla de kokaubeam som du har sett, eftersom den är närmast mig.
17 Om det nu finns två ting, det ena över det andra, och månen är över jorden, så kan det vara så att en planet eller en stjärna existerar över den, och det finns inget som Herren din Gud i sitt hjärta bestämmer sig för att göra, utan att han gör det.
18 Inte desto mindre är det så att han skapade den större stjärnan. Likaså, om det finns två andar, och en är mer intelligent än den andra, har ändå dessa två andar, trots att en är mer intelligent än den andra, ingen begynnelse, de existerade förut, de ska inte ha någon ände, de ska existera härefter, för de är gnolaum eller eviga.”
19 Och Herren sa till mig: ”Dessa två faktum existerar, att det finns två andar, en mer intelligent än den andra, och det ska finnas en annan som är mer intelligent än de. Jag är Herren din Gud, jag är mer intelligent än dem alla.
20 Herren, din Gud, sände sin ängel att befria dig ur händerna på Elkenahs präst.
21 Jag bor mitt ibland dem alla, och därför har jag nu kommit ner till dig för att tillkännage för dig de verk som mina händer har skapat, och i detta överträffar min visdom alla, för jag regerar i himlarna ovan och på jorden nedan, i all visdom och klokhet, över alla de intelligenser dina ögon har sett från begynnelsen. Jag kom i begynnelsen ner mitt ibland alla de intelligenser du har sett.”
22 Nu hade Herren visat mig, Abraham, intelligenserna som organiserades innan världen var till, och bland alla dessa fanns det många av de ädla och stora.
23 Och Gud såg dessa själar, att de var goda, och han stod mitt ibland dem, och han sa: ”Dessa ska jag göra till mina styresmän”, för han stod bland dem som var andar, och han såg att de var goda, och han sa till mig: ”Abraham, du är en av dem, du utvaldes innan du föddes.”
24 Och det stod en bland dem som var Gud lik, och han sa till dem som var med honom: ”Vi ska gå ner, för det finns plats där, och vi ska ta av dessa beståndsdelar och vi ska göra en jord på vilken dessa kan bo.
25 Och vi ska pröva dem med detta för att se om de kommer att göra allt vad Herren deras Gud befaller dem.
26 Och de som håller sitt första tillstånd ska få mera, och de som inte håller sitt första tillstånd ska inte få härlighet i samma rike som de som håller sitt första tillstånd. Och de som håller sitt andra tillstånd ska tilldelas härlighet på sina huvuden i evigheters evighet.”
27 Och Herren sa: ”Vem ska jag sända?” Och en som liknade Människosonen svarade: ”Här är jag, sänd mig.” Och en annan svarade och sa: ”Här är jag, sänd mig.” Och Herren sa: ”Jag ska sända den förste.”
28 Och den andre blev vred och höll inte sitt första tillstånd, och på den dagen följde många efter honom.