Jakob och Josef försöker förmå människor att tro på Kristus och hålla hans bud — Nephi dör — Ogudaktighet råder bland nephiterna. Omkring 544–421 f Kr.
 
  1 TY se, det hände sig att femtio och fem år hade förflutit sedan den tid då Lehi lämnade Jerusalem. Då gav Nephi mig, aJakob, bbefallning om de cmindre plåtarna, på vilka dessa ting är inristade.
  2 Och han gav mig, Jakob, en befallning att jag på dessa plåtar skulle skriva något av det som jag ansåg vara av största värde och att jag endast i korthet skulle beröra historien om detta folk som kallas Nephis folk.
  3 Ty han sade att hans folks historia skulle ristas in på hans andra plåtar och att jag skulle bevara dessa plåtar och lämna dem vidare till mina avkomlingar, från släktled till släktled.
  4 Och om det gavs en predikan som var helig eller någon betydelsefull uppenbarelse eller profetia, så skulle jag inrista ahuvuddelarna av dem på dessa plåtar och nämna så mycket som möjligt om dem, för Kristi skull och för vårt folks skull.
  5 Ty på grund av tro och stor omsorg hade det i sanning blivit uppenbarat för oss om vårt folk och vad som skulle ahända med dem.
  6 Och vi fick även många uppenbarelser och profetians ande i rikt mått, varför vi kände till aKristus och hans rike som skulle komma.
  7 Därför arbetade vi flitigt bland vårt folk för att kunna förmå dem att akomma till Kristus och ta del av Guds godhet, så att de skulle kunna komma in i hans bvila, så att han inte på något sätt i sin vrede skulle svära att de inte skulle få ckomma in, som vid dförbittringen på frestelsens tid då Israels barn befann sig i evildmarken.
  8 Gud give därför att vi kunde förmå alla människor att inte agöra uppror mot Gud och bväcka honom till vrede, utan att alla människor skulle tro på Kristus och tänka på hans död och ta på sig hans ckors och uthärda världens hån. Därför åtar jag, Jakob, mig att utföra min bror Nephis befallning.
  9 Nu började Nephi bli gammal, och han insåg att han snart skulle a. Därför bsmorde han nu en man till att vara kung och styresman över sitt folk, enligt ckungarnas regeringsordning.
  10 Folket hade älskat Nephi högt eftersom han hade varit en stor beskyddare åt dem och hade svingat aLabans svärd till deras försvar, och eftersom han hade arbetat i alla sina dagar för deras välfärd —
  11 Därför önskade folket hålla hans namn i åminnelse. Och den som regerade i hans ställe kallades av folket Nephi den andre, Nephi den tredje och så vidare, enligt kungarnas regeringsperioder. Och så kallades de av folket, oavsett vad deras namn var.
  12 Och det hände sig att Nephi dog.
  13 Och människorna som inte var alamaniter var bnephiter, men de kallades nephiter, jakobiter, josefiter, czoramiter, lamaniter, lemueliter och ismaeliter.
  14 Men jag, Jakob, skall hädanefter inte särskilja dem genom dessa namn, utan jag skall akalla dem som söker förgöra Nephis folk lamaniter, och dem som är vänner till Nephi skall jag kalla bnephiter eller cNephis folk, enligt kungarnas regering.
  15 Och nu hände det sig att Nephis folk under den andre kungens regering började förhärda sina hjärtan och i viss mån ägna sig åt ogudaktiga seder, på samma sätt som då David och likaså Salomo, hans son, i forna tider ville ha många ahustrur och bihustrur.
  16 Ja, de började även söka efter mycket guld och silver och började bli något uppblåsta av högmod.
  17 Därför gav jag, Jakob, dem dessa ord då jag undervisade dem i atemplet, sedan jag först fått mitt buppdrag av Herren.
  18 Ty jag, Jakob, och min bror Josef hade ainvigts som detta folks präster och lärare genom Nephis hand.
  19 Och vi ärade vårt aämbete inför Herren och tog på oss bansvaret att låta deras synder komma över våra huvuden, om vi inte med all iver undervisade dem om Guds ord. Om vi därför arbetade av all kraft skulle deras cblod inte komma på våra kläder, men annars skulle deras blod komma på våra kläder, och vi skulle inte befinnas obefläckade på den yttersta dagen.