En berättelse om nephiterna. Deras krig och stridigheter och deras meningsskiljaktigheter. Likaså profetiorna om många heliga profeter före Kristi ankomst, enligt Helamans uppteckningar, han som var son till Helaman, och även enligt hans söners uppteckningar ända fram till Kristi ankomst. Och även många av lamaniterna omvänds. En berättelse om deras omvändelse. En berättelse om lamaniternas rättfärdighet och nephiternas ogudaktighet och deras avskyvärdheter enligt Helamans och hans söners uppteckning ända fram till Kristi ankomst, vilken uppteckning kallas Helamans bok, och så vidare.
 
Pahoran den andre blir överdomare och mördas av Kishkumen — Pacumeni intar domarsätet — Coriantumr leder lamaniternas härar, intar Zarahemla och dräper Pacumeni — Moronihah besegrar lamaniterna och återtar Zarahemla, och Coriantumr blir dräpt. Omkring 52–50 f Kr.
 
  1 OCH se, nu hände det sig i början av det fyrtionde året av domarnas regering över Nephis folk att det började uppstå stora svårigheter bland nephiternas folk.
  2 Ty se, aPahoran hade dött och hade gått all världens väg. Därför började det uppstå en allvarlig strid om vem som skulle inneha domarsätet bland de bröder som var Pahorans söner.
  3 Och detta är nu namnen på dem som stred om domarsätet och som även fick folket att strida: Pahoran, Paanchi och Pacumeni.
  4 Nu är detta inte alla Pahorans söner (ty han hade många), men dessa är de som stred om domarsätet. Därför var de orsaken till att folket delades i tre läger.
  5 Ändå hände det sig att Pahoran genom afolkets röst utsågs till att vara överdomare och styresman över Nephis folk.
  6 Och det hände sig att när Pacumeni insåg att han inte kunde få domarsätet förenade han sig med folkets röst.
  7 Men se, Paanchi och den del av folket som ville att han skulle vara deras styresman blev mycket vreda. Han stod därför i begrepp att med smicker förmå dessa människor att resa sig i uppror mot sina bröder.
  8 Och det hände sig att då han stod i begrepp att göra detta greps han och rannsakades enligt folkets röst och dömdes till döden, ty han hade rest sig i uppror och sökt omintetgöra afolkets frihet.
  9 När nu de människor som ville att han skulle bli deras regent såg att han dömts till döden blev de vreda, och se, de sände fram en viss Kishkumen, ja, till Pahorans domarsäte, och han mördade Pahoran där han satt på domarsätet.
  10 Och han förföljdes av Pahorans tjänare. Men se, så snabbt flydde Kishkumen att ingen kunde hinna upp honom.
  11 Och han gick till dem som hade sänt honom, och de ingick alla ett förbund, ja, de svor vid sin evige Skapare att de inte skulle berätta för någon människa att Kishkumen hade mördat Pahoran.
  12 Och Kishkumen blev inte igenkänd bland Nephis folk eftersom han hade varit förklädd då han mördade Pahoran. Och Kishkumen och hans band, som hade slutit förbund med honom, blandade sig med folket på ett sådant sätt att det inte gick att finna alla. Men alla som blev funna dömdes till adöden.
  13 Och se, nu utsågs Pacumeni genom folkets röst till att bli överdomare och regent över folket, att regera i sin bror Pahorans ställe, och det var enligt hans rättighet. Och allt detta skedde i det fyrtionde året av domarnas regering, och det var till ända.
  14 Och det hände sig i det fyrtio och första året av domarnas regering att lamaniterna hade samlat en oräknelig här av män och beväpnat dem med svärd och med kroksablar och med bågar och med pilar och med huvudplåtar och med bröstplåtar och med allehanda sköldar av varje slag.
  15 Och de kom åter ned för att kunna ta upp kampen mot nephiterna. Och de leddes av en man vars namn var Coriantumr, och han var ättling till Zarahemla. Och han var en avfälling från nephiterna, och han var en storvuxen och mäktig man.
  16 Därför trodde lamaniternas kung, vars namn var Tubaloth och som var son till aAmmoron, att Coriantumr, som var en mäktig man, med sin styrka och även med sin stora visdom skulle kunna hålla stånd mot nephiterna, och att han genom att sända fram honom skulle få makt över nephiterna.
  17 Därför hetsade han dem till vrede, och han samlade ihop sina härar, och han utsåg Coriantumr till att bli deras ledare och lät dem tåga ned till Zarahemlas land för att strida mot nephiterna.
  18 Och det hände sig att på grund av de många stridigheterna och de många svårigheterna i regeringen hade de inte haft tillräcklig vaktstyrka i Zarahemlas land. Ty de hade antagit att lamaniterna inte skulle våga sig in i hjärtat av deras länder och anfalla den stora staden Zarahemla.
  19 Men det hände sig att Coriantumr tågade fram i spetsen för sin talrika härskara och anföll stadens invånare. Och deras marsch skedde med så stor hast att det inte fanns tid för nephiterna att samla ihop sina härar.
  20 Därför högg Coriantumr ned vakten vid ingången till staden och tågade med hela sin här in i staden, och de dräpte alla som gjorde motstånd mot dem och tog så hela staden i besittning.
  21 Och det hände sig att Pacumeni, som var överdomare, flydde för Coriantumr ända till stadsmuren. Och det hände sig att Coriantumr slog honom vid muren så att han dog. Och så slutade Pacumenis dagar.
  22 Och när nu Coriantumr såg att han var i besittning av staden Zarahemla och såg att nephiterna hade flytt för dem och hade dräpts eller tagits tillfånga och kastats i fängelse, och att han hade tagit det starkaste fästet i hela landet i besittning, fattade hans hjärta mod så att han stod i begrepp att gå ut mot hela landet.
  23 Och nu stannade han inte i Zarahemlas land, utan han tågade fram med en stor här, ja, mot staden Ymnighet. Ty han var fast besluten att gå ut och bana sig väg med svärd så att han skulle kunna inta de norra delarna av landet.
  24 Och då han antog att deras största styrka fanns mitt i landet tågade han fram utan att ge dem tid att samlas annat än i små grupper. Och på så sätt anföll de dem och fällde dem till marken.
  25 Men se, denna Coriantumrs marsch genom landets mitt gav Moronihah stor fördel över dem, trots det stora antal nephiter som hade dräpts.
  26 Ty se, Moronihah hade antagit att lamaniterna inte skulle våga gå in i landets mitt, utan att de skulle anfalla städerna runt omkring längs gränserna som de dittills hade gjort. Därför hade Moronihah låtit sina starka härar besätta dessa delar runt omkring vid gränserna.
  27 Men se, lamaniterna blev inte förskräckta så som han hade önskat, utan de hade kommit in i landets mitt och hade intagit huvudstaden, som var staden Zarahemla, och tågade genom landets viktigaste delar och dräpte folket i ett stort blodbad, både män, kvinnor och barn, och tog många städer och många fästen i besittning.
  28 Men när Moronihah upptäckte detta sände han omedelbart ut Lehi med en här i en kringgående rörelse för att genskjuta dem innan de kom till landet Ymnighet.
  29 Och så gjorde han. Och han gensköt dem innan de kom till landet Ymnighet och gav sig i strid med dem så att de började dra sig tillbaka mot Zarahemlas land.
  30 Och det hände sig att Moronihah gensköt dem i deras reträtt och gav sig i strid med dem så att det blev ett mycket blodigt slag. Ja, många dräptes, och bland dem som dräptes återfanns även aCoriantumr.
  31 Och se, nu kunde lamaniterna inte dra sig tillbaka åt något håll, vare sig åt norr eller åt söder, åt öster eller åt väster, ty de var på alla håll omringade av nephiterna.
  32 Och på så sätt hade Coriantumr kastat lamaniterna mitt in bland nephiterna så att de var i nephiternas våld. Och själv blev han dräpt, och lamaniterna överlämnade sig i nephiternas händer.
  33 Och det hände sig att Moronihah åter tog staden Zarahemla i besittning och lät de lamaniter som hade tagits tillfånga dra ut ur landet i fred.
  34 Och så slutade det fyrtio och första året av domarnas regering.