Messias skall vara ett ljus för icke-judarna och skall befria de fångna — Israel skall insamlas med kraft i de sista dagarna — Kungar skall vara deras fosterfäder — Jämför Jesaja 49. Omkring 588–570 f Kr.
 
  1 Och vidare: Hör, o Israels hus, alla ni som är avbrutna och utdrivna på grund av mitt folks herdars ogudaktighet, ja, alla ni som är avbrutna, som är vitt kringspridda, som är av mitt folk, o Israels hus. Hör, o aöar på mig, och lyssna ni folk bfjärran ifrån. Herren kallade mig i moderlivet, i min mors sköte har han nämnt mitt namn.
  2 Och han har gjort min mun lik ett skarpt svärd. Under sin hands skugga har han gömt mig och gjort mig till en blank pil. I sitt koger har han dolt mig.
  3 Och han sade till mig: Du är min atjänare, o Israel, genom vilken jag skall bli förhärligad.
  4 Då sade jag: Jag har arbetat förgäves, jag har ödslat min kraft för intet och förgäves. Förvisso är min dom hos Herren och mitt verk hos min Gud.
  5 Och nu säger Herren, han som aformade mig från moderlivet till att vara hans tjänare, till att föra Jakob åter till honom: Om än Israel inte insamlas skall jag bli ärad i Herrens ögon, och min Gud skall vara min styrka.
  6 Och han sade: Det vore för lite för dig att du skulle vara min tjänare för att uppresa aJakobs stammar och återställa de bevarade av Israel. Jag skall också sätta dig till ett bljus för cicke-judarna så att du må bli min frälsning intill jordens ändar.
  7 Så säger Herren, Israels Återlösare, hans Helige, till honom som människor föraktar, till honom som nationerna avskyr och till härskares tjänare: Kungar skall se dig och stå upp, och även furstar skall tillbe tack vare Herren som är trofast.
  8 Så säger Herren: I en behaglig tid har jag hört er, o havets öar, och på en frälsningsdag har jag hjälpt er. Och jag skall bevara er och ge er amin tjänare till ett förbund för folket för att upprätta jorden och låta dem ärva de ödelagda arveländerna
  9 så att ni kan säga till de afångna: Dra ut, och till dem som sitter i bmörkret: Visa er. De skall finna bete vid vägarna, och deras cbetesplatser skall vara på alla höjder.
  10 De skall varken hungra eller törsta, inte heller skall vare sig hettan eller solen skada dem, ty han som förbarmar sig över dem skall leda dem, ja, till vattenkällor skall han föra dem.
  11 Och jag skall göra alla mina berg till en väg, och mina abanade vägar skall bli upphöjda.
  12 Och då, o Israels hus, skall ade komma fjärran ifrån, och se, några från norr och från väster, och några från Sinims land.
  13 aSjung, o himlar, och gläds, o jord, ty deras fötter som är i öster skall befästas. Och brist ut i sång, o berg, ty de skall inte mer bli slagna. Ty Herren har tröstat sitt folk och skall förbarma sig över sina hemsökta.
  14 Men se, Sion har sagt: Herren har övergivit mig och min Herre har glömt mig — men han skall visa att det har han inte.
  15 Ty kan en akvinna glömma sitt dibarn så att hon inte har medlidande med sitt skötes son? Ja, de kan bglömma, men jag skall inte glömma dig, o Israels hus.
  16 Se, jag har inristat dig på mina ahandflator. Dina murar står alltid inför mina ögon.
  17 Dina barn skall hasta fram mot dina fördärvare, och de som har lagt dig aöde skall dra bort ifrån dig.
  18 Lyft upp dina ögon och se dig omkring: Alla dessa skall asamlas, och de skall komma till dig. Och så sant jag lever, säger Herren: Du skall förvisso få klä dig med dem alla som ett smycke och lik en brud binda dem om dig.
  19 Ty dina öde och dina obebodda platser och ditt förhärjade land skall nu bli för trånga på grund av invånarna, och de som uppslukade dig skall vara långt borta.
  20 De barn som du skall få efter att du har förlorat de första skall åter säga i ditt öra: Platsen är mig för trång, ge mig rum så att jag kan bo här.
  21 Då skall adu säga i ditt hjärta: Vem har fött mig dessa? Jag har ju förlorat mina barn och är bofruktsam, en fånge, och flyttar hit och dit. Och vem har fostrat dessa? Se, jag var lämnad ensam kvar — dessa, var har de varit?
  22 Så säger Herren Gud: Se, jag skall lyfta upp min hand till aicke-judarna och resa upp mitt bbaner för folket. Och de skall komma med dina söner i sina carmar, och dina döttrar skall bli burna på deras axlar.
  23 Och akungar skall vara dina bfosterfäder och deras drottningar dina fostermödrar. De skall falla ned inför dig med ansiktet mot jorden och slicka stoftet av dina fötter. Och du skall veta att jag är Herren, ty de som cväntar på mig skall inte bringas på skam.
  24 Ty skall bytet tas ifrån den mäktige eller de arättmätigt fängslade befrias?
  25 Men så säger Herren: Också den mäktiges fångar skall släppas lösa, och den fruktansvärdes byte skall befrias, ty jag skall strida mot den som strider mot dig, och jag skall frälsa dina barn.
  26 Och jag skall amata dem som förtrycker dig med deras eget kött. De skall bli druckna av sitt eget blod som av sött vin, och allt kött skall bveta att jag, Herren, är din Frälsare och din Återlösare, Jakobs cMäktige.