Skriv ut
Kategori: Evangeliets lära

FRÄLSNINGSPLANENS EVIGA NATUR


Jag känner denna morgon som jag gjort i hela mitt liv, men denna morgon känner jag kanske starkare än någonsin förr, att det inte finns någonting under himmelen av så stor vikt för mig och för människornas barn som livets och frälsningens stora plan vilken utformades i himlarna i begynnelsen och vilken från tidsålder tilltidsålder förts vidare genom inspiration tillheliga män, kallade av Gud, fram till dagen för Människosonens ankomst, ty detta evangelium och denna frälsningsplan uppenbarades för våra första föräldrar. Guds ängel förde till dem den plan för återlösning och frälsning från döden och synden som gång på gång uppenbarats genom gudomlig auktoritet till människornas barn. Den har inte undergått några förändringar. Det fanns från begynnelsen ingenting som var överflödigt eller onödigt. Ingenting i denna plan som man kunde undvara. Det var en fullständig plan, i begynnelsen utformad genom Faderns och de heligas visdom för människorasens återlösning och för deras frälsning och upphöjelse i Guds närhet. Den undervisades mera fullständigt och exemplifierades mera fullkomligt genom Guds Sons tillvaro, liv och mission, undervisning och lära än någonsin tidigare, möjligen med undantag för Enoks dagar. Men under alla dessa tidsåldrar har samma evangelium, samma plan för livet och frälsningen, samma förordningar, begravning med Kristus, åminnelse av det stora offer som skulle offras för världens synder och människans återlösning, givits till jorden gång på gång ända från tiden för skapelsen. CR, okt 1913, s 2.

EVANGELIETS PRINCIPER ÄR EVIGA


Tro på Gud är en oåterkallelig princip, lika mycket som ''Du skall icke dräpa'', ''du skall icke stjäla'', ''du skall icke begå äktenskapsbrott''. Omvändelse från synden är en evig princip som är lika väsentlig på sin plats och är lika mycket en oskiljaktig del av Jesu Kristi evangelium som ''du skall icke dräpa'' eller du skall inga andra gudar hava jämte mig.
Dop tillsyndernas förlåtelse genom någon som har auktoritet är en evig princip, ty Gud har förordnat den och befallt den, och Kristus själv stod inte över att lyda den. Han måste lyda den för att uppfylla rättfärdighetens lag.
Och prästadömets fastställda ordning i kyrkan, såsom Herren uppenbarat den, och de principer som ligger tillgrund för Jesu Kristi kyrkas organisation är oåterkalleliga, oförändrade och oföränderliga. Vi talar om Jesu Kristi eviga evangelium'', vilket är ''Guds kraft till frälsning'', och dessa principer är i sig själva eviga principer. De kommer att bestå så länge livet, tanken och tillvaron består eller odödligheten varar. CR, okt 1912. s 11

TILLSTÅND I FÖRUTTTLLVARON


Mrs Martha H Tingey president för GUFUK
KÄRA SYSTER: Första presidentskapet har ingenting att framföra beträffande tillstånd i föruttillvaron utom det som finns i uppenbarelserna tillkyrkan. Det som står i de heliga skrifterna visar att alla människor som kommer till denna jord och föds i dödligheten hade en andlig personlighet i föruttillvaron som söner och döttrar till den evige Fadern. (Se Den kostbara pärlan, Moses 3 :5--7.) Jesus Kristus var den förstfödde. En ande född av Gud är en odödlig varelse. När kroppen dör, dör inte anden. l det uppståndna tillståndet blir kroppen odödlig lika väl som anden. Spekulationer beträffande Adams utveckling innan han kom till jorden har inget verkligt värde. Vi vet genom uppenbarelse att han var Mikael, ärkeängeln, och att han står i ledningen för sina efterkommande på jorden. (Läran och förbunden 107:53-56) Dogmatiska försäkringar kan inte inta uppenbarelsens plats, och vi bör vara nöjda med det som är accepterat som kyrkans lära och inte diskutera sådant, som efter alla diskussioner ändå enbart blir teorier.
Edra bröder
Joseph F Smith
Anthon H Lund
Charles W Penrose
första presidentskapet
--Young Woman's Journal, 23:162--163, 1912.

ANDENS FÖRMÅGA ATT MINNAS


(Brev skrivet till äldste O F Whitney som var missionär i England.) Jag stöder av hjärtat dina tankar beträffande andarnas gemenskap. Vår kännedom om personer och ting från tiden innan vi kom hit, tillsammans med den gudomlighet som väcks inom våra själar genom lydnad till evangeliet påverkar kraftigt, enligt min åsikt, alla våra sympatier och antipatier och styr våra tendenser under detta jordeliv, förutsatt att vi uppmärksamt aktar på Andens maningar.
Alla dessa tydliga sanningar som så kraftfullt påverkarsinne och hjärta tycks endast vara uppväckandet av andens minnen. Kan vi veta någonting här som vi inte visste innan vi kom? Ar inte förutsättningarna för att skaffa kunskap lika goda under det första tillståndet som här? Jag tror att randen, före och efter denna prövotid, besitter större möjligheter, ja, en mångfald större möjlighet att förvärva kunskap än medan vi är fjättrade och instängda i dödlighetens fängelse.
Om vi inte innan vi kom hit vetat, att det var nödvändigt att vi kom, inte vetat hur viktigt det var att få ett tabernakel, inte känt till den härlighet som uppnås genom avkomma eller den stora avsikten med att prövas vägas och mätas ifråga om utövandet av gudomliga egenskaper, gudalika krafter och fri vilja med vilken vi begåvats, varigenom vi liksom Kristus efter att ha nedstigit under allt kan uppstiga över alla ting och bli lika vår Fader, Moder och vår äldre Broder, allsmäktiga och eviga! så skulle vi aldrig ha kommit, det vill säga om vi kunde ha sluppit komma.
Jag tror att vår Frälsare är det ständigt levande exemplet för allt kött ifråga om dessa ting. Han innehade utan tvivel förutkännedom om alla de skiftande svårigheter han måste genomgå i sitt köttsliga tabernakel, när denna jords grundvalar lades, ''medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop''. När han samtalade med Jareds broder på berget i sin andekropp, förstod han sin mission och kände till det verk han måste utföra, lika ingående som då han uppsteg från Oljeberget inför sina judiska lärjungars förundrade blickar, med sin uppståndna, härliga och odödliga kropp.
Och ändå, för att uppnå slutmålet för sin tidigare tillvaro och fullborda den stora och härliga avsikten med sin existens samt frälsandet av sitt oändliga brödraskap, måste han komma och iklädas köttet. Han är vårt exempel. Det han utförde är också vi befallda att utföra. Vi uppmanas att följa honom, såsom han följde sitt Överhuvud, så att där han är vi också kan vara. och tillsammans med honom kan vi bli lika honom. Om Kristus visste allt i förväg, gjorde också vi det. Men då vi kom hit, glömde vi allt, så att vår handlingsfrihet skulle bli fullkomlig att välja gott eller ont, så att vi kan förtjäna belöningen för vårt eget val och vårt uppträdande.
Men genom Andens kraft, i återlösningen i Kristus, får vi ofta genom lydnad del av en gnista av den odödliga själens uppvaknande minnen, vilka lyser upp hela vår varelse såsom med vårt tidigare hems härlighet. -- Contributor, 1883, 4:114--115.

MÄNNISKANS ODÖDLIGHET


Vi kallas dödliga varelser emedan vi inom oss har dödlighetens frön, men i verkligheten är vi odödliga varelser, ty inom oss har vi också fröet tillevigt liv. Människan är en tvåfaldig varelse, sammansatt av den ande som ger liv, kraft, intelligens och för måla, samt kroppen som är andens boning och är avpassad tilldess form, anpassad tilldess behov och handlar i harmoni med den och i största möjliga mån åtlyder andens vilja. Dessa två tillsammans utgör själen. Kroppen är beroende av anden, och anden är, medan den är i naturlig besittning av kroppen, underkastad de lagar vilka är tillämpliga på och styr den i vårt dödliga tillstånd. l denna naturliga kropp finns svaghetens och förfallets säd, vilken med skriftens språk kallas ”den timliga döden” då kroppen är mogen eller rycks upp i förtid. Anden är också underkastad det som i skrifterna och i uppenbarelsen från Gud kallas ''andlig död''. Denna vederfors våra första föräldrar, då de genom olydnad och överträdelse underkastades Satans vilja och drevs bort från Herrens närhet och blev andligen döda, vilket Herren säger ''är den första döden, ja, samma död som den sista döden, vilken är andlig, och skalldrabba de ogudaktiga när jag skallsäga: Gån bort, l förbannade!'' Och Herren säger vidare: ''Men se, jag säger eder, att jag, Herren Gud, förskonade Adam och hans säd från den timliga döden, tilldess jag hade sänt änglar för att för dem förkunna omvändelse och återlösning (från den första döden) genom tro på min enfödde Sons namn. Sålunda bestämde jag, Herren Gud, människans prövotid, på det att hon genom den naturliga döden skulle uppväckas i odödlighet ti]] evigt liv, ja, så många som tro, och de som icke tro tillevig fördömelse, ty de kunna icke återlösas från sitt andliga fall, emedan de icke omvända sig.'' Från den naturliga döden det vill säga kroppens död, och likaså från den första döden ''vilken är andlig'', finns återlösning genom tro på den enfödde Sonens namn, i samband med omvändelse och lydnad tillevangeliets förordningar, förkunnad av heliga änglar, ty om någon tror, måste han också lyda. Men från den ''andra döden''. som är samma död som den första döden, ''vilken är andlig'', och från vilken människan kan återlösas genom tro och lydnad, och vilken återigen skall uttalas över de ogudaktiga då Gud skall säga ''gån bort, l förbannade'', finns ingen återlösning, så vitt hittills uppenbarats. (Se L&F 29:41--44)
Det är skrivet att ''all annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten'', som mottager mig och omvänder sig, ''men hädelse mot den Helige Anden skall icke bliva förlåten''. Om människorna inte vill omvända sig och komma till Kristus genom hans evangeliums förordningar, kan de inte återlösas från sitt andliga fall, utan måste för evigt förbli underkastade Satans vilja och det därav följande andliga mörkret eller den död som drabbade våra första föräldrar och därmed alla deras ättlingar, från vilken död ingen kan återlösas utom genom tro på den enfödde Sonens namn och lydnad tilI Guds lagar. Men tack vare den evige Fadern får hela människosläktet, genom evangeliets barmhärtighet, möjlighet att undfly och räddas från denna andliga död antingen i tiden eller i evigheten, ty inte förrän de är befriade från den första kan de underkastas den andra döden. Dock, om de inte omvänder sig, ''kunna de icke återlösas från sitt andliga fall'', och förblir då underkastade Satans vilja, den första andliga döden, så länge de ''inte omvänder sig och därmed förkastar Kristus och hans evangelium''. Men vad händer med dem som tror, omvänder sig från sina synder, åtlyder evangeliet, inträder i dess förbund, mottar prästadömets nycklar och kunskap om sanningen genom uppenbarelse och den Helige Andens gåva och därefter helt och hållet vänder sig bort från ljuset och kunskapen? De blir ''en lag för sig själva'' och ''vill bliva i synden''. Om dem är det skrivet: ''Den, som bryter förbundet sedan det är ingånget och vänder sig helt därifrån, kan varken få syndernas förlåtelse i denna världen eller i den tillkommande. Och vidare: ''Så säger Herren angående alla dem som känna min makt och hava fått del därav och sedan låta sig övervinnas genom djävulens makt, så att de förneka sanningen och trotsa min makt. Dessa äro de som äro förtappelsens söner, om vilka jag säger, att det hade varit bättre för dem, om de aldrig hade varit födda, ty de äro vredens käril, dömda till att lida Guds vrede tillsammans med djävulen och hans änglar i evighet. Om dessa har jag sagt, att det icke finnes någon förlåtelse, varken i denna världen eller i den tillkommande, emedan de hava förnekat den Helige Anden, sedan de mottagit honom, och förnekat Faderns enfödde Son och för sig korsfäst och öppet bespottat honom.'' L&F 76:31--35.
Det finns en skillnad mellan denna grupp och dem som helt enkelt inte omvänder sig utan förkastar evangeliet i köttet. Om dessa senare är det skrivet ''de skola föras fram i de dödas uppståndelse genom Lammets triumf och härlighet'' och ''skola bliva återlösta, när Herrens tid är inne, efter det de utstått hans vrede.'' Men om de andra är det sagt: ''De skola icke bliva återlösta'', tv ''de äro de enda över vilka den andra döden har makt.'' De andra kan inte, då de aldrig återlösts från den första döden, dömas till den andra döden, eller med andra ord kan inte dömas att evigt lida Guds vrede utan hopp om återlösning genom omvändelse, utan måste fortsätta att lida den första döden tills de omvänt sig och återlöses därifrån genom försoningens kraft och frälsningens evangelium, varigenom de kommer i besittning av alla de nycklar och välsignelser som de har förmågan att uppnå eller som de gjort sig förtjänta av genom den evige Gudens barmhärtighet, rättvisa och kraft eller, å andra sidan, för evigt förbli bundna i det andliga mörkrets bojor samt lida slaveri och förvisning från hans närhet, rike och härlighet. Den ''timliga döden'' är en sak och den ''andliga döden'' är en annan sak. Kroppen kan upplösas och utplånas som organism trots att de element av vilka den består är oförstörbara och eviga, men jag anser det självklart att den andliga organismen är en evig, odödlig varelse, bestämd att åtnjuta evig lycka och glädjens fullhet eller lida Guds vrede och elände -- en rättvis fördömelse, för evigt. Adam blev andligen död och ändå levde han och uthärdade detta tills han befriades därifrån genom försoningens kraft, genom omvändelse etc. De som drabbas av den andra döden kommer att leva och lida och uthärda detta, men utan hopp om återlösning. Kroppens död, eller den naturliga döden, är endast en tillfällig omständighet som vi alla underkastats genom fallet och från vilken alla kommer att återställas eller uppstå genom Guds kraft genom Kristi försoning.
Människan existerade innan hon kom ti1ldenna jord och hon fortsätter att existera när hon lämnat den. Hon fortsätter att leva under evighetens oräkneliga tidsåldrar.
Det finns tre slags varelser, eller snarare, människan existerar i tre olika tillstånd, före och efter sin prövotid på denna jord: För det första som ande i föruttillvaron, för det andra i det från kroppen befriade tillståndet, det tillstånd som existerar efter kroppens och andens skilsmässa fram till uppståndelsen, och för det tredje i det uppståndna tillståndet. Tillexempel: Omkring 2 000 år innan Kristus kom tillvärlden och tog köttslig gestalt, visade han sig för Jareds broder och sade: ''Se, denna lekamen, vilken du nu ser, är min andes lekamen, och människan har jag skapat till min andas lekamen, och alldeles som jag ter mig för dig i anden skall jag framträda för mitt folk i köttet.'' Vidare förkunnade han: ''Se, jag är den som från världens grundläggning blev utsedd att återlösa mitt folk. Se, jag är Jesus Kristus." (Eth 3:16, 14)
Här visade sig Jesus för denne man i anden, på samma sätt och med samma utseende som han visade sig för nephiterna det vill säga före sin ankomst i köttet. Jag anser detta vara kännetecknande för alla andars första tillstånd. Ytterligare är det skrivet: ''Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss tilI Gud. Ja. han blev dödad till köttet. men till anden blev han gjord levande. l anden gick han ock åstad och predikade för de andar som höllos i fängelse, för sådana som fordom voro ohörsamma, när Guds långmodighet gav dem anstånd i Noas tid, då när en ark byggdes, i vilken några få allenast åtta personer blevo frälsta genom vatten'' etc. Sålunda ser vi att medan vår Frälsaren kropp sov i graven, gick han själv i anden och predikade sitt härliga evangelium för ''de andar som höllos i fängelse'', som var olydiga i Noah dagar och som tillintetgjordes i köttet av floden. Detta var deras andra tillstånd i anden, då de väntade sina kroppars uppståndelse, vilka slumrade i döden. ''Förundren eder icke över detta'', säger Jesus, ''Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans (Återlösarens) röst och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom.'' Beträffande det tredje tillståndet vill vi hänvisa till redogörelsen om den uppståndne Återlösaren före hans himmelsfärd. Johannes berättar att han visade sig för sinalärjungar tre gånger efter sin uppståndelse, vid vilka tillfällen han åt bröd, stekt fisk och honungskaka samt öppnade deras förstånds ögon så att de började förstå skrifterna och profetiorna beträffande Kristus. Men när han visade sig för dem blev de skrämda och förfärade och trodde att de hade sett en ande. ''Men han sade till dem: 'Varför även l så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan? Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom l sen mig hava.' " (Luk 24:38 39) Här visar sig en sann och verklig uppstånden varelse. Sådana är alla de som har sina uppståndna kroppar. Det finns många sådana, ty i skriften läser vi att ''gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp. De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många''. Detta slags varelser vistas i himmelen eller i de rättfärdigas paradis emedan de räknats värdiga att komma fram i den första uppståndelsen, tillsammans med Kristus, för att dväljas med honom och umgås med Guds och Kristi rikes medlemmar. Dessa är människans tre olika tillstånd i himmelen. Det är emellertid inte alla de från kroppar befriade andarna som åtnjuter samma privilegier och upphöjelse och härlighet. De ondas, olydigas och otroendes andar förmenas de rättfärdigas och godas andars privilegier, glädje och härlighet. De heligas kroppar skallkomma fram i den första uppståndelsen och de otroendes etc i den andra eller sista. De heliga skall med andra ord uppstå först, och de som inte är heliga uppstår inte förrän senare, enligt Guds visdom, rättvisa och barmhärtighet.
Kristus är det stora exemplet för hela människosläktet, och jag tror att människosläktet förutordinerats att bli likt honom, lika mycket som han förutordinerades att bli människornas Återlösare. "Dem som förut hava blivit kända av honom,'' och vem kände han inte förut? ''dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder. honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder.'' Det står mycket klart att människosläktet är mycket långt från att vara likt Kristus, sådan som världen är idag, utom när det gäller vår gestalt. l detta är vi lika honom, eller i hans persons avbild, liksom han är Faderns persons uttryckliga avbild. Vi är därför fysiskt i Guds likhet och kan bli lika honom andligt, och lika honom när det gäller kunskap, intelligens, visdom och kraft. Det storslagna ändamålet med vår ankomst tilljorden är att vi skall bli lika Kristus. tv om vi inte är lika honom, kan vi inte bli Guds söner och bli medarvingar med Kristus.
Den människa som genomgår detta prövotillstånd och som är trofast, blir återlöst från synd genom Kristi blod genom evangeliets förordningar samt uppnår upphöjelse i Guds rike är inte mindre utan större än änglarna. Om ni betvivlar detta, så läs i Bibeln. Där är det skrivet att de heliga skall ''döma änglar'' och de skall även ''döma världen''. Och varför? Emedan den återuppståndna rättfärdiga människan utvecklats längre än andarna i föruttillvaron och dem som befriats från sin kropp och har uppstigit ovanför dem med både ande och kropp liksom Kristus har, har de vunnit seger över döden och graven och har makt över synden och Satan. Ja, hon har passerat från änglarnas tillstånd ullen Guds tillstånd. Människan innehar då nycklarna till makt, herravälde och härlighet som änglarna inte innehar och inte kan inneha utan att ha uppnått dem på samma sätt som hon, vilket måste ske genom att genomgå samma prövningar och visa sig lika trofast. Denna ordning fastslogs när morgonstjärnorna tillsammans jublade, innan denna jords grundvalar lades. Människan är inte fullkomlig i sitt tillstånd i föruttillvaron, inte heller i sitt tillstånd då hon har befriats från sin kropp. Det finns inget fullkomligt till stånd utom den uppståndne Återlösarens tillstånd, vilket är Guds till stånd. Ingen människa kan bli fullkomlig utan att bli lik Gudarna. Och hurudana är de? Jag har visat hurudan Kristus är, och han är lik sin Fader, men jag villhänvisa ullen för detta folk obestridd auktoritet i detta ämne: ''Fadern har en kropp av kött och ben, lika förnimbar som en människas. Så har även Sonen, men den Helige Anden har icke en kropp av kött och ben, utan är en person som består av ande. Vore detta icke så, kunde den Helige Anden icke bo i oss." (L&F 130;22) Jag har inte tid att här hänvisa till de många skriftställen som kan citeras för att bevisa dessa viktiga fakta. Tillräckligt har redan sagts för att bevisa detta bortom varje tvivel.
I den kristna världen är det många som tror att vår Frälsare avslutade sin mission då han uppgav andan på korset, och hans sista ord på korset enligt aposteln Johannes ''det är fullbordat'' citeras ofta som bevis för detta faktum, men det är fel. Kristus fullbordade inte sin mission på jorden förrän efter det att hans kropp uppstått från de döda. Hade hans mission varit fullbordad när han dog, skulle hans lärjungar fortsatt som fiskare, snickare etc, ty de återupptog sina olika yrken efter korsfästelsen.
De kände ännu inte kraften i sitt heliga kall och förstod inte heller den mission som de tilldelats av sin Mästare, vars namn snart skulle ha begravts med hans kropp i graven att förgås och glömmas bort. ”De hade nämligen ännu icke förstått skriftens ord, att han skulle uppstå från de döda.'' Men den underbaraste delen av hans mission måste fullbordas efter korsfästelsen och hans kropps död. När några av lärjungarna den första veckodagen gick tillgraven med vissa ting som tillretts för Herrens kropp, möttes de där av två män klädda i ''skinande kläder'', vilka sade till dem: ''Varför söken l den levande bland de döda? Han är icke här, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade: 'Människosynen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.' ” Inte förrän då kom lärjungarna ihåg dessa Frälsarens ord, eller började förstå deras innebörd. Varför var de så glömska och tycktes så okunniga om allt de undervisats om av Frälsaren beträffande ändamålen med hans mission på jorden? Emedan de saknade en viktig förutsättning, de hade ännu inte "från höjden (blivit) be klädda med kraft''. De hade ännu inte erhållit den Helige Andens gåva. 
Antagligen skulle de aldrig ha mottagit denna viktiga och väsentliga gåva om Kristi mission varit fullbordad vid tiden för hans död.
Det kan tyckas märkligt för någon som inte reflekterat djupare över detta ämne, att Kristi lärjungar var utan den Helige Andens gåva fram till efter hans uppståndelse. Men så är det skrivet, oaktat Frälsaren vid ett tillfälle förkunnade: ''Salig är du, Simon . . . ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himmelen.'' Medan Jesus var med dem var han deras ljus och deras inspiration. De följde honom i åskådning och kände hans närvaros majestätiska kraft, och när den var borta återvände de tillsina nät och sina olika yrken och tillsina hem med orden: ''Vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel, men våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas tilldöden och hava korsfäst honom.'' Inte underligt då, att Jesus utropade till några av dem: ''O, huru oförståndiga ären l icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talan''
Om lärjungarna hade begåvats med ''den Helige Andens gåva'' eller med ''kraft från höjden'' vid denna tidpunkt, skulle deras handlingar varit helt annorlunda såsom händelserna senare tydligt visade. Om Petrus. som var den främste aposteln, mottagit den Helige Andens gåva och dess kraft och vittnesbörd före den hemska natt då han svor och förbannade och förnekade sin Herre, skulle resultatet ha varit mycket annorlunda för honom, ty då skulle han ha syndat mot ''ljus och kunskap'' och ''mot den Helige Anden'', för vilket ingen förlåtelse gives. Det faktum att han, efter bittra tårar av omvändelse, fick förlåtelse, är därför ett bevis på att han var utan den Helige Andens vittnesbörd och aldrig hade erhållit det De andra lärjungarna eller Kristi apostlar befann sig i exakt samma tillstånd, och det var inte förrän på aftonen den dag då Jesus kom ut ur graven som han förlänade dem denna oskattbara gåva. Johannes ger oss en noggrann beskrivning av denna viktiga händelse, vilken avslutas enligt följande: "Åter sade Jesus till dem: Frid vare med eder! Såsom Fadern har sänt mig, så sänder ock jag eder. Och när han hade sagt detta, andades han på dem och sade till dem: Tagen emot helig ande! Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna'' etc. Detta var deras underbara fullmakt. och de var nu beredda att motta Andens vittnesbörd -- ja, Jesu Kristi vittnesbörd. Emellertid blev de tillsagda att kvarstanna i Jerusalem, tills de beklätts med kraft från höjden, vilket de gjorde. Jesus sade vidare till dem att om han inte gick bort, skulle ''Hjälparen'' det vill säga den Helige Anden inte komma till dem, men om han gick bort skulle han ''sända honom''. Det var han som skulle vittna om Kristus och om Fadern och påminna dem om allt han befallt eller undervisat dem om samt ''leda dem fram till hela sanningen''. Sålunda ser vi de dödas uppståndelse, inte endast Kristi uppståndelse utan hela människosläktets i Herrens rätta tid. Vi ser hur apostlarna förlänades den Helige Anden och fick sin härliga fullmakt av Kristus och sändes ut av honom såsom han sändes av Fadern, vi ser hur lärjungarnas ögon öppnades till att förstå skrifternas profetior. Detta och mycket annat gjorde Jesus sedan han på korset utropat: ''Det är fullbordat.'' Dessutom kommer Jesu mission att vara ofullbordad tills han återlöst hela mänskligheten utom förtappelsens söner och också denna jord från den förbannelse som nu vilar på den, så att både jorden och dess invånare kan föras fram inför Fadern återlösta, helgade och härliggjorda.
Jordiska ting är, såvitt de inte förstörts genom ogudaktighet, avbilder av himmelska ting. Himmelen var förebilden för denna vackra skapelse när den utgick ur Skaparens hand och förklarades vara god. – Journal of Discourses, 23:169--175, 18 juni 1882

MÄNNISKAN EVIGT ANSVARIG


Människan kommer att hållas ansvarig i nästa liv för det hon gjort i detta liv och kommer att få svara för det hon anförtrotts att förvalta här inför den som är domare över levande och döda, våra andars och vår Hermes och Mästares Fader. Detta är Guds avsikt, en del av hans stora plan. Vi är inte här för att leva några månader eller år, för att äta, dricka och sova och sedan dö, försvinna och förintas. Herren allsmäktig avsåg aldrig att människan skulle vara så flyktig, onyttig och ofullkomlig. Jag beklagar den varelse som har en sådan uppfattning som denna om Skaparen till stjärnhimlarna, planeterna och den värld på vilken vi vistas, även om dess härlighet är ringa jämförd med många andra som skapats. Ar det tänkbart att någon som besitter sådan makt, sådant majestät, sådan intelligens, sådant ljus och sådan kunskap skulle skapa en sådan värld som denna och befolka den med varelser i sin egen avbild och likhet endast för att leva och kräla genom en kort, eländig tillvaro för att sedan dö och förintas? Bort det! Här finns ingen död, här finns endast liv!
Gud är de levandes Gud och inte de dödas. Han är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud och de forna profeternas. De lever! De lever inte endast i de ord de talade, de förutsägelser de gjorde och i de löften som överförts från generation tillgeneration bland människors barn. De lever inte endast i de uppteckningar de gjort, i de lärdomar de undervisade och i det hopp de gav oss om återlösning, försoning och frälsning, nej, de lever i ande och i verklighet, som de levde här. De är profeter, som de var profeter här, Guds utvalda; patriarken, som de var här, med samma identitet, samma personlighet. Och så småningom kommer de, om de inte gör det redan, att besitta samma kroppar som de innehade medan de vistades dödligheten. Dessa kroppar kommer att bli renade och fullkomnade Anden och kroppen kommer att återförenas för att aldrig mer skiljas, för att aldrig mer smaka döden. Detta är Guds lag och löfte och de ord som talats till hans forna profeter, vilket kommer till oss genom de generationer som funnits sedan dess. Improvement Era, 21:357, feb 1918.

VÅR OFÖRSTÖRBARA, ODÖDLIGAIDENTITET


Hur underbart är det inte att känna till och hålla sig till det som uppenbarats i dessa sista dagar genom profeten Joseph Smith. Det uppenbarades i forna tider av Frälsaren själv, och han visade genom exempel på den härliga princip om vilken jag vill säga några ord och vilken förnyats och betonats än tydligare i dessa dagar genom Joseph Smith jag talar om vår identitet, vår oförstörbara odödliga personlighet. l Kristus har vi exemplet: Han föddes av en kvinna, han levde, han dog och han levde igen med sin egen person och varelse, ja, han bar ännu märkena av såren i sitt kött efter sin uppståndelse från de döda. Likaså har ett vittnesbörd givits till er i senare tid genom profeten Joseph Smith och andra som välsignats med kunskap om att samma personliga varelse ännu lever och alltid skall leva. Jesus besitter odödlighet och evigt liv. Som bevis för sin tillvaro och sin odödlighet och som bevis på det evangeliets stora och härliga sanningar som han undervisade om, den död han dog och den uppståndelse från de döda som han åstadkom, har han uppenbarat sig och burit sitt eget vittnesbörd för människor som levat och fortfarande lever i denna dag och tidsålder Vilken härlig tanke är det inte, åtminstone för mig, och det måste det vara för alla som förstått sanningen eller i sina hjärtan mottagit den, att dem från vilka vi måste skiljas här kommer vi att möta igen och se sådana de är. Vi kommer att möta samma personlighet som vi umgicks med här i köttet inte en annan själ, någon annan varelse, eller samma varelse i annan form, nej, samma identitet, samma form och likhet, samma person vi kände och umgicks med i vår dödliga tillvaro, ända ner tillsåren i köttet. Inte så att en person alltid kommer att förbli vanställd av ärr, sår, missbildningar, defekter eller skröpligheter, ty dessa kommer att i sinom tid tas bort enligt Guds barmhärtiga omtänksamhet. Missbildningar kommer att tas bort. defekter kommer att försvinna och män och kvinnor uppnår då sina andars fullkomning, den fullkomning som Gud utformat i begynnelsen. Det är hans avsikt att män och kvinnor, hans barn, födda att bli Guds arvingar och medarvingar med Jesus Kristus, skallgöras fullkomliga fysiskt så väl som andligt, genom lydnad till den lag genom vilken han givit möjlighet till alla sina barn att uppnå fullkomlighet. Jag ser därför framåt mot den tiden när vår käre broder William C Staines. som vi alla kände så väl och med vilken vi var bekanta i åratal ja jag var bekant med honom i hela mitt liv, alldeles som jag var bekant med tant Rachelhär i hela mitt liv och inte minns den tid då jag inte kände henne jag ser fram emot den tid, säger jag, när broder Staines skall återställas. Han kommer inte att förbli den William C Staines vi kände, en vanställd krympling, utan kommer att återställas till sin fullkomliga gestalt, varje lem, varje led, varje del av hans fysiska varelse kommer att återställas tillsyn fullkomliga gestalt. Detta är Guds lag och ord till oss såsom de finns i de uppenbarelser som kommit till oss genom profeten Joseph Smith. Det jag har i sinnet och som jag särskilt vill tala om är detta: När vi får förmånen att möta vår moder, vår tant, vår syster, denna ädla kvinna vars dödliga kvarlevor ligger här nu, men vars odödliga ande uppstiger tilI Gud varifrån den kom, när denna ande återvänder för att ta upp detta tabernakel igen, blir hon tant Rachel i sin fullkomning. Hon kommer inte alltid att förbli sådan som hon ser ut då hon uppstår igen till liv, utan kommer att utvecklas mot fullkomning. Under den återställelsens lag som Gud förordnat, kommer hon att återfå sin fullkomning, sin ungdoms fullkomning, sin varelses härlighets fullkomning, tills hennes uppståndna kropp antar exakt den andes form som var i besittning av den här i dess fullkomning, och sålunda skall vi se den förhärligade, återlösta, upphöjda och fullkomnade tant Rachel, moder, syster, helig och dotter till den levande Guden, med sin identitet oförändrad på samma sätt som ett barn kan växa tillmandom eller vuxen kvinna och ändå vara samma varelse.
Jag vill säga tillmina vänner, mina bröder och systrar och tillsläktingarna, att Herren allsmäktig har uppenbarat dessa sanningar för oss i denna tid. Vi har dem inte endast i det skrivna ordet. vi har dem i Guds andes vittnesbörd, i varje själs hjärta som druckit ur sanningens och ljusets källa. Detta vittne bär vittnesbörd om dessa ord till oss. Vad annat kunde tillfredsställa den odödliga själens längtan? Skulle vi nöja oss med att vara ofullkomliga? Skulle vi vara nöjda med skröplighet? Skulle vi vara tillfreds med att i evigheternas evighet bli kvar i den svaghet som beror på åldern? Nej l Skulle vi vara tillfreds med att se de barn vi begraver såsom späda, förbli endast barn under evighetens oräkneliga tidsåldrar? Nej! lnte heller de andar som verkligen besitter våra barns tabernakel skulle vara tillfreds med att förbli i detta tillstånd. Men vi vet att våra barn inte för alltid behöver förbli i ett barns skepnad, ty från Gud, sanningens källa, uppenbarades genom profeten Joseph Smith i denna utdelning att det barn som begraves vid späd ålder, i uppståndelsen från de döda skallkomma fram i det barns gestalt som det befann sig i då det lades ned. Därefter skall det börja utvecklas. Från och med uppståndelsens dag utvecklas kroppen tilldess att den når sin andes storlek, vare sig det är en man eller en kvinna. Om anden ägde Guds intelligens och dödliga själars längtan, kunde den inte vara tillfreds med mindre än detta. Ni minns att vi fått veta att Jesu Kristi ande besökte en av de forna profeterna och uppenbarade sig för honom. Han förkunnade då vem han var, att han var samme Guds Son som skulle komma i tidernas mitt. Han sade att han skulle te sig i köttet alldeles så som han tedde sig för denne profet. Han var inte ett spädbarn. Han var en fullvuxen, utvecklad ande. Han var i en människas gestalt, i Guds gestalt, samma gestalt som då han kom och tog på sig ett köttsligt tabernakel och utvecklade det tillsyn andes fulla gestalt. Detta är sanningar som uppenbarats för oss. Varför? För att ge oss ett intelligent hopp. För att ge oss en intelligent strävan. För att leda oss till att tänka, att hoppas, att arbeta och att uppnå det Gud avsett och avser och planerar att vi skall åstadkomma inte endast i detta liv utan i det tillkommande livet.
Jag gläder mig övermåttan åt att jag känner och i nästan hela mitt liv känt en sådan ädel kvinna. Jag minns inte den första gången jag såg tant Rachel, jag kan inte erinra mig tillfället. Det förefaller mig som om jag alltid känt henne, alldeles som jag känt min mor under barndomen och hela livet, och jag finner mycket stor glädje i detta Herrens andes vittnesbörd som vi erhållit genom uppenbarelser i de sista dagarna. Genom detta vittnesbörd är jag förvissad om att jag kommer att träffa Rachel så småningom. Då jag går bort och jag kommer troligen att gå bort, kanske långt innan hon återfår detta tabernakel väntar jag mig att möta henne där. Jag räknar med att möta samma person som jag kände här. Jag räknar med att kunna känna igen henne, liksom jag skulle känna igen henne i morgon, om hon levde. Jag tror jag kommer att veta exakt vem hon är och vad hon är, och jag kommer att minnas allt jag vetat om henne. Jag kommer att njuta av hennes sällskap i anden liksom jag gjort i köttet, emedan hennes identitet är bestämd och oförstörbar, lika bestämd och oförstörbar som Gud Faderns och Sonen Jesu Kristi identitet. De kan inte vara andra än sig själva. De kan inte förändras. De är från evighet till evighet, ständigt desamma. På samma sätt kommer det att vara med oss. Vi kommer att gå framåt och utvecklas och tillväxa i visdom och insikt, men vår identitet kan aldrig ändras. Vi har inte utvecklats ur rom. Våra andar existerade från begynnelsen, har alltid existerat och kommer alltid att bestå. Vi har inte genomgått prövningen att besitta lägre djurs kroppar för att uppnå den fullkomning vi nu har som vuxna män och kvinnor, i Guds avbild och likhet. Gud var och är vår Fader och hans barn föddes i köttet i hans egen avbild och likhet, man och kvinna Det kan ha funnits tider då de inte ägde samma intelligens som i andra tider. Det finns perioder i världshistorien då människorna nedsjunkit i okunnighet och barbari. Det har funnits andra tider då de tillväxt i intelligens, utvecklats i insikt, utvidgats i ande och fattningsförmåga och närmat sig sin Faders och Guds tillstånd och likhet samt åter nedsjunkit i ett halvt barbariskt tillstånd. Sedan har de åter utvecklats genom Herrens ondes kraft och inverkan på deras sinnen tills de åter nått en grad av intelligens. Vi har nått en viss intelligensnivå i vår utdelning. Skall samma Intelligensnivå som nu finns i hela världen fortsätta att existera? Ja, om världen fortsätter att följa det ljus som utgjutits över den genom ljusets Fader, hos vilken det inte finns någon ombytlighet eller föränderlighet. Men om de förnekar Gud, om de förnekar sanningen, om de avviker från rättfärdigheten, om de åter börjar nedsjunka i ogudaktighet och överträdande av Guds lagar, vad blir då resultatet? De kommer att degenerera. De kommer åter att gå tillbaka, kanske tillfullständigt barbari, såvida de inte omvänder sig och Guds kraft åter förlänas dem och de återigen lyfts upp av det ljus som skiner och aldrig fördunklar, utom för de människor som tillsluter hjärta, ögon och öron för det, och inte vi]] motta det. Jag hade inte tänkt ge mig in på ett långt tal. Jag tackar Gud för mitt släktskap och min bekantskap med denna ädla, goda moder. Jag ser fram emot att få umgås med henne genom alla kommande tidsåldrar, om jag kan vara lika trofast som hon har varit. Jag önskar vara det, men det är inte allt. Med Guds hjälp tänker jag vara lika trofast som hon har varit, så att jag till sist kan befinnas värdig att vistas där hon vistas, med profeten Joseph Smith, med hennes make, vilken hon varit förenad med här i köttet, med hennes son och hennes barn, från generation tillgeneration. Jag ser fram emot att få ha deras sällskap i de boningar som är beredda för de rättfärdiga, där Gud och Kristus är, där de skallvistas som tror på hans namn, som mottar hans verk och underkastar sig hans lag! O, att jag kunde vara ett redskap i Herrens hand till att föra varje älskad själ till honom, ty det finns själar som fortfarande saknas, vilka jag älskar. Om det vore möjligt, hur gärna skulle jag inte vilja vara ett redskap i Herrens hand för att föra dessa älskade själar tillkunskap om denna sanning, att de må få motta av dess härlighet, förmåner och välsignelser i detta liv och i det tillkommande! Från min barndom har jag försökt vara en frälsare på Sions berg, en frälsare bland människor. Jag har denna önskan i mitt hjärta. Jag har kanske inte varit särskilt framgångsrik i min strävan att uppnå detta, men jag har önskat det och jag önskar fortfarande att jag skall förbli ett redskap för att hjälpa till att sprida denna sanning till jordens mest avlägsna delar och vittnesbördet därom tillmänniskornas barn i varje land. Jag vet att det är sant. Det tilltalar mitt omdöme, mina önskningar och min själs strävan. Jag vill ha min familj hos mig. Jag vill ha dem som Herren givit mig. Jag vill ha dem nu. Jag vill ha dem för evigt Jag vill vara samman med dem för evigt. Jag vill inte att de skall förändra personlighet. Jag vill inte att de skall vara någon annan. De teosofiska uppfattningar som vinner mark, till och med bland så kallade kristna i dessa sista dagar, är villfarelser av djupaste slag. Det är absolut motbjudande för en människas innersta att tänka att en civiliserad, intelligent varelse kan bli en hund, en ko. en katt. Att hon skulle förvandlas till en annan form, en annan slags varelse. Det är fullständigt frånstötande och så stridande mot Guds stora sanning som uppenbarats från begynnelsen att han från begynnelsen alltid är densamme, att han inte kan förändras och att hans barn inte kan förändras. De kan förändras från att vara dåliga till att bli bättre. De kan förändras från ont till gott, från orättfärdighet tillrättfärdighet, från mänsklighet tillodödlighet, från död tillevigt liv. De kan framåtskrida på det sätt som Gud har framåtskridit. De kan tillväxa och gå framåt, men deras identitet kan aldrig ändras, i all evighet -- minns detta. Gud har uppenbarat dessa principer och jag vet att de är sanna. De vittnar själva om sin sannhet för den intelligenta människans sinne och själ. De omfattar eller förkroppsligar det som Herren inplanterat i våra hjärtan och själar att önska och han ger det till oss. De gör oss i ställd att erhålla det som vi önskar mest och älskar mest, det som är mest nödvändigt och väsentligt för vår lycka och upphöjelse. De tar det som hör Gud till och ger det till oss och förbereder oss för framtiden, för upphöjelse och för evig lycka, en belöning som alla själar i världen önskar, om de lever och tänker på rätt sätt. Det är endast de ondskefulla och de sant ogudaktiga som inte önskar renhet. De älskar inte renhet och sanning. Jag vet inte huruvida det är möjligt för någon själ att sjunka så djupt att den förlorar all respekt för det som är rent och kyskt, gott och sant och gudalikt. Jag tror att det fortfarande hos de mest fördärvade och ogudaktiga i hjärtat lever kvar en gnista av den gudomlighet som inplanterats i alla Guds söners själar. Människor kan bli så fördärvade att de inte har kvar mer än obetydliga glimtar av den gudomliga inspiration som strävar efter att leda dem mot och älska det goda, men jag tror inte att det finns en själ på jorden som fullständigt förlorat all uppfattning om och beundran för det som är gott och rent när han ser det. Det är svårt att tro att en mänsklig varelse kan bli så lastbar att han förlorar all önskan att också bli ren och god, om det vore möjligt. Men många människor har helt givit sig hän åt ondskan och har kommit tillslutsatsen att det för dem inte finns någon möjlighet. Så länge det finns liv finns det hopp, och så länge det finns omvändelse finns det möjlighet tillförlåtelse. Och om det finns förlåtelse, finns det möjlighet tilltillväxt och utveckling tills vi uppnår fullkunskap om dessa principer som kan upphöja och frälsa oss och bereda oss att inträda i Gud Faderns närhet. vilken är våra andars Fader. och vilken är Fadern i köttet till sin enfödde Son, Jesus Kristus. Denne förenade gudomlig odödlighet med dödlighet, utgjorde länken mellan Gud och människa, gjorde det möjligt för dödliga själar över vilken dödsdomen förkunnats att uppnå evigt liv genom lydnad till hans lagar. Låt oss därför söka sanningen och vandra i ljuset liksom Kristus är i ljuset så att vi må ha gemenskap med honom och med varandra, att hans blod må rena oss från all synd.
Må Herren trösta min broder Heber: Jag vet att han gör det. Broder Heber känner inte att det finns någon död. Jag tror inte att jag skulle kunna gråta av sorg. Jag kunde ge efter för tårar just nu, men det skulle inte vara tårar av sorg eller bedrövelse för denna goda själ. Det skulle endast uttrycka den kärlek jag känner för henne. Det skulle endast tala om mina känslor för henne, för det ädla och rena exempel hon var för mig och alla som har känt henne. Jag kunde gråta av glädje över den kunskap jag besitter om att hon i sin andetillvaro är och kommer att vara förenad med alla dem som stått hennes hjärta nära under de förföljelser, erfarenheter och prövningar hon har haft att genomgå i denna värld. Tillsammans med dem jublar hon idag, såsom en som fötts ut ur döden in i evigt liv. Hon är inte död. Hon lever! Vilket större bevis på detta faktum önskar ni än att se hennes livlösa gestalt? Vem är hon? Detta är hennes kista. Detta är hennes dödliga boning. Detta är inget annat än det stoft som omgav den odödliga, levande tant Rachel, den levande anden. Anden har flytt Hennes ande, den odödliga delen, har lämnat detta tabernakel. Därför ligger detta tabernakellivlöst och redo att återvända tillmoder jord varifrån det kommit. Men det skall återställas igen, varje del skall återkallas och återskapas till sin fullkomliga form då tant Rachel kommer att ta det i besittning och ärver det för evigt, alldeles som Kristus kom och tog upp sin kropp vilken inte drabbades av förruttnelse och ärvde den i dess odödliga tillstånd för att aldrig skiljas från den igen. På samma sätt kommer det att vara med henne. Improvement Era, jun 1909, s 591. Tal vid begravningstjänst för Rachel Grant, mor till president Heber J Grant.

INGA NYA PRINCIPER l EVANGELIET


Vi har inga nya principer att framlägga. Vi har kommit för att predika livets och frälsningens evangelium, att vittna om vår Herres och Frälsares Jesu Kristi gudomlighet och om profeten Joseph Smiths gudomliga mission, genom vilken sanningen återgavs i denna tidsutdelning. Improvement Era, dec 1917, s 98

SANNINGENS KÄLLA


Vi hör ofta talas om människor som misskrediterar Jesu Kristi, vår Frälsaren och vår Återlösares lära, på grund av att en delad de principer, de lärosatser och den filosofi han undervisade om skall ha läns ut av hedniska filosofer före hans tid.
En mängd exempelförs ibland fram för att visa att de ideal som framvuxit ur Kristi lära är en direkt utveckling av vad som återfinns i Gamla testamentets lärdomar, särskilt i Psaltaren och i andra delen i Jesaja. Å andra sidan är det lika visst att dessa ideal erhåller en fulländning och ett berikande genom Frälsarens behandling som ligger långt bortom och ovan det de tidigare hade. Dessutom placeras de på en djupare och fastare grund. Må det till att börja med bli sagt att detta beror på att de var hans innan de någonsin uttalades av människor.
Också i de fem utmärkande och karaktäristiska ämnen som i allmänhet av kommentatorer anses vara ursprungliga i Jesu lärdomar, finner vi föga om ens något nytt, bortsett från den vidare omfattningen. Dessa är: Guds faderskap, Guds rike, rikets medlemmar eller undersåtar, Messias och den Helige Anden samt Guds treenighet.
Men tanken om Guds faderskap var inte okänd varken för hedningarna eller för Israel. Zeus hade från Homeros dagar burit namnet ''gudars och människors fader''. Men i såväl judisk som hednisk litteratur var denna tanke ytlig och innebar föga mer än "skapare" (l Mos 1:26). I gamla judiska skrifter kallas Gud mera uttryckligt ''Fader till sitt folk, Israel (5 Mos 14: 1, Jes 63:16). Men i Kristi lärdomar tog ordet fader kroppslig gestalt, och det sätt på vilket han tillämpar Guds faderskap ger hans liv en upphöjd mildhet och skönhet. Här är ett exempel: l de gamla skrifterna kan vi läsa: ''Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som frukta honom." (Ps 103;13) 1 Jesu tolkning utläggs Guds kärlek i hans egenskap av fader utöver dessa begränsningar, också till dem som är otacksamma och ogudaktiga: ''Men jag säger eder: ilsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder, och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda, och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.'' (Matt 5:44--45) ''Nej, älsken edra ovänner och gören gott och given lån utan att hoppas på någon gengäld. Då skall eder lön bliva stor, och då skolen l vara den Högstes barn; ty han är mild mot de otacksamma och onda.'' (Luk 6:35)
På samma sätt är det med andra av Kristi lärdomar. De är kanske inte nya, men de är berikade av mera fullständiga, mera vittomfattande, mera kärleksfulla uppfattningar om Gud och hans avsikter. Här var tvång eliminerat. Ödmjukt tjänande, kärlek och självuppoffring insattes i dess ställe och utgjorde den sanna drivkraften till ett av Gud antagligt liv. Också svaret på den lagklokes fråga, ofta kallat det elfte budet: ''Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?" hade givits till Israels barn (3 Mos 19: 18) mer än 2 000 år innan dess fullkomliga innebörd betonades för den lärde faris6n. (Matt 22:34, 40)
Vad är att säga om allt detta? Skall vi därför förtala Frälsarens undervisning? Verkligen inte. Låt oss komma ihåg att Kristus var med Fadern från begynnelsen, att sanningens och ljusets evangelium existerade från begynnelsen och finns från evighet tillevighet. Fadern, Sonen och den Helige Anden, som en Gud, är all sannings källa. Från denna källa har alla de forna lärda filosoferna mottagit sin inspiration och visdom ur den har de erhållit all sin kunskap. Om vi så finner fragment av sanningen utströdda genom tidsåldrarna, kan vi dock slå fast som ett oemotsägligt faktum att de kommer från källan och gavs tillfilosofer, uppfinnare, patrioter, reformatorer och profeter genom Guds inspiration. Sanningen kom från början från honom genom hans Son Jesus Kristus och genom den Helige Anden och inte från någon annan källa. Den är evig. Kristus är därför sanningens källa och ingen efterapare. Han var den som först undervisade om sanningen. Den var hans innan den gavs ti]] människan. När han kom tilljorden förkunnade han inte endast nya tankar. Han upprepade några av de eviga principer som tidigare endast delvis förståtts och förkunnats av de visaste av män. Därmed utvidgade han i varje enskilt fall den visdom de ursprungligen mottagit av honom, på grund av sin större förmåga och visdom och sitt umgänge med Fadern och den Helige Anden. Han imiterade inte människor. De tillkännagjorde på sitt ofullkomliga sätt vad Jesu Kristi inspiration lärt dem, ty de erhöll sitt ljus först från honom Kristus undervisade Adam om evangeliet och kungjorde sina sanningar för Abraham och profeterna. Han inspirerade de forna filosoferna, hedniska och israelitiska, liksom nutidens stora personligheter. Columbus sitt upptäckarnit, Washington i kampen för frihet, Lincoln i kampen för likställdhet och enhet, Bacon i filosofi, Franklin i statsmannaskap och diplomati, Stephenson i ångkraftens utnyttjande, Edison inom elektriciteten och Joseph Smith inom teologi och religion, alla dessa fann i Kristus källan tillsyn visdom och de förunderliga sanningar de förespråkade. Calvin, Luther, Melankton och alla reformatorerna inspirerades i tankar, ord och handlingar att utföra vad de gjorde för det mänskliga släktets förbättring, frihet och framsteg. De banade vägen för det fullkomligare sanningens evangelium som skulle komma. Deras inspiration kom, liksom under antiken, från Fadern, hans Son Jesus Kristus och den Helige Anden, den ende sanne och levande Guden. Detsamma kan sägas beträffande revolutionens fäder i denna nation och alla som under gångna tidsåldrar bidragit till den medborgerliga och religiösa frihetens framsteg. Det finns inget ljus och ingen sanning som inte först kommer till dem från honom. Människor har endast upprepat det han lärt dem Han har inte gett uttryck för någon tanke som har sitt ursprung hos människor. Jesu lärdomar påbörjades inte i och med att han föddes i köttet. Ty han, liksom sanningen, är evig. Han inspirerade inte blott forntidens folk från begynnelsen, utan då han kom tilljorden upprepade han ånyo den eviga, ursprungliga sanningen och utvidgade på ett underbart sätt de uppenbarelser människorna hade uttalat. När han återvände till Fadern visade han och visar ännu ett intresse för sina barn och sitt folk genom att för dem uppenbara nya sanningar och genom att inspirera deras handlingar. Och allteftersom människor tillväxer i Guds kunskap, blir de mer och mer lika honom ända till den fullkomliga dag då hans kunskap skall täcka jorden liksom vattnet täcker djupet.
Det är därför dårskap att ringakta Frälsaren på grund av att han inte yttrat någonting nytt, ty tillsammans med Fadern och Anden är han ursprunget till allt som varar sanningen det som varit, det som är och det som kommer att bliva för evigt. Improvement Era, 1906--1907, s 627—630.

MÄNNISKANS ANDE ÄR EVIG


Återigen, vart är vi på väg? Vi kommer hit och vistas i köttet en liten tid och sedan går vi bort. Varje själ som föds in i världen kommer att dö. Det finns inte en själ som undflytt döden, utom de över vilka Gud genom Andens kraft uttalat, att de skulle leva i köttet fram till Människosonens andra ankomst. Men också de måste till sist gå igenom den prövning som kallas död. Det kan ske på ett ögonblick kanske utan smärta eller lidande. Men de kommer att genomgå förändringen eftersom den är ett av den Allsmäktiges oåterkalleliga påbud. ''Ty när du äter därav skall du döden dö.'' Detta var den Allsmäktiges påbud och det gäller Adam det vill säga hela det mänskliga släktet. Ty Adam är många, det är ni och jag och varje själ som lever och som skapats i Faderns avbild. Vi skallalla dö. Men är detta slutet på vår tillvaro? Om vi hade en existens innan vi kom hit kommer vi förvisso att fortsätta den existensen då vi lämnar detta liv. Anden kommer att fortsätta att existera som den gjorde förut, med de ytterligare fördelar som ernåtts genom att genomgå denna prövotid. Det är absolut nödvändigt att vi kommer tilljorden och tar på oss tabernakel. Om vi inte hade tabernakel kunde vi inte vara lika Gud eller Jesus Kristus. Gud har ett tabernakel av kött och ben. Han är en organiserad varelse alldeles som vi som nu befinner oss i köttet är det. Jesus Kristus föddes av sin mor Maria. Han hade köttsliga tabernakel. Han korsfästes och hans kropp uppstod från de döda. Han bröt gravens band och kom fram till ett nytt liv, en levande själ, en levande varelse, en man med kropp och med lemmar och med ande anden och kroppen hade blivit en levande och odödlig själ Ni och jag måste göra detsamma. Vi måste gå igenom samma prövning för att uppnå den härlighet och upphöjelse som Gud avsett att vi skall åtnjuta tillsammans med honom i de eviga världarna. Vi måste med andra ord bli lika honom. Kanske skall vi sitta på tronar, äga herradöme, kraft och evig avkomma. Detta var Guds avsikt från begynnelsen. Vi är Guds barn. Han är en evig varelse, utan dagars begynnelse eller års slut. Han har alltid varit, han är och han kommer alltid att vara. Vi befinner oss i exakt samma tillstånd och under samma omständigheter som Gud vår himmelske Fader befann sig då han genomgick denna eller en liknande prövning. Vi är bestämda att komma ut ur gravarna liksom Jesus gjorde och erhålla odödliga kroppar som han gjorde det vill säga att våra tabernakel skall bli odödliga liksom hans blev odödligt, att anden och kroppen kan återförenas och bli en levande varelse, odelbar, oskiljaktig, evig. -- Deseret Weekly News, 33:130, 131.

DEN ALLSMAKTIGES AVSIKTER ÅR OFÖRÄNDERLIGA


Den Allsmäktiges avsikter är oförändrade och oföränderliga. Hans lagar består och han är densamme igår, idag och i evighet. Hans avsikter skall mogna och fullbordas och hans planer skall fullföljas. Därför kommer vi, om vi inte underkastar oss hans vilja, lyder hans lagar och efterkommer hans krav i denna värld, att överlämnas till ''fängelset'' där vi får kvarstanna tills vi betalat skulden till den yttersta skärven. Deseret Weekly News, 1875, s 708.