Kärlekens väg

1 Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.*
2 Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.
3 Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas,* men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.

4 Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte,  den är inte uppblåst,
5 den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp,  den tillräknar inte det onda.
6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.
7 Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting,  den uthärdar allting.
8 Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna  och kunskapen skall förgå.
9 Ty vi förstår till en del och profeterar till en del,
10 men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.

11 När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga.
12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild,* men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt,  liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.

13 Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.