Herren bestraffar sitt folk

        Alef

1 Hur har inte Herren i sin vrede övertäckt dottern Sion med mörka moln!
Från himlen har han kastat Israels härlighet ner till jorden.
Han har inte kommit ihåg sin fotapall
på sin vredes dag.

        Beth

2 Utan att skona har Herren fördärvat
alla Jakobs boningar. I sin vrede bröt han ner
dottern Judas fästen. Han slog dem till marken,
han orenade riket och dess furstar.

        Gimel

3 I vredens hetta högg han av varje horn i Israel.
Han drog tillbaka sin högra hand när fienden kom.
Jakob förbrände han likt en flammande eld
som förtär allt runt omkring.

        Daleth

4 Han spände sin båge som en fiende,
hans högra hand var redo. Lik en ovän dödade han
allt som var ljuvligt för ögat. Över dottern Sions hydda
utgöt han sin vrede som en eld.

        He

5 Herren var som en fiende. Han fördärvade Israel,
han fördärvade alla dess palats, han förstörde dess fästen.
Han hopade hos dottern Juda bedrövelse och jämmer.

        Waw

6 Han bröt ner sin boning som en trädgård,
han förstörde sin mötesplats. Högtid och sabbat
lät HERREN falla i glömska i Sion, och i sin brinnande vrede förkastade han
kung och präst.

        Zajin

7 Herren förkastade sitt altare, han övergav sin helgedom.
Murarna omkring hennes palats gav han i fiendernas hand.
De ropade högt i HERRENS hus som på en högtidsdag.

        Heth

8 HERREN hade beslutat förstöra dottern Sions murar.
Han spände mätsnöret för att fördärva
och drog inte tillbaka sin hand. Han lät sorg komma över vallar och murar,
alla ligger nu förstörda.

        Teth

9 Hennes portar har sjunkit ner i jorden,
han förstörde och krossade hennes bommar.
Hennes kung och hennes furstar lever bland hednafolken.
Ingen undervisning ges mer och hennes profeter
får ingen syn från HERREN.

        Jod

10 De sitter stumma på marken, de äldste i dottern Sion.
De har kastat stoft på sina huvuden
och klätt sig i säcktyg. Jerusalems jungfrur
sänker sina huvuden mot jorden.

        Kaf

11 Mina ögon är förtärda av gråt, det jäser i mitt innersta.
Min lever är som utgjuten på jorden,
ty dottern mitt folk går under, barn och spädbarn förgås
på gatorna i staden.

        Lamed

12 De ropar till sina mödrar: "Var finns bröd och vin?"
De tynar bort likt de slagna på stadens gator,
de ger upp andan i sina mödrars famn.

        Mem

13 Vad skall jag säga dig, vad skall jag jämföra dig med, du dotter Jerusalem?
Vad skall jag likna dig vid för att trösta dig,
du jungfru dotter Sion?  Din skada är ju stor som ett hav,
vem kan hela dig?

        Nun

14 Dina profeters syner var falska och dåraktiga.
De uppenbarade inte din missgärning för dig
för att göra slut på din fångenskap. De budskap de förkunnade för dig
var falska och förförande.

        Samek

15 Alla som går vägen förbi slår hånfullt ihop händerna åt dig.
De visslar och skakar på huvudet åt dottern Jerusalem.
"Är detta den stad som man kallade den fulländade skönheten, hela jordens fröjd?"

        Pe

16 Alla dina fiender spärrar upp munnen mot dig,
de visslar och skär tänder, de säger: "Vi har fördärvat henne.
Ja, detta är den dag som vi har väntat på.
Nu har vi upplevt och sett den!"

        Ajin

17 HERREN har gjort vad han hade beslutat,
han har uppfyllt sitt ord, det han för länge sedan hade sagt.
Han har rivit ner utan att skona, han har låtit fienden glädjas över dig,
han har upphöjt dina ovänners horn.

        Tsade

18 Deras hjärtan ropar till Herren. Du dotter Sions mur,
låt dina tårar rinna som en bäck både dag och natt.
Ge dig ingen ro, unna inte ditt öga någon vila.

        Qof

19 Stig upp, ropa högt i natten, när nattväkterna börjar.
Utgjut ditt hjärta som vatten inför Herrens ansikte.
Lyft upp dina händer till honom för dina barns liv,
ty de tynar bort av hunger i alla gathörn.

        Resh

20 Se, HERRE, och besinna vem du har handlat så emot.
Skall kvinnor äta sin livsfrukt, barnen som de har burit i sin famn?
Skall präster och profeter dödas i Herrens helgedom?

        Shin

21 På marken, ute på gatorna, ligger de,
unga och gamla. Mina jungfrur och mina unga män
har fallit för svärd. Du dödade på din vredes dag,
du slaktade utan att skona.

        Taw

22 Som till en högtidsdag bådade du upp
förskräckelser från alla håll. På HERRENS vredes dag fanns det ingen
som undkom eller överlevde. Dem som jag har burit i min famn och uppfostrat
har min fiende förgjort.